Konstiga avtryck i Brasilien
Cirkus Newcastle har dragit in över en ny kontinent. Som vanligt är det högt och lågt när högerbackar visar världsklass, en annan ger bort livsviktiga mål och en tredje vänder en hel värld både med och mot sig. Häng med!
Cheik Tioté (Elfenbenskusten)
En vilt kämpande Tioté såg sig starkt bidragande till Elfenbenskustens tidiga sorti. Efter att ha deltagit i lagets inledande seger mot Japan, med sena segermål av Gervinho och Wilfried Bony, vände lyckan för Afrikas på förhand mest hypade landslag. Först tappade Serey Dié bollen mot Colombia, som enkelt kontrade in ett avgörande mål. När man ställdes mot Grekland i gruppspelets sista match var det istället Tiotés tur att spela rollen som bolldrällare i fel yta. En karaktäristisk övertro på passningsspelaren Tioté såg grekerna kontra in ett ledningsmål i första halvlek. När Elfenbenskusten sedan hade ätit sig tillbaka in och kvitterat genom Bony, var det Giovanni Sio som axlade manteln med en klumpig tackling. 2-1 till grekerna och Tioté återvänder till Tyneside med idel besvikelse i bagaget.
Shola Ameobi (Nigeria)
Förvisso inte Newcastlespelare längre, men när turneringen startade var han fortfarande vår. Tonerna lät och har låtit annorlunda med hänvisning till klubbens andra afrikanska representant. The Fenham Pelé, The Mackem Slayer, Shola Amamobi eller Shola Ameobi, som han heter på riktigt, spelade mirakulöst nog VM. Inför turneringen skrev jag en text om hans förmåga att alltid kliva fram när det behövs (för honom själv). Men Shola kunde inte upprepa det vi lärt oss att älska. Vi bjöds inga spektakulära mål från omöjliga vinklar eller chansartade bollmottagningar eller framspelningar med bröstet på övertid. Vi bjöds två ganska hyfsade inhopp och en ganska bra målchans åt fanders i den mycket tajta matchen mot Iran, där Sholas VM-äventyr både började och kulminerade. Han fick även spela i Nigerias andra match, segern mot Bosnien, men uteblev sedan från dramat i såväl den avslutande gruppspelsmatchen mot Argentina som i åttondelsfinalsförlusten mot Frankrike. En match där planen plötsligt kunde kryllat av svartvita "medelmåttor" (läs: Pardewiserade) på världens största scen. Märkligt det här med fotboll.
Mathieu Debuchy, Moussa Sissoko (Frankrike)
Desto roligare har det alltså varit för våra franska adepter. Eller snart vår franska adept, om vi ska tro rapporter i dagarna. Mathieu Debuchy utmanas troligtvis endast av Elfenbenskustens Serge Aurier och en underbart konstig Dirk Kuyt i kampen om turneringens bästa högerback. Men vår kantspringare kan mycket väl finnas med i det världslag som FIFA presenterar vid turneringens slut. Idel suveräna insatser från en suverän spelare som troligtvis återfinns i Arsenals tröja när säsongen startar.
Moussa Sissoko talas det däremot tystare om. Skönt är väl det när han framstår som en tio gånger bättre spelare centralt, något vår tränare förhoppningsvis noterat. Hans mål mot Schweiz krönte en briljant och industriell insats. Paul Pogbas återvändo till form har förpassat Sissoko till bänken, men vi fick återigen en välkommen påminnelse om vilken bra spelare det bor i Sissoko. Hans fysiska och kraftfulla löpningar river upp sår i många lag och när han dessutom har spelare med mer rörelse och intelligens vid sin sida är han svårstoppad. Ett VM klart över förväntan för MS7.
Tim Krul (Holland)
Det mest dåraktiga och underbara sparar vi till sist. Man hade nästan glömt att han var med. Men när kameran plötsligt föll på Tim Krul med bara tio minuter kvar av förlängningen mellan Costa Rica och Holland skymtade vi en kallufs som brukar sitta på ett bekant huvud. Wor Timmy fick förtroendet att stoppa Costa Ricas äventyr och gjorde det bästa av situationen. De finns de som vill hävda att Krul agerade osportsligt när han retades med Costa Ricas straffskyttar, men taktiken är inte helt ovanlig (minns Joe Hart innan Pirlo förnedrade honom i EM2012 eller mot Sverige i U21-EM 2009). Kruls psykningar fick önskad effekt, samtidigt som vår gänglige burväktare nådde två bra slagna straffar vid stolproten och tog sitt Holland till semifinal. Där väntar Argentina. Om även straffar väntar kan vi få se mer av Tim, som gissade rätt även på resterande tre elvameterssparkar. Ett minnesvärt och roligt inslag med Newcastleögon sett.
