Gästkrönika: Malte i Liverpool-Del 2

Maltes reseberättelse från Liverpool fortsätter här med den andra och avslutande delen.

Missade du del ett av Malte's reseberättelse så läs den först. Du hittar den HÄR.

Söndag:
Vaknade upp vid 7.30 och äntligen var det dags! Efter frukosten så låg vi och vilade på rummet. Jag tittade på highlights från gårdagens omgång på ITV. Klockan närmade sig 12 och vi gick ner och bad dom ringa en taxi. Denna gång var det som tur var inte ett Evertonfan som körde bort oss till Anfield. Vi pratade lite om staden Liverpool, han sade bland annat att kommande helg så skulle det vara någon Beatlesfestival där och det skulle vara upp till 500 000 människor ute på gatorna då. Han sa även att han vet att många fans till Liverpool döper sina barn efter spelare i Liverpool :-).

Han släppte av oss hundra meter från Anfield och det var hur mycket folk som helst där redan. Vi gick in i butiken för att jag var tvungen att köpa en halsduk (har en från 83 så jag tyckte var dags att uppdatera :-) ), glömde nämligen det i fredags. Det var nu ca 3 1/2 timme kvar till avspark och butiken var FULL av folk så jag skriver det återigen: Handla inte på en matchdag om ni vill handla i lugn och ro!

När vi var klara i shopen så gick vi dom 50 meterna ner till puben The Albert och kollade in snabbt. Det var hyfsat med folk därinne jag tyckte att vi kunde vänta med att gå in där till senare eftersom jag ville kolla runt lite mera runt Anfield. Vi gick över gatan till Hillsborough Justice Campaigns Shop. Jag pratade lite med en av säljarna där som var en äldre herre och han berättade lite om deras arbete. Jag stödde deras arbete genom att köpa en T-shirt av dom. Jag tycker att ni som ska dit kan lägga undan 6 pund för en tröja för dom behöver allt stöd dom kan få!

Mer och mer folk började strömma till allt eftersom tiden gick, det var folk i röda tröjor överallt, en härlig syn! Vi gick sedan bort till spelaringången och ställde oss där. Jag tänkte att man kanske kunde få ett par bra kort på spelarna när dom kommer. Under tiden vi väntade så gick Alan Kennedy förbi (Han som gjorde det enda och avgörande målet i Europacupfinalen 81 och som slog in den avgörande straffen mot Roma i samma Cup 84) och folk samlades runt honom för autografer och fotografering.

Vi hade ganska bra platser där vi stod så jag ville inte lämna dom vilket innebar att det inte blev något besök på The Albert eller fotografering med Kennedy (hade nog varit tufft att få komma fram till Kennedy ändå iof). Rick Parry gick även han förbi och Ken Bates kom åkandes förbi som passagerare i en lyxbil. Efter att ha stått där i 1 1/2 timme så ser vi en skylt där det står att en port dras ner när spelarna kommer...
FAN va besviken jag blev!

Där vi stod var det helt meningslöst att stå kvar för vi skulle inte få en skymt av spelarna ändå. Vi gick över till andra sidan och precis efter det så kom Chelseas buss, men man såg ingenting genom rutorna för dom var tonade. Efter ett tag så öppnades portarna till Anfield, inga spelare hade dykt upp ännu och vi var nu jävligt trötta på att stå så vi sa att vi ger det fem minuter till, minuterna gick och inga spelare så vi gick in på Anfield istället.

Väl innanför portarna så köpte vi var sin kött- och potatispaj. Dom säljer en massa olika pajer inne på Anfield bl.a. kan man köpa en Scouserpaj :-). Vi gick till våra platser som alltså var på Main Stand, men till min besvikelse så är platserna alldeles bredvid CFC-klacken...
Arenan fylls på efterhand och till slut så är det fullsmockat. Glåporden mellan våran sektion och CFC-klacken haglar, jag kan givetvis inte hålla tyst heller :-)...

Det närmar sig nu matchstart och ur högtalarna så strömmar dom ljuva tonerna av YOU'LL NEVER WALK ALONE ut (som är våran sång och ingen annans som en vilsen norrman trodde). CFC-klacken gör ALLT dom kan för att försöka överrösta oss men oj så små dom kändes för trycket inne på Anfield nu var makalöst! HELA Anfield stämde upp i en kör! En otrolig upplevelse helt enkelt!

Om matchen behöver jag inte berätta så mycket eftersom alla redan sett den men jag märkte under matchen att passionen för Liverpool FC verkligen är något extra, folk lever sig med på ett underbart sätt! När Owen t.ex. får bollen så att han kan utmana så blir det en obeskrivlig ljudnivå.

I den 79 minuten så får vi straffen och jag får en känsla i kroppen att han missar. Jag säger till en kille ovanför mig att jag BER att han sätter den så att jag får se ett mål första gången jag är på Anfield! Owen stegar fram och missar hela målet...

Känslan hos mig när Owen missar straffen går inte att beskriva, jag är på väg att få tårar i ögonen men innan dom ens hinner komma så bryter ett stort jubel ut eftersom straffen ska gå om! Nu kan han bara inte missa tänker jag och PANG så sitter bollen i nättaket och ett öronbedövande jubel bryter ut! Helst sanslöst! Sången börjar sedan rulla runt hela Anfield och stämningen just nu är det maffigaste jag någonsin varit med om, vilken LJUDNIVÅ! Folk är så lyckliga och glada och det visar dom genom att stämma upp denna underbara sång! Från och med när Owen gör målet och fram till Carra låter CFC göra 1-2 så är detta det mest underbar jag någonsin upplevt på en sportarena! Vilket lyckorus!

Jag får tyvärr lämna Anfield med riktigt tunga steg...
Vi går i ca 45 minuter innan vi kan hitta en taxi som tar oss tillbaka till hotellet. Det blir väldigt mycket folk på gatorna efter matchen så räkna inte med att ni kan får tag på en taxi i närheten av Anfield. Resten av söndagen blir lugn och vi äter lite mat på restaurangen och ser på tv innan sängen väntar.

Måndag:
En tung dag att vakna till efter gårdagens misslyckade resultat. Vi hade planerat att gå på Beatlesmuseet nere vid Albert Dock men vi känner oss för trötta och sega efter en händelserik helg så vi hoppade över det och tog oss endast en kort promenad ner till ett köpcenter i centrala staden. Vid 19.00 satt vi på flyget tillbaka till Göteborg.

Mina förväntningar på den här resan var mycket stora och dom uppfylldes till hundra procent om man räknar bort resultaten i matcherna och särskilt i Liverpools match då...

Tjejen tyckte också att det var en bra och rolig Weekend. Hon är inte så intresserad av fotboll men hon sa det var väldigt kul att vara på matcherna och speciellt Liverpool med tanke på stämningen och eftersom jag håller på dom. Guidade Touren uppskattade hon också och tyckte det var intressant och kul! Man behöver inte vara en fanatisk Liverpoolsupporter för att ha kul på en sådan här resa och det var helt klart den bästa resa jag gjort i mitt liv! Den kan endast överträffas nästa gång jag åker till Liverpool.

Matchbilderna som jag utlovat var tyvärr för stora för att få plats på min sida...
Ber om ursäkt för detta, men bilderna från Anfield och museet finns kvar att beskåda HÄR.