Veckans Liverpool
Sen söndagskväll och två timmar kvar av veckan som har gått. Vad har hänt ur Liverpools perspektiv? Redaktionen sammanfattar veckan och reflekterar över både stort och smått, ris och ros. Vi ger dig...
...veckans efterlysning
Har någon sett ett kaptenshjärta vänligen kontakta Steven Gerrard och Liverpool FC.
Vi har vid tillfällen under åren i matchrapporter skrivit något i stil med ”Gerrard är inte dålig, ja faktiskt helt okej, men inte så där Gerrardbra som han kan vara”. Stevie har jämförts med en egen standard och därför haft högre krav på sig för att man ska bli nöjd. Under hösten har han dock sällan varit ens normalbra. Men även om Gerrard inte får spelet att stämma har han genom åren alltid markerat sig närvaro och motiverat sin plats med den där tacklingen som tänder laget, den där omöjliga ruschen för att mana på medspelarna eller att få igång publiken när han ska slå en hörna. Vi har sett mycket lite av detta den här säsongen och det är oroande eftersom han har valt att bli Liverpool FC trogen och då borde han rimligtvis vilja ge allt för att få klubben att klättra igen.
...veckans omvända logik
Det enda som talade för att resultatet skulle bli som det blev nät till och med statistiken efter matchen talade för Liverpoolseger, var väl att just ingenting gjorde det. Det och att vi har lärt oss att precis när Liverpool har börjat bygga upp en pålitlighet i resultaten och en jämnhet över tid samt grävt fram ett par ”marginaler på rätt sida”- och kämpasegrar som mot West Ham och Udinese följer ett platt fall på hemmaplan som en blixt från klar himmel.
1-3 hemma mot Aston Villa måste räknas som den sämsta insatsen och den tyngsta förlusten under Brendan Rodgers, inte minst eftersom laget hade 6 dagars vila från den föregående matchen och Fabio Borini som den enda skadan som kan sägas påverka startelvan. Lägg till att Spurs var det enda laget som hade besegrat Liverpool på elva ligamatcher och att målskillnaden från de fem senaste hemmamatcherna var 6-1. Ingenting av detta betydde dock i slutändan någonting utan i stället omintetgjordes mycket av det som laget hade byggt upp och man ramlade tillbaka nära noll igen. Matchen mot Aston Villa var ett koncentrat av allt som inte har fungerat eller har gått fel den här säsongen.
...veckans Jinx
Brendan Rodgers fick extra mycket tid till att förbereda laget, och med noll resor inplanerade under veckan fick han också tillfället att prata alldeles för mycket med journalisterna. Det resulterade i en stegringsraket, först var det en självklarhet att laget inte gett upp om fjärdeplatsen - sen ökade Rodgers och hävdade att tredjeplatsen inte heller var särskilt långt borta och som exploderande final var det plötsligt fullt möjligt, ja nästan rimligt, att Liverpool skulle kunna komma tvåa i ligan. Förstaplatsen var dock för långt borta, och sen kom ett hemmamöte med Aston Villa och visade att Liverpool har en bra bit kvar att vandra innan det är aktuellt att prata om Champions Leagueplatser.
...veckans Sterlingförhandling
Det som från början såg ut att vara en kortare dikt har expanderat vidare från novell till roman som nu ser ut att vara minst en trilogi. Raheem Sterling är eftertraktad på marknaden, det finns bevisligen klubbar högre upp i näringskedjan som är intresserade av honom och skall man tro på Twitterrykten sitter den nyblivne 18-åringen på en lön motsvarande 300 pund i veckan. Alltså lite mer än tio gånger mer än vad svenska gymnasister får från CSN. Det är dessutom en tjatig trilogi där Brendan Rodgers blir smått tjatig i sitt "han skriver på när som helst".
