Krönika: På toppen av världen
Tid är inte något som passerar förbi obemärkt, och under tidens gång förändras man som fotbollsklubb. Om det är till det bättre eller det sämre får vi vänta och se, men hopp finns.
På toppen av världen står vi Liverpool-supportrar sällan. Våra liv är blandade med skräckförtjusning över vårt lag, och med den historik som vår klubb har är förväntningarna alltid högre än vad verkligheten har visat sig vara. Eftersom det har gått så pass många år under vilka vi faktiskt inte utmanat om stora titlar har laget ofta fått stå i skuggan för mer nysatsande lag. Grunden för att driva en framgångsrik fotbollsklubb har fått sig en törn genom flertalet olika ägare, men den röda linjen för hur vi ska nå tillbaka till en ligatitel börjar trots allt att dras upp nu för tiden. Omvärlden ser allt som oftast på vår klubb med respekt, ett resultat av antalet ligatitlar som redan har vunnits av oss. Att vi mer och mer genom åren har börjat liknas vid ett lag som får ut all kapacitet under en enskild match medan vi i det långa loppet inte kan hålla oss jämna jämfört med konkurrenter är vedertaget.
Vi har stått på toppen av världen, även i modern tid, och 2005 har gått till historien som det enskilt största ögonblicket vi i modern tidsrymd fick uppleva som fans. För att nå tillbaka dit behöver man Rafa Benítez taktiska vision, Bill Shanklys mod, och kanske Brendan Rodgers entusiasm. Rodgers i sin tur kan komma att kombinera alla tre egenskaper i ett framtida Liverpool. Liverpool har hittat hem igen sett till resultat den senaste tiden och står för en säsongsöppning som lovar guld och gröna skogar. I tidsperspektiv kommer vi aldrig att vara en parentes på så sätt, och som fotbollskultur kommer Liverpool alltid att överleva. Laget struktureras om dagligen, mest på taktiktavlorna, och i ägarskapen har det funnits några förändringar (på senare tid), för att hitta en modell som ska bli förknippat med ”det nya Liverpool”. Man hoppas på att vi ska ha hittat vår struktur och att klubben får arbeta på det de kan bäst nu, att uppnå resultat. Liverpool reser till Fjärran östern under försäsongen och där hittar man miljontals gamla som nya fans som långt över våra horisonter ser på laget på samma sätt som vi i detta land gör. Alla har vi ett gemensamt mål, att bärga hem en ligatitel på sikt.
I dessa dagar då Champions League-spel är mer attraktivt än någonsin så kanske det är där det första hindret ska avklaras. Klarar man det så kan man börja fantisera om en större scen för laget, en scen där titlar ska vinnas. Vi drömmer i små steg som fans, och någonstans däremellan accepterar vi att vi inte längre är störst, bäst och vackrast. Det Liverpool som vi föll för under milleniets första år är som bortblåst, till största del på grund av konstanta omvandlingar. På något sätt och vis har klubben inte blivit synonym med att ha världens bästa trupp, men det hade vi inte heller 2005. Därför ser jag potential nog i detta homogena lag anno 2013, och vill gärna drömma mig tillbaka till fornstora dagar. Dessa kan dock bara uppnås med en mix av det vi har nu i truppen och det vi kommer att ha inom en överskådlig tid. Andra lag har fungerat utefter andra medel, ofta ekonomiskt betvingade sådana, så vi hoppade på tåget och har också samma ägarstruktur idag. Det är endast genom en kombination av kontinuitet i den nya tränarstaben och prestationer av våra spelare som ska ta andan ur oss som vi i dagsläget kan klara av det första hindret. På samma sätt som Liverpools spelare för åtta år sedan tog fram Shanklys anda i oss då. Gör vi det så reser vi igenom kontinenten igen och spelar stora matcher, matcher av den dignitet Liverpool ska förknippas med.
Brendan Rodgers ansiktsuttryck under matchernas gång vittnar om en man som brinner för fotbollen och Liverpool i synnerhet. I honom ser jag framtiden för oss. I honom ser jag farhågor också, ska han bli den där stora tränaren det finns potential till eller inte? Vad vi vet är att hans tid som tränare har varit väldigt spännande hittills och om resultaten fortsätta att komma i paritet med det, tror jag att vi kan reformeras med denne tränare. Tiden får utvisa det. Han har mycket att leva upp till i sådana fall. Oavsett om det är Europa eller England vi ska lägga under vår mark tror jag att det är en nordirländare som ska öppna broarna. För att inte rinna ut i vattnet och på så sätt förglömmas ur historiens gång tror jag innerligt att Brendans önskan inget hellre är än att utvecklas i klubben, tillsammans med fansen. Även om världsklockan visar på olika klockslag i Sydney, Buenos Aires och Stockholm ligger det en ny tid framför oss. Låt oss hoppas på att det är Liverpools tid nu.
