After Work: Bob Paisleys sista stora final
I veckan har det spelats ligacup, eller Capital One Cup som den numera heter. En cup som under några år i början av 80-talet dominerades av den stora röda maskinen – Liverpool FC.
I slutet på 50-talet var Liverpool FC ett lag på dekis som harvade i andradivisionen. In kom en karismatisk skotte med en vinnarinstinkt utöver det vanliga och en förmåga att motivera sina lag till stordåd. Bill Shankly är än idag en av de största fotbollslegendarerna, inte minst tack vare sina berömda one-liners. Under 60-talet etablerades Liverpool som en av de allra främsta klubbarna i England. Shanks gjorde det genom smarta värvningar och en fantastisk tränarstab.
Bob Paisley tar över
Shanklys närmaste man – Bob Paisley – var dock den som skulle ta flest titlar efter att något motvilligt tagit över efter Shankly 1974. Shanks hade skapat två generationer. Den första i mitten av 60-talet och den andra under första halvan av 70-talet. Den senare generationen fick Paisley ta över.
Från den stunden behövde Liverpool FC inte längre snacka om generationer av bra lag, utan det var en i det närmaste konstant framgångsvåg som rullade från 70-talet och genom hela 80-talet. Det verkade inte spela någon roll vilka som fanns med i laguppställningen, Liverpool vann och imponerade med sitt snabba passningsspel.
Paisleys facit mellan 1974 och 1983 var sex ligasegrar, tre Europacupvinster, en UEFA-cupseger och tre ligacuppokaler. Lägg därtill finaler och alltid framskjutna placeringar i ligan och du har en av de allra mest framgångsrika managerna genom tiderna, möjligen med undantag för den där sir Alex Ferguson. Paisley lämnade dessutom en mycket välmående klubb, då den säsongen efter hans pensionering vann ligan, Europacupen och ligacupen.
Självspelande piano
Fyra ligacupfinaler på raken mellan 1981 och 1984 talar ett tydligt språk om Liverpools dominans på den tiden då ligacupen betydde betydligt mer än vad den gör idag. Finalerna sändes fram till och med 1983 i Tipsextra och var pulserande tillställningar på ett fullsatt Wembley som ofta bjöd på dramatik en masse. Bob Paisleys Liverpool var ett självspelande piano, men i just ligacupfinalerna blev de ofta rejält pressade.
West Ham tog kampen till omspel 1981 efter att högerbacken Ray Stewart kvitterat Liverpools ledning på straff i slutet på matchen. Tidigare i matchen hade backen Alan Kennedy gjort 1-0. Året efter tog Tottenham ledningen och tvingade fram en förlängning, där de tillslut inte orkade stå emot Liverpool. I den finalen klev den irländske mittfältaren Ronnie Whelan fram och kvitterade Steve Archibalds ledningsmål. I förlängningen var det just Whelan som gjorde 2-1, medan den notoriske målskytten Ian Rush avslutade tillställningen. Just Whelan och vänsterbacken Alan Kenndey blev lite av ligacupfinalsspecialister.
Efter finalen mot Sprus stod Paisley i omklädningsrummet med en flaska mjölk (på den tiden The Milk Cup)och skojade med journalisterna om att det var nära att den surnat. Liverpool var nog som allra mest överlägsna under Paisleys sista år och segern 1982 i ligacupen var mer en behaglig pust än en bragd. Spurs hade ju varit så nära...
Finalen 1983
Ligacupfinalen 1983 var inget undantag. Liverpool hade det året fortsatt att vara en vinnarmaskin och nu skulle man ge Bob Paisleys en vandring upp för Wembleys trappor och ta emot en pokal. Den sista Wembley-pokalen (de vann ju ligan) innan han lämnade över till Joe Fagan, en annan av Shanklys tränarstab.
Redan efter 12 minuter inleder dock Uniteds 17-årige Norman Whiteside målskyttet med en fantastisk nedtagning och vändning som helt ställde den rutinerade mittbacken Alan Hansen. Men vinnarmaskinen tuggade på. Obönhörligt. Det skulle dock dröja till den 74:e minuten innan vänsterbacken Alan Kennedy fick in kvitteringen på ett långskott som visserligen var vackert, men kanske inte helt otagbart för Uniteds målvakt Gary Bailey.
I förlängningen skapade Liverpool mest och bäst chanser och i 98: e minuten fick mittfältaren Ronnie Whelan in ett vackert skott i målburen, vilket han tog på egen retur efter att bollen först träffat en United-försvarare.
Vägen upp för trapporna leddes därmed inte av lagkaptenen, utan av Bob Paisley som fick lyfta bucklan, vilket skulle bli en vacker avslutande bild av en extremt framgångsrik karriär.
Final i ligacupen, Wembley den 26 mars 1983
Liverpool vs Manchester United 2-1 (efter förlängning)
Norman Whiteside (12), 1-1 Alan Kennedy (74), 2-1 Ronnie Whelan (98)
Kommentator: Ingvar Oldsberg
Liverpool: Bruce Grobbelaar, Phil Neal, Alan Kennedy, Mark Lawrenson, Ronnie Whelan, Alan Hansen, Kenny Dalglish, Sammy Lee, Ian Rush, Craig Johnston (David Fairclough), Graeme Souness.
Manchester United: Gary Bailey, Mike Duxbury, Arthur Albiston, Remi Moses, Kevin Moran (Lou Macari), Gordon McQueen, Ray Wilkins, Arnold Muhren, Frank Stapleton, Norman Whiteside, Steve Coppell.
