Matchanalys Liverpool - Stoke
Med en liten bit tur på slutet kom vi ifrån matchen mot Stoke med tre poäng. Några spelare tog med sig försäsongsformen in till den riktiga säsongen medan andra såg ut som om de inte hittat sina roller.
Generella tankar
En mycket bra första halvlek följs upp av en sämre andra, men det märks att nu är säsongen igång på allvar. Vi skapar matchen igenom tolv, tretton riktigt kvalitativa målchanser, och speciellt i första halvlek visar vi upp ett spel som innehåller det som Brendan Rodgers eftersträvar, teknik, finess och ett smart genombrottsspel. Just genombrottsspelet är utmärkande för vissa under denna match, speciellt Philippe Coutinho som tar på sig ansvaret att fördela bollarna, om det så är i sid-, bak-, eller framled. I denna match fick Coutinho fokusera helhjärtat på sin offensiv och rent generellt behandlar han alltid bollen i kreativa mönster, han tänker aldrig endimensionellt, utan alltid fyrdimensionellt. Fyrdimensionellt spel är annars inte det som utmärker andra spelare, så som Iago Aspas, som mer eller mindre var totalt osynlig igår. Om Aspas ska lyckas i vår klubb måste han ta för sig mer, och med tanke på nr. 9-rollen som han hade igår så lyckades han inte skapa något nämnvärt. Han verkar ha uppenbara problem med att hitta sin roll (oavsett om Rodgers var ”nöjd” eller inte), och för att vara en nr. 9 bidrar han helt enkelt inte som ett unikum i den rollen.
Liverpool som helhet fortsätter dock på den inslagna vägen genom att fortsatt sätta bollar i stolparna, om detta är en mentalitets- eller tränarfråga vet jag inte riktigt. Men det enda som egentligen betyder något är att vi gör ett mål som är skapat genom ett individuellt nummer, något som vi Liverpool-fans såg väldigt lite av förra säsongen. Med tanke på att vi saknade Luis Suárez i denna match stod vi upp märkbart bra ändå. Dock måste jag ta och betona att vi med stor säkerhet mötte ett Stoke som många tippar kommer att trilla ur ligan, så att dra för stora växlar av denna match bör man inte göra.
Att Joe Allen petades, trots sin fina försäsongsform var något överraskande, men Jordan Henderson tar upp ännu större yta genom sina konstanta löpningar, ofta något som öppnar för medspelare att utnyttja. Vi borde dock ha gått ifrån denna match med 3-4 mål till sett som helhet, även om resultatet må vara viktigare för många, men skillnaden mellan ett topp 4- och ett topp-6 lag kommer i år likt andra år vara till fördel för det lag som sätter de flesta av sina chanser.
Stoke
Jag försöker alltid att se positiva saker hos tränare, speciellt nya sådana, men Mark Hughes lämnar så mycket i övrigt att önska som en tränare så att det inte är sant. Efter att ha floppat i Queens Park Rangers förra säsongen ska han nu tydligen ha en idé om att förvandla Stoke till ett spelande lag. Det vi fick se igår var dock exakt samma spelidé som förra säsongen, med skillnaden att man nu har ännu svårare för att ha ett bollinnehav i matchen. Ett ultradefensivt 4-5-1 igenom hela matchen, där man hela tiden försöker krympa de centrala uppspelen från Liverpool-fötter, att då ändå med fem man inte kunna stänga de uppspelen är ganska svagt. Än mer oroande för Hughes är att trots att Liverpool inte har något egentligt kantspel kan man inte stänga sitt försvar på så sätt att krympa ihop när det behövdes.
Ryan Shawcross och Robert Huth hade i första halvlek det svettigt vid flertal tillfällen, men inte beroende på att de inte låg rätt till, utan för att övriga fem defensiva pjäser sprider ut sig och står inte ihop på linjen. Det var alltid lättare för Liverpool att transportera sig själva med bollen i ägo därför att ingen i Stokes försvar lägger ner det hästjobb som krävs för att blockera ytan där bland annat Coutinho opererar på ofta, mellan back- och mittfältslinje. Annars var Asmir Begovic en fröjd att se på.
Även om det fanns ljusglimtar med en Asmir Begovic som fortsätter denna säsong i samma stil som han avslutade förra, så lämnar anfallsspelet Hughes med en bitter smak. Erik Pieters som klubben har stora förhoppningar på visade stundtals upp att han hade det betydligt svårt att avgöra när han ska gå för bollen, när han ska falla djupt eller rent allmänt vara ett offensivt hot. Hans uppgift blev inte lättare av att Henderson och Coutinho emellan allt detta utmanar honom på löpningar in till Stokes box. Stoke är stereotypiska i deras anfallszon, där man lämnar Peter Crouch som den ende som ska ta sig förbi, ofta fyra man i Liverpools försvarslinje. Det man kan ge Stoke är att de verkligen hotar nästan varje gång det är en fast situation, men med tanke på allt snack om att de vill byta spelstil var detta möjligen inte ett steg i rätt riktning. För att en spelare som Crouch ska kunna vara så effektiv som möjligt behöver han en andraanfallare bredvid sig som ska ta ner bollarna han kan skarva vidare, men det fick vi inte se.
Offensivt spel
Glen Johnson är den i backlinjen som utmärker sig i den sista tredjedelen, ofta genom att kombinera sig fram med antingen Henderson eller Daniel Sturridge emellanåt. Han blandar och ger dock fortfarande, eftersom att han ena minuten kommer förbi sin man för att i nästa stund visa upp nonchalans under passningsmomentet. Sturridge å sin sida erbjuder flexibilitet i anfallsspelet och används som en ren ytter, vilket var en väldigt intressant roll för Sturridge. Kanske dock kommer Sturridge än mer till sin rätt som spjutspets när Suárez är tillbaka. I ett lag som har det svårt att skapa målchanser på egen hand (utan mer som ett lag), ger Sturridges aviga spelstil bredd på kanterna samtidigt som det ger Coutinho en ännu friare roll centralt. Just den fria rollen för Coutinho innebär att Aspas kan dra ifrån i steget, även om Aspas inte utnyttjade detta till fullo.
Steven Gerrard hade i mitt tycke en ganska så blek dag, visserligen ger han oss spelvändningar och crossbollar men de sitter inte där de ska, och han var tämligen anonym. Att Lucas Leiva och Gerrard totalt stänger den defensiva ytan kring mittplan är dock enormt positivt. När vi lyckas stänga denna centrala punkt vinner vi mark offensivt genom att de tre längst fram kan fokusera sig på sina uppgifter. I större matcher kan jag dock tänka mig att vi måste få till ett defensivt samspel mellan alla sex offensiva pjäser i presspelet. José Enrique var också framme i banan betydligt mer än under försäsongen, och skapar ett så kallat string attack, där bollen allt som oftast går som i ett snöre. Rodgers kan se tillbaka med nöjdhet på ytterbacksprestationerna under matchen och det eventuella nya lånet av Aly Cissokho erbjuder oss äntligen bredd på de platserna.
Rodgers taktik
En sak utmärker sig i Brendans taktik idag, de uteblivna bytena. Genom att bara byta in Sterling mot Aspas visade han laget att han inte alls är ute efter att stänga matchen, och det är en filosofi som går vidare inpå denna säsong. Förra säsongen var vi ivriga att göra så många mål i matchen som möjligt, och ville aldrig stänga matcherna och idag lyckades det igen på något sätt och vis. Speciellt på grund av att vi mötte ett lag som kommer att harva i de nedre regionerna av tabellen när maj summeras. Detta hoppas jag att Brendan förstår och inte drar för stora växlar av det hela. Men som han säger erbjuder Sturridge oss ett alternativ och han kan också vara nöjd med det gynnsamma spelschemat framöver. Kan vi bara lyckas få ett momentum i laget med segrar så är mycket vunnet när vi går in i tuffare månader.
Rodgers ville med all tydlighet krympa det centrala mittfältet och till och med strypa eventuella uppspel från Stoke. Det kan han vara nöjd med till skillnad mot de fasta situationerna och de darriga första minuterna från Simon Mignolet. Brendan verkar dock ha hittat sin nye Carragher i Kolo Touré och det får vi ta med oss. I och med att Manchester United väntar oss snart i ligaspelet återstår det att se om vi kan krympa det centrala mittfältet även då, Man Utd kommer annars att testa vårt kantspel och det blir ett betydligt intressantare test för att se var vi står denna säsong.
