Get in the box!
Varför ger Liverpools offensiva spel så dålig utdelning?
Jag tänkte följa upp lite av det som Stefan Elofsson talade om i sin senaste krönika, vilken i sin tur reflekterade över orsakerna till förlusten hemma mot Arsenal.
En av de stora orsakerna till att Liverpools spel såg så bra ut de första 20-25 minuterna var att för första gången den här säsongen kunde Steven Gerrard släppa sin Hamannroll och återgå till att dra i de offensiva tåtarna. När Salif Diao kroknade en bit in i andra halvlek fick Gerrard återigen dra sig lite bakåt i planen och då förlorade vi vårt driv. Där har vi den indirekta följden av Dietmar Hamanns betydelse för Liverpools spel.
Samtidigt som det är lätt att säga "det bästa jag sett av Liverpool i år" får man ett litet tillnyktrande från lyckoruset när man får hårdfakta presenterat för sig i halvtid. Sett till antalet skott på mål - ja, de är ju faktiskt de enda som kan gå in - låg vi nätt och jämnt före Arsenal.
För trots fler inlägg från kanterna än i mannaminne och vackra anfall på få tillslag ledde få av dem till konkreta målchanser. Ett svårt volleyavslut av Kewell där bollen hamnar väldigt nära kroppen och en nick av Michael Owen där han har pannan vänd bort från målet - är det egentligen jättechanser vi talar om?
Vi har alltid skapat öppningar - notera skillnaden jämfört med målchanser - och kommer om Gérard Houllier vågar fullfölja lagets nya filosofi att skapa ännu fler. Frågan är om vi har för få spelare som klarar av att omvandla öppningarna till målchanser?
No more Mr Nice Guy
I ett avseende saknar vi det och jag bryter väl inte särskilt ny mark när jag säger att vi behöver ytterligare en forward av rang. Kommer Milan Baros tillbaka efter sitt benbrott skall vi självklart ge honom fortsatt förtroende, men med Harry Kewell och El-Hadji Diouf i huvudsak placerade på mittfältet och Florent Sinama-Pongolle i behov av ett par år för att utvecklas till fullo måste det snarast möjligt hittas ett komplement till Owen.
Det är svårt att säga vad som saknas eftersom snabbheten och styrkan finns där, men Emile Heskey kommer aldrig att bli någon urstark bollmottagare i straffområdet à la Andreiy Schevchenko eller Christian Vieri och naturligtvis i ännu lägre utsträckning en måltjuv i stil med Filippo Inzaghi. Även Michael Owen har övermän i Europa när det gäller att vara en klinisk avslutare, mer likt den "gamle" Robbie Fowler, men överglänser ändå flera av dem genom att totalt sett vara en mer komplett fotbollsspelare.
Heskey kommer förstås att fortsätta att knoppa in ett par bollar per säsong, men så hade även säg Sammy Lee gjort om han spelat på topp bredvid Owen med Gerrard, Kewell och Diouf bakom sig. När Houllier i uttalanden om Heskey gång på gång talar om vilken trevlig kille det är undrar man om det var en elvamiljonersmaskot han var ute efter.
De enkla målen
Om någon vill ha bevis för att vi behöver fler folk i offensivt straffområde samt en målskytt till är det väl bara att fundera över hur många "enkla mål" Liverpool gör. Även om det naturligtvis kan ligga en del enögdhet i att "allt motståndarna gör blir ju mål, medan vi aldrig får utdelning", har vi svårt att åstadkomma just de enkla målen. För att åskådliggöra vad jag menar kan vi ta just matchen mot Arsenal. Liverpools 1-0-mål är ett svårt mål, deras 1-1-mål är ett enkelt mål, Pirés 2-1-mål är ett svårt mål. Mästaren i enkla mål är förstås Ruud van Nistelrooy, eller varför inte Inzaghi.
Nu behöver ni inte skicka mail med "om det nu är så enkelt, varför gör inte fler spelare 30 mål per säsong" eller "det krävs att man löper i position för att göra de där målen". Ni som sett Liverpool spela vet vad jag menar. Press i 20 minuter, bollandes fram och tillbaka på offensiv planhalva, skarvning, väggspel, överhoppning, blockerat skott, nytt inlägg, volley stolpe-in, är inte ett lätt mål. Dribblingsraid förbi 3-4 försvarare följt av att runda målvakten och lyfta in bollen ur snäv vinkel är inte heller ett lätt mål.
Så hur får man då de enkla målen? Ja, hur gör man för att över huvud taget göra mål? Man beger sig dit de flesta målen görs och för spelare som Heskey skulle jag vilja presentera en jungfrulig mark kallad: det offensiva straffområdet. Det kan te sig som en ogenomtränglig barriär att korsa den ett par millimeter höga vita linjen, men det är inget farligt, även när Liverpool inte har hörna.
Skall man vara lite elak, till skillnad från i ovanstående stycke... kan man fråga sig om vi är så ovana vid ett offensivt spel att det tidigare inte har lönat sig att befinna sig i straffområdet. Det vore i så fall nästan bra, eftersom det hela då beror på brist på initiativ och inte på avsaknad av kompetens.
Erfarenheten som försvann
Jämför vi laget som plockade hem trippeln med det som Gérard Houllier basar över två år senare har det minst sagt hänt en del. Sander Westerveld, Christian Ziege, Stephen Wright, Markus Babbel, Vegard Heggem, Nick Barmby, Jamie Redknapp, Gary McAllister, Patrik Berger, Jari Litmanen och Robbie Fowler återfinns inte längre i Liverpool och erkänn att det är en ganska hygglig startelva som lämnat oss? Av de 127 mål vi gjorde säsongen 2000/01 var spelare som sedermera lämnat oss inblandat i 83 stycken, vilket är ungefär två tredjedelar.
Jämför medelåldern och inte minst erfarenheten hos denna elva med El-Hadji Diouf, Neil Mellor, John Arne Riise, Salif Diao, Harry Kewell, Steve Finnan och Chris Kirkland. Vi har ett väldigt ungt och ganska oerfaret lag, även om man inte behöver påpeka det i var och varannan mening likt Houllier.
Du tar dig inte till toppen om du inte klarar av att vända 0-1 till 2-1 i slutminuterna eller att slå om från frejdig anfallsfotboll till disciplinerad tät bevakningsfotboll när så behövs; om det sistnämnda inte vore sant skulle Real Madrid aldrig förlora en match. Detta kommer med erfarenheten av att tävla mot de bästa och därför är spel i Champions League så viktigt för utvecklingen och som en måttstock på var man står.
I maj 2001 möttes Liverpool och Arsenal på Millenniumstadion i Cardiff och vi var under större delen av matchen ännu mer utspelade än vad Arsenal var på Anfield i den senaste ligaomgången. Någon som minns vad som fick vågskålarna att svänga över kraftigt och markerade vändningen i den matchen? Det var entrén av Liverpools för dagen äldste spelare, Gary McAllister, samme spelare som slog hörnan till 1-1-målet och för övrigt blev framröstad till matchens bäste spelare i UEFA-cupfinalen ett par dagar senare. Som en kontrast blev vi bara sämre och sämre för varje byte den här gången.
Vi har en tendens att bli lite för ivriga när spelet flyter på och då blotta oss bakåt samt tappa huvudet helt när vi åker på ett mål tvärtemot matchbilden som nu senast. Det är i de lägena vi saknar spelare som Jari Litmanen och Gary McAllister. Laget som startade andra halvlek mot Arsenal hade en snittålder på 24,5 år eller uppdelat på lagdelar 26,6 år i målvakt plus försvar samt 22,7 år i mittfält plus anfall. En snittålder i de offensiva delarna som inte ens hade kommit in på O'learys i lördags för att se matchen. Ja Houllier, det är ungt!
Erfarenhet får du genom att misslyckas, men även genom att lyckas, och frågan är hur snart Liverpool inte måste börja lyckas innan vi tappar flera av spelarna samt Gérard Houllier och måste börja om igen. Houlliers kanske viktigaste roll just nu är att övertyga spelarna om att man måste se till lagets utveckling och inte enbart till den senaste matchen.
Orden "även om den här säsongen är över" bör självklart hållas igen med, men Houllier måste få spelarna att förstå att i längden innebär det spel som tyvärr inte givit tillfredsställande utdelning under inledningen av den här säsongen ett större steg framåt i utvecklingen jämfört med vad fler trepoängare kunde ha gjort. Förutsatt att vi tar oss in i straffområdet!
