Veckans Liverpool
Bara några timmar kvar av veckan som har gått. Vad har hänt ut Liverpools perspektiv? Redaktionen reflekterar över både stort och smått, ris och ros. Vi ger dig...
…veckans bästa
Hmmh… Nope, sorry. Det blev inget med det den här gången.
…veckans totala genomklappning
Det är svårt att sätta fingret på vad som ligger bakom dessa katastrofmatcher som vi tvingas stå ut med då och då. Det intressantaste av allt tycker jag är hur det är möjligt att alla spelare lyckas med kollektiva sammanbrott. Hur kommer det sig att alla spelare slår bort bollen, tappar bollen, viker ner sig, står fel, springer fel, schabblar, ser loja ut och misslyckas med allt i samma match och exakt samtidigt? Det är detta som är obegripligt.
I gårdagens match så var bollen som ett såpat bananskal för Johnson, Gerrard verkade tro att det var en bomb som man skulle bli av med och skjuta till motståndarna så fort man fick den. Allen förstod inte vad bollen var överhuvudtaget eller vad man skulle göra med den och ingen av anfallsspelarna tycktes vara vidare intresserade av att skjuta in den i motståndarnas mål – ett av två grundfundament i sporten fotboll.
Det andra grundfundamentet i denna sport är att se till att bollen inte skjuts in i det egna målet, och den enda som förstod detta igår var vår arme Brad Jones. Agger förstod inte sambandet mellan att stoppa motståndarna när de har bollen och när bollen låg i det egna målet. Värst av allt var Skrtel, som verkar tro att fotboll, ja, det går ut på att man ställer sig på planen, står på sin position i 90 minuter och sedan går man av planen. Man hade kunnat ställa en sån där skylt som leder om trafiken vid vägarbete på Skrtels position igår. En enkel pil som påpekar att man lugnt ska ta vägen runt hindret.
Men hur kan allt detta hända samtidigt? Att alla spelare klappar ihop? I samma match? För det har hänt flera gånger denna säsong. Vad man ska göra åt detta, det är den viktigaste frågan av de alla. Rodgers får nog fundera på det ett tag.
…veckans uppställning
Lucas hade tydligen en lindrig skada varav han inte fick starta. Men man kan inte ställa upp med två mittfältare, när ingen av dessa är utpräglad defensiv mittfältare. Lätt att vara efterklok? Tja, men detta kunde man konstatera så fort man såg startelvan. Ibland kan det vara enkelt att vara ”förklok” också. Att Allen inte ska ha det defensiva ansvaret tycker jag att man har sett så många gånger denna säsong att det är obegripligt att Rodgers tyckte att detta verkade vara en bra idé. Både Scheiderlind och Cork är bra mittfältare, jobbiga att möta. Framför dem finns den skicklige Ramirez. Att Soton utöver detta har både styrka i anfallet (Lambert), skicklighet (Lallana) och en allsidig Rodriguez innebär att man måste förstå att det är en för tunn uppställning.
Om nu Lucas inte finns att tillgå från start så får man väl göra det enklaste av allt – sätta in en spelare till på mitten, så att spelarna kan avlasta varandra. Spela med Hendo, Gerrard och Allen i ett sådant läge?
”Förklokheten” är enkel eftersom att det inte fanns någonting som talade för att det skulle vara klokt att formera laget på det sättet som man gjorde.
Om det beror på underskattning av motståndarna, övertro på det egna laget eller en kombination av båda vet jag inte, men man kan inte tro att det går att ställa upp det laget i en sådan här match.
Om det är inställningen eller uppställningen som var den allra värsta boven i dramat igår kommer redaktionen att klura på i veckan, och återkomma med i ”The Kop Stand” nästa helg.
…veckans enerverande uttalande
Det verkar vara en nyinförd tradition att man efter varje seger ska uttala sig om en hög ligaposition i slutet av säsongen, för att sedan förlora. Rodgers har vid något tillfälle sagt att man ska satsa på andraplatsen, efter att man lyckades vinna en match. Efter matchen mot Tottenham så var det Lucas som skulle föra den dråpliga traditionen vidare.
”Vi blir bättre och det är en viktig del av säsongen och därför kan vi drömma om en plats i Champions League.”
…och så blir laget utspelade av Saints… Det börjar bli ett tröttsamt mönster. Sluta drömma i media. Samla ihop laget, utvärdera matchen man vunnit, börja fokusera på nästa match och strunta i att spekulera om sådana här saker.
Drömma är det vi fans som ska göra. Vi drömmer. Vi sköter den biten, jag lovar.
…veckans tråkiga
Everton vann.
…veckans lilla ljus
Puh, ska man försöka se någonting positivt denna vecka då? Vi försöker. Tottenham verkar ha påbörjat sitt årliga formtapp och i dystra tider får man glädjas av den enda sanna glädjen, skadeglädjen. Förlust mot oss, utklassade av Inter (även om man gick vidare) och idag förlust mot Fulham.
Tottenhamns nästkommande matcher är Swansea (B), Everton (H), Chelsea (B) och City (H) och deras trupp kommer slitas i Europa League. Vi har ett betydligt enklare spelschema, så förhoppningsvis kan man ta in några poäng på Londonklubben.
…veckans ursäkt
Redaktionen ursäktar för en väldigt pessimistisk Veckans Liverpool, men när man nu har kastats mellan hopp och förtvivlan, eufori och depp hela säsongen så får man lov att bryta ihop en gång i hopplös bitterhet.
