Krönika: Målvakten från Teesside som slog världsrekord
I grannbyn, inte allt för långt från Middlesbrough, spelade en gång i tiden en målvakt som vaktade sin bur likt ingen annan tidigare hade gjort. På 50-talet blev han omnämnd i Guinness rekordbok.
Billingham är en liten stad i nordöstra England med 35 tusen invånare. Staden, som egentligen är en så kallad town, har också den administrativa benämningen civil parish, och ligger norr om floden Tees där den stillsamt vetter mot den närliggande grannstaden Middlesbrough. Skulle du vilja ta dig mellan de olika städerna hade du inte behövt resa långt, eftersom det endast skiljer cirka fem kilometer mellan de två stadskärnorna. Den resan har dessutom flera välbekanta ansikten gjort många gånger. Bland andra så kommer de tidigare Middlesbrough-spelarna Gary Pallister och Jamie Pollock från Billingham. En annan mindre känd, men kanske ännu mer storartad, karaktär från Billingham finner man i Harry Armstrong.
Billingham år 1970. Foto: Ben Brooksbank
Harry Armstrong var en gång i tiden en cricketspelare i den lokala klubben Wolviston Cricket Club. Han var även en cricketdomare, men bäst ihågkommen är han förmodligen för sina bravader i fotbollsmålet.
Under mitten av 1900-talet huserade Armstrong i fotbollsklubben Billingham Synthonia, som på den tiden deltog i Northern League, alltså Englands och världens näst äldsta fotbollsliga. Ligan grundades 1889 och trumfas endast av the English Football League (EFL) sett till ålder. Northern League var en amatörliga för lagen i nordöstra England, och till en början deltog lag som Middlesbrough FC, Newcastle United och Darlington i ligan innan de flyttade till EFL. Där spelade alltså målvakten Harry Armstrong, och hans lokala lag från Billingham.
Säsongen 1950/51 spelade Billingham Synthonia 13 matcher på den gamla hemmaplanen Belasis Lane, som för övrigt var den första arenan att någonsin hålla en match under strålkastarljus i norra England, nämligen i matchen mellan Billingham Synthonia och Storbritanniens flygvapens fotbollslag 1952. Under de 13 matcher som spelades på Belasis Lane 1950-51 vann The Synners, som the Synthonia kallas, 12 matcher och spelade oavgjort i en. Denna bedrift hade förmodligen inte varit möjlig utan cricketspelaren Armstrongs rekordbrytande hjältedåd i Synnersmålet den säsongen. Armstrong släppte inte in ett enda mål under säsongens alla hemmamatcher, vilket innebar ett nytt rekord för Northern League, och en plats i Guinness rekordbok, i en säsong där klubben slutade tvåa i ligan.
Det var minst sagt ett hjältedåd som Armstrong stod för, då han i de 13 hemmamatcherna gjorde Belasis Lane till en riktig hemmaborg; en hemmaborg där han stod för 13 straffräddningar. Den sista straffen som Armstrong räddade den säsongen slogs av ingen annan än Bob Hardisty, som representerade Storbritannien i de Olympiska spelen på 40- och 50-talet. I matchen mot Billingham spelade Hardisty för Bishop Auckland och matchen slutade 3-0 till hemmalaget. När Harry en gång fick frågan ifall det var en bra räddning svarade han: “Alla mina räddningar var bra räddningar:”
Harry, som var 59 år gammal när rekorded slogs, hade gått med i Synthonia redan som junior, och han ledde juniorlaget till ett flertal troféer. Under andra världskriget gästspelade han i ett antal klubbar i nordost, därav bland annat klubbar som Newcastle och Spennymoor förekom bland de inbjudande. När kanonernas stubiner hade slocknat, och pansarvagnarnas larvband bromsades för gott, återvände Armstrong till moderklubben Synthonia efter sin militärtjänst i Tyskland. I Synthonia blev han en lojal trotjänare som gjorde över 140 framträdanden för det grönvita Teesside-laget. Efter tiden med The Synners spelade den erfarne målvakten dessutom i ett par andra klubbar såsom till exempel, Crook Town, Whitby Town, Stockton och slutligen Blackhall.
Efter sin långa och händelserika fotbollskarriär gick Armstrong äntligen i pension från fotbollen under det sena 60-talet för att fokusera på sin andra favoritsport, nämligen cricket. I sin nyfunna karriär gjorde Armstrong flera framgångsrika år i Wolfiston Cricket Club, som härstammar från norra Billingham. Där spelade han cricket mellan åren 1955 till 1974, parallellt med sitt fotbollsspelande under ett par år. När han sedan återigen gick i pension, denna gången från cricket, var det för att inrikta sig på att bli en domare i cricket, men även för att jobba inom Wolvistons administrativa led. På somrarna brukade Armstrong följa alla Wolvistons cricketmatcher, och på vintern, när fotbollssäsongen hade dragit igång, var han en hängiven Synners-supporter.
Efter karriären som fotbollsspelare fann Armstrong ny sysselsättning i grannstaden Middlesbrough. Det blev inget lång pendel Armstrong fick ta när han på mitten av 60-talet blev anställd som scout för storklubben Middlesbrough FC. Tillsammans med Boro reste han runt i nordöstra England, där han letade efter nya fotbollstalanger åt den nya arbetsgivaren från Teesside.
Idag kommer folk ihåg Armstrong av flera olika anledningar, och hans minne är för evigt bevarat i stadsdelen Wolviston. Under 80-talet bestämde sig Wolvistons Cricketklubb för att döpa om sin hemmaarena till Armstrong Park. Enligt Wolvistons tidigare ordförande, Stan Adamson, var Armstrong “en av klubbens mest lojala trotjänare, och han förtjänar verkligen att bli hedrad på detta vis.”
Skylt utanför Wolviston Cricket Clubs hemmaplan. Foto: Wolviston Cricket Club på Facebook.
