Veckans Liverpool
Bara en halvtimme kvar av veckan som har gått. Vad har hänt ut Liverpools perspektiv? Redaktionen reflekterar över både stort och smått, ris och ros. Vi ger dig veckans..
Resultat: 1-0
Det finns något återhållsamt dominant i att vinna matcher med 1-0, särskilt om det sker frekvent. Det ska direkt sägas att det utifrån kontroll av QPR:s spel och Liverpools målchanser i matchen kan låta märkligt och vore nog direkt fel att berömma laget för en 1-0-vinst just i dag, men över tid brukar lagen som gräver fram grisiga, orättvisa, nätt-och-jämnt-med-darr-på-ribban-fixade uddamålssegrar vara de som tar titlar och ordnar avancemang. en 1-0-seger karakteriserar detta mer än något annat resultat.
Liverpool har bara vunnit tre matcher med 1-0 den här säsongen och de övriga vid sidan av QPR är hemma mot Reading respektive Southampton. Samtliga dessa knappt 3-poängare mot bottenlag på Anfield är snarare exempel på en prestation i underkant där 1-0 knappast kan framhållas som tecken på mästartakter och i stället signalerar en svaghet. Hellre vänder vi fokus mot de hela åtta matcher i ligan som den här säsongen slutade 0-0 eller 1-1, med andra ord matcher med klar potential att justeras till 1-0. En kusin till 1-0:an är 2-1:an och där hittar vi en ynka registrering för Liverpool och det var Aston Villa som besegrades med de siffrorna på bortaplan den siste mars.
Självklart ser vi hellre Liverpool dundra in mål och vinna med 3-0 eller 5-2, men jag är säker på att ni förstår poängen och ett tydligt tecken på ifall Brendan Rodgers lyckas injicera mognad, effektivitet, cynisk taktik och vinnarskalle under sommaren blir att vi när nästa säsong sammanfattas kommer att kunna hitta klart fler vinster med 1-0 respektive 2-1.
Everton har som jämförelse tagit nio av sina sexton vinster i ligan med 1-0 eller 2-1. Mellan den 29 september och den 2 mars under en period av 5 månader vann Everton inte en enda ligamatch med ett annat resultat än just 2-1. Och för alla 5-0 mot Norwich och 6-0 mot Newcastle slutade de likt förbannat före Liverpool i tabellen.
Fråga - Backlinjen?
Frågan spelar inte på just denna veckas insats av försvarsspelet, utan sett över hela säsongen. Backlinjen har nämligen stundtals under säsongen varit virrigare än en hönsgård, och det finns många frågor angående vad som ska göras för att restaurera denna försvarslinje.
Johnson blixtrar ibland till och bidrar med offensiva kvalitéer som inte kan förbises av någon. Däremot är han ibland slö i hemjobbet och ligger fel i positionsspelet.
Carragher slutar.
Skrtel har gått från en dominant till en spelare som ibland håller korpenklass. Vad har hänt här egentligen? Inte kan det väl enbart vara att han inte passar in i Rodgers spelsystem. Agger är den backen som håller högst klass och han har nyligen gått ut och sagt att han kommer spela i klubben tills dess att hans kontrakt går ut.
Enrique är en frustare i toppfysik, men kladdar stundals med bollen.
Det ska bli oerhört intressant att se vad som händer med omstruktureringen av denna backlinje (för nog kan vi förutsätta att någon form av omstrukturering kommer att ske), som på papperet borde kunna vara en av Premier Leagues starkaste. Vad som också kommer vara intressant är vad som kommer att hända med all den potential som finns (Wisdom, Kelly, Coates) om man väljer att värva in nya spelare. Rodgers har flera gånger under säsongen provat att spela med en trebackslinje, är det hans vision?
Det var väldigt länge sedan klubben värvade en mittback till startelvan, är det så dags nu?
Som sagt, många frågor, få svar.
Analys – den nya dimensionen
Coutinho
I Rodgers första fönster plockade han in spelare där man kan återfinna en ömsesidigt trygghet i moral, spelidé och taktiska dispositioner (Allen, Borini). I sitt andra fönster så hade han hunnit stadga sig och rekognoserat marknaden och nya, ditintills okända vyer. Han plockade in Sturridge och Coutinho och för första gången på länge så resulterade inhandlade spelare i en tillfredställande och direkt produktion: mål och assist.
Om problemet under King Kennys tid var att man slog inlägg som inte mötte en anfallare eller sköt i ramen majoriteten av avsluten (kändes det som) så har ett problem under Rodgers varit att penetrera motståndare med kompakta lag. Liverpools spel kan under delar av säsongen i bitter mening betraktas som ett Barcelona utan finess (icke-slagkraftigt, med andra ord). Laget har rullat runt bollen utan att kunna bryta igenom försvarsmurar. Man kommer inte sällan längre än att doppa tårna i vallgraven runt borgen där man vill in.
Coutinho har faktiskt bara spelat fyra matcher om 90 minuter (tolv matcher totalt, med inhopp och utbytningar) och på den här korta tiden mäktat med sju assist, vilket gör honom till den tredje mest assistglada spelaren i truppen när nu säsongen är över.
Coutinhos finess, teknik och speluppfattning gör honom till det som laget har saknat under några säsonger – ett incitament som ger laget en systematik i att överlista motståndarna, något som Suarez ensamt har burit under lång tid. Med Coutinho på planen så blir det naturligt för laget att komma över vallgraven, igenom muren och in i borgen, gång på gång. Det är det som är den nya dimensionen, att frekvent förvalta anfall i en farlig produkt. Att frekvent kunna hota.
Förutom att slå pass i exakt rätt läge, med precision som en curlingstötare och den precisa skruven på bollen som behövs för att maximera leteliteten i passningarna, så visade han idag att han minsann kan skjuta in lädret i maskorna också när det behövs.
Tröjor
Vi fick idag ett smakprov på nästa säsongs hemmatröjor. Vad tycker ni?
Jag tycker att de ger ett klassiskt intryck med detaljer som inte blir för mycket (tänker då på de små vita inslagen). Jag gillar även de diskreta röda ränderna som är insprängda i det lite glansiga tyget. Reklamen passar in. Snyggt.
Den spanska och numer bildskönt skäggige hunken José Enrique fyllde ut den nya dräkten såsom en riktig man ska göra, där han sprang på sin kant. Det räcker nästan för att förtjäna en kontraktsförlängning på livstid.
Backlash of Fergie-time?
Vår ständige antagonist, den välbekante och sluge Siren, ska som alla vet sluta träna United. Idag tappade United en tremålsledning mot WBA i slutet av matchen – signifikativt för det framtida Manchester United? Man kan ju alltid hoppas.
Inte kan väl David Moyes styra över tid på samma sätt som sin läromästare.
Ännu en ungdom
Suso, Sterling, Wisdom. Idag presenterade sig ännu en yngre förmåga i a-laget från akademin. Jordan Ibe.
Ibe var en trevlig injektion som inte drog sig för att utmana och bådar, liksom de andra ungtupparna, gott inför framtiden. En assist och en mäktig hemåtrusch var de mest framträdande insatserna av Jordan Ibe.
Det finns onekligen mycket potential i truppen och nu står Rodgers med lyxproblemet hur man ska ta till vara på all denna potential.
Äntligen över
Redan efter drygt en minut tar Liverpool ledningen när Philippe Coutinhos nick sparkas undan av två QPR-försvarare efter att bollen passerat mållinjen. Helt säkert. Eller i alla fall troligen. Kanske inte ändå. Men jodå. Väl?
Till nästa säsong är HawkEye infört på samtliga arenor i Premier League och det ska bli jäkligt skönt att slippa att ägna energi under och efter matcher på mer eller mindre givna mål som samtliga i domarteamet missar och just avgöra det där som inte ens alltid repriser kan tydliggöra.
I en tid då många profiler lägger av så går den brittiska fotbollen in i en ny era även teknologiskt - och det är väl synnerligen på tiden.
Vara eller icke vara
Stewart Downing hade mot QPR återigen svårt att sätta något ordentligt avtryck på matchbilden. Hela säsongen har han varvat sisådär insatser med riktigt dåliga, och det är så klart inte okej att ett svindyrt nyförvärv har misslyckats två säsonger i rad. Brendan Rodgers har ändå spelat honom i de allra flesta matcher, kanske för att han tillför balans till laget à la Kuyt, kanske för att det inte finns några andra alternativ i nuläget. Om Downing fortsatt är Liverpoolspelare efter sommaren är det med största sannolikhet tack vare hans spelstil och inte för att han har övertygat med mål och assists.
En nyttig truppspelare har han absolut blivit, men står det sig mot den lönepost han utgör?
Avsked
När Jamie Carragher klev av i den 87:e matchminuten så var det sista gången han lämnade Anfields gräsmatta iklädd den röda tröjan. Skottet han avlossade förtjänade ett bättre öde, och det var smått chockerande att se honom dra iväg den raketen helt plötsligt. Karriärens vassaste missil? Hade den gått in så hade det varit en kandidat till årets mål. Det hade varit det finaste tänkbara slut på sagan om Jamie.
Något vackert var det väl ändå att matchens avgörande mål kom i minut 23.
Det finns så mycket att skriva om Jamie, men samtidigt är det svårt att sätta ord på uttåget av scousedialektens obestridde frontman. Även om missilen inte gick in så var inramningen, avtackningen och Carras uttåg en syn värd att minnas för alltid, liksom hela den resolute härledarens karriär i klubben.
Tack för allt, Jamie.
Veckans Liverpool tar nu paus och återkommer när nästa säsong drar igång igen.
