Liverpool FC - Man Utd 2-0 (1-0)

Liverpool vann i dag Worthington Cup efter att ha besegrat Manchester United med 2-0 på Millennium Stadion i Cardiff.

Gérard Houllier väljer att göra endast en förändring i startelvan jämfört med laget som mötte Auxerre i torsdags kväll, nämligen att Dietmar Hamann ersätter Djimi Traoré. Det innebär att John Arne Riise i sin hundrade match för Liverpool åter spelar vänsterback och att Hamann tar plats centralt på mittfältet. Trots en fin halvlek i UEFA-cupen finns det ingen plats på mittfältet för Vladimir Smicer, som börjar på bänken tillsammans med Pegguy Arphexad, Djimi Traoré, Salif Diao, Igor Biscan och Milan Baros.

Domare Paul Durkin blåser igång finalen inför 72 000 välljudande supportrar, men matchen tar knappast den rivstart man skulle kunna ha väntat sig. Det är väldigt avvaktande spel från båda lagen och det är mest långbollar från backlinjen, även från Manchester Uniteds sida. Båda lagen verkar väldigt medvetna om vikten av att göra det första målet, med följd att få spelare vågar ta ett par extra steg upp i planen.

Den första målchansen dröjer en kvart och då testar Ryan Giggs Jerzy Dudek med ett ganska harmlöst högerskott. Nästan uppe vid mittcirkeln fullföljer Stéphane Henchoz helt i onödan en tackling och får matchens första varning efter tolv minuter.

Giggs ligger bakom även matchens andra stora möjlighet. Walesaren utmanar Jamie Carragher och slår ett snabbt lågt inlägg mellan benen på högerbacken. Måltjuven Ruud van Nistelrooy slänger sig fram någon meter framför mål och får tån på bollen, men den smiter en decimeter utanför bortre stolpen.

Den chansen fick kanske Liverpool att slå upp ögonlocken en aning för nu blev det, om inte en rejäl, så i alla fall en uppryckning. I och med att båda lagen började flytta upp positionerna en aning gavs det dessutom mer utrymme för offensivt spel. Det var dock fortfarande chansfattigt.

Med en dryg halvtimme spelad får Michael Owen en passning av Emile Heskey. Owen tunnlar Rio Ferdinand, men kommer för nära Fabian Barthez i avslutningsögonblicket och kan inte styra bollen på mål. Danny Murphy har ett par minuter senare ett sjunkande långskott ämnat för vänstra krysset – om han hade stått fem meter längre ut, vill säga.

Utan att på något sätt ha tagit över matchen tar Liverpool ledningen i den 39 matchminuten. Liverpool lyckas för första gången i matchen förlänga en kontring och etablera bollen på offensiv planhalva. Efter ett par passningar fram och tillbaka, och just som man ser det hela rinna ut i sanden, klämmer Steven Gerrard in 1-0 från 25 meter. Gerrard har tydligen skippat Skurva den som Beckham och i stället lagt sina bioslantar på den mer obskyra Skruva den via Beckham. Skottet ändrar nämligen riktning på Unitedspelaren och landar utom räckhåll för Barthez uppåt hans vänstra kryss.

Matchen öppnar för första gången upp sig en aning efter målet och framför allt är det Manchester United som ökar trycket medan Liverpool försöker bevaka ledningen in i halvtid. Dudek har haft väldigt lite att göra, men precis som mot Auxerre kallas han in i handlingarna precis i slutet av den första halvleken. Juan Veron får skottläge rakt framför mål från tolv meter, men Dudek som får bollen rätt på sig i huvudhöjd lyckas rädda. Returen hamnar dock hos Paul Scholes som klämmer till, den här gången utom räckhåll för Dudek. Men vår speciella reservmålvakt i Cardiff, Stéphane Henchoz, rycker givetvis in och slår undan bollen framför mål. För Arsenalsupportrar kan jag poängtera att det skedde utan hjälp av händerna.

Sammanfattning

Ganska väntat finalscenario. Inget av lagen vågar riktigt flytta upp och då blir följden att det finns få spelare att spela upp bollen på, och när så görs är det trångt, trångt.

Liverpool spelar över mittfältet första tjugo minuterna, men ungefär i samband med Nistelrooys chans blir det lite bättre och Hamann och Gerrard får i alla fall känna på bollen. Räknar vi in Owens chans har lagen två stora möjligheter var, där Uniteds är klart vassare, och vi sätter en. Därför leder vi.

Spelarkritik

Jerzy Dudek har ett par lätta skott att ta hand om, men räddar oss före halvtid även om skottet går rätt på honom.

Men det hade inte hjälp om inte Stéphane Henchoz stått bakom honom på mållinjen. Med undantag för den onödiga varningen gör Henchoz liksom Sami Hyypiä en felfri insats under de först fyrtiofem. Som väntat är det på vänsterkanten det värsta Unitedhotet finns och Jamie Carragher tappade duellen med Giggs före Nistelrooys chans. Reder sig i övrigt bra.

John Arne Riise har haft det lugnare, mycket tack vare att Steven Gerrard klivit ut framför honom och hjälpt till att fullständigt radera bort David Beckham. Dietmar Hamann inledde okarakteristiskt svagt i en två, tre situationer, men var sedan sitt sedvanliga stabila jag. Med Gerrard som ryggsäck på Beckham blir det dock lite tomt centralt och när vi dessutom har legat så djupt har det varit svårt att bygga upp anfall. Det som skapas står Danny Murphy för och han har kommit alltmer under halvleken. Det gäller även El-Hadji Diouf, som inte kom någonvart i början, men började hitta rätt med inläggen så småningom och dessutom vågade gå på genombrott mot slutet. Unitedbackarna hade svårt att hänga med i hans vändningar och det var riktig nära att ”rätt” spelare fått foten på hans inlägg.

Liverpool skickar nästan uteslutande långbollar på Emile Heskey inledningsvis och tyvärr vinner han alldeles för få av nickduellerna för att det skall kallas en lyckad taktik. Heskey får ut väldigt lite och det är när vi håller bollen på marken och låter Diouf eller Michael Owen utmana som vi skapar något. Owen får oftast agera på egen hand, men gör så gott han kan och står för Liverpools enda riktiga chans förutom målet.

Owen är inte långt ifrån att punktera matchen direkt efter halvtid, då han tar emot en lång passning vänder bort Ferdinand, men tvekar i det avgörande ögonblicket och en motståndare hinner fram för att täcka undan.

Det är en helt annan match i den andra halvleken, med betydligt högre tempo och fler målchanser framför bägge målen. Framför allt Manchester United har flyttat upp spelet och höjt tempot i passningsspelet avsevärt. Vi får koncentrera oss på att utnyttja kontringar.

I den 55 minuten får Owen med sig bollen in i straffområdet och hårt trängd väljer han att släppa bollen till Heskey. Heskey ser ut att sparka en rejäl luftpastej, men repriserna visar att Roy Keane gav honom en liten spark på benet.

Om det var i samband med den situationen låter jag vara osagt, men efter en timme tvingas Heskey byta med en sträckning och Milan Baros tar plats i anfallet. Baros tar en jättelöpning i den 63 minuten och avslutar med att släppa ut bollen till Gerrard som sprungit upp diagonalt över halva planen på hans högersida. Från en ganska snäv vinkel, och med Owen inne framför mål, väljer Gerrard att gå på avslut. Barthez kan rädda ut bollen till hörna.

United har nu på allvar tagit över matchen och vi sjunker oroväckande lågt, med följden att de nu får utrymme att motta inlägg, främst genom Michael Silvestre och David Beckham. Våra försvarare jobbar dock heroiskt i luftrummet i eget straffområde och när United väl får utrymme för att skjuta står Dudek i vägen. Polacken gör under den här delen av matchen tre, fyra kanonräddningar och visar att han definitivt är tillbaka på allvar. Bland annat håller han ute ett närskott av Nistelrooy i den 70 minuten.

Paul Scholes försöker sig på ett horribelt filmningsförsök i Liverpools straffområde, men sådan tur är ser Paul Durkin situationen på rätt sätt. Konstigt nog verkar det gula kortet ha klibbat fast i hans ficka.

Sir Alex Ferguson gör sitt första, och mycket offensiva, byte när han slänger in Ole-Gunnar Solskjaer och tar ut Wes Brown efter 73 minuter. Matchbilden påminner nu lite väl mycket om den vi fick se under hösten 2001, då vi bevaka en 1-0-ledning, backade hem, och slog undan anfallsvåg på anfallsvåg. Känslan är att antingen så kontrar vi in 2-0 och avgör matchen eller så sätter United 1-1 och då är risken stor att de även får in tvåan av bara farten.

Det blir det förstnämnda. Efter 86 minuter vinner Hamann en duell vid mittcirkeln och sätter fart framåt. I precis rätt tillfälle släpper han bollen ut till höger där Owen kommer löpande. Owen tar med sig bollen in i straffområdet och placerar den invid bortre stolpen utom räckhåll för Barthez i precis innan Keane kommer farande framför honom.

Kanske hade Gérard Houllier först tänkt ta ut Owen, för nästa byte är aningen konstigt. I den 87 minuten får nämligen inbytte Milan Baros kliva av och Vladimir Smicer kommer in. Om han nu ville att Smicer skulle få känna på finalstämningen fanns det väl mer finkänsliga alternativ.

Med två minuter av ordinarie tid kvar visar Murphy prov på stor skicklighet på vänsterkanten, när han två gånger lurar Gary Neville och sedan skickar in en hård låg boll framför mål. Trots att både Smicer och Ferdinand kommer rusande lyckas bollen undvika dem båda och Unitedförsvararen lyckas sparka undan den i andra försöket.

I den 92 minuten får Diouf kliva av och Igor Biscan gör entré för matchens sista två minuter. Liverpool bevakar bara ledningen under drygt tre minuters stopptid medan fansen sjunger You’ll Never Walk Alone på läktaren.

Sammanfattning

En avvaktande chansfattig första halvlek följdes av en betydligt tempostarkare, chansrikare och mer underhållande andra. Det är inget snack om att Manchester United förde spelet under större delen av den andra halvleken, men med ett enormt uppoffrande försvarsspel och en målvakt i storslag fixade det sig ändå.

Spelarkritik

Jerzy Dudek fick sin revansch, och det med råge. Radar upp matchavgörande räddningar och var den som såg till att United aldrig fick den ”spricka i dammen” som hade kunnat få dem att vända den här finalen.

Hela backlinjen förtjänar självklart överbetyg. Ruud van Nistelrooy fick bara två, om än vassa, målchanser och i luftrummet var Sami Hyypiä kung. Svårt att dra sig tillminnes en enda miss även av Stéphane Henchoz och i tillägg gjorde han en avgörande räddning före paus. När United började trycka på i mitten av den andra halvleken berodde det inte på att våra ytterbackar gick bort sig, utan att vårt mittfält föll ner och gav motståndarna de ytor som man absolut inte får ge spelare som Scholes och Beckham. Jamie Carragher var ännu mer defensiv än vanligt och spelade nästan i en trebackslinje med Diouf i en wingbacksroll. Å andra sidan såg vi inte Giggs sista timmen. Det var ganska väntat att John Arne Riise skulle få koncentrera sig på det defensiva arbetet i den här matchen och det gör han med den äran. Gör ett bra jobb mot Beckham och får i egenskap av att vara snabbast i backlinjen ofta ta löpningar för att täcka skott eller inlägg lite överallt.

El-Hadji Diouf inledde matchen anonymt, men kom igång i slutet av den första halvleken. De gånger han fick utmana det inte vindsnabba Unitedförsvaret blev det farligt nästan varje gång och då Carragher inte rörde sig många meter från eget straffområde fick Diouf täcka en stor del av kanten och jobba hem bakåt. Jag tycker att Dietmar Hamann såg lite rostig ut första tjugo och han gör inte ”den där grymma matchen från i höstas”, men han står för förarbetet till 2-0-målet och eftersom Roy Keane knappast kan sägas ha vunnit mittfältsduellen blir det klart plusbetyg även för tysken.

Steven Gerrard tar vid där han slutade mot Auxerre och gör en ny stormatch. Är inte involverad lika mycket i det offensiva spelet som när han var som bäst förra säsongen, men har förmodligen fått aningen defensiva order från Houllier och får arbeta från en djupare position. Skakade av sig ett par inledande felpassningar och överoptimistiska 40-metersbollar för att resten av matchen jobba nonstop och verkade outtröttlig när han stod upp i defensiven medan United pressade som värst. Fick också äntligen göra mål, förhoppningsvis inte det sista från nummer 17 den här säsongen. Och ni missade väl inte löpningen i anslutning till Baros rush?

Att Gerrard var kung främst på egen planhalva gjorde inte så mycket eftersom Danny Murphy sin vana trogen lyfte sitt spel mot Manchester United. Bör naturligtvis inte spela så ofta som Houllier väljer, men när Murphy är bra så är han riktigt bra. Så var han i dag på sin ganska fria roll ute till vänster och med smarta löpningar och precisa passningar var det Murphy som skapade störst problem för motståndarna. Borde ha valt att avsluta själv för en klassisk ”Hamrinare” i den 88 minuten. Får ge sig i kamp med Dudek om titeln som matchens lirare.

Emile Heskey byttes ut efter en timme med en sträckning i låret, men hade knappast varit kvar mycket längre ändå. Får en fysisk jämlike i Rio Ferdinand, och kan självklart inte rå för att lagkamraterna envisas med långbollar, men jag tycker man kan begära mer än det han presterar i dagens match. Hans ersättare Milan Baros kom in i ett skede av matchen där vi var ordentligt tillbakapressade, men vågar till skillnad från Heskey sig på att utmana och ta löpningar in i straffområdet. Ett lysande genombrott resulterade så när i 2-0, men hans val att passa Gerrard var kanske under omständigheterna bäst trots allt.

Michael Owen – de stora matchernas man enligt Houllier – svek inte den här gången heller och punkterade matchen med sitt 2-0-mål. Men det var inte som i Cardiff för två år sedan, utan Owen var i högsta grad involverad i spelet matchen igenom och visade redan från avspark respektlöshet mot Unitedförsvaret. Visst fick han ofta utmana ensam och hålla i bollen väl djupt, men det är inte hans fel och det han kunde göra gjorde han mycket bra. Även hans självförtroende lär inte direkt ha tagit skada av att få göra mål.

0 kommentarer