London N5 kallar till presskonferens
Wenger presenterade inte några nyförvärv. Det gör London N5 och välkomnar våra nya skribenter till redaktionen.

London N5 kallar till presskonferens

Med anledning av januarifönstrets transfers har redaktionen valt att hålla presskonferens.

Visualisera. Redaktionen uppradad bakom ett gäng bord i en bohemiskt ommöblerad gymnastiksal. På de utställda fällstolarna sitter några pensionärer som totalt missat att den lokala pensionärsföreningens möte flyttats och sitter kvar i ren protest mot vädret och den dåliga informationen i den lokala tidningen.

Bakom redaktionens bord harklar sig plötsligt redaktionschef Hjalmarsson:
"Först och främst är det trevligt att så många tagit sig hit trots vädret (Skämtet uppskattas inte och de äldre damerna på andra bänkraden skruvar på sig och börjar packa ihop sina saker) och jag vill välkomna er till London N5-redaktionens presskonferens. Jag skulle vilja att ni stänger av era mobiltelefoner och lägger undan eventuella kameror."

Det blixtrar till och Falk lägger ursäktande ifrån sig sin kamera. Övriga redaktionsmedlemmar stänger lydigt av sina telefoner. Axel Skog suckar lite och sätter rebelliskt sin mobiltelefon på ljudlös istället.

"Anledningen till den här presskonferensen är det sedan någon vecka tillbaka stängda transferfönstret. Trots att Le Boss inte skapade några större rubriker har vi i redaktionen lite goda nyheter att meddela. Utanför det här rummet väntar lite nya krafter, idéer och perspektiv. Det stämmer mina damer, London N5 har värvat nytt!"
De äldre damerna på andra bänkraden reser sig förnärmat och stormar ut i regnet. Kvar i lokalen förutom redaktionen finns bara den stackars vaktmästare som ska släcka och låsa efter oss. Han tittar lite diskret på sin klocka och börjar otåligt trumma med fingrarna mot benet.

Hjalmarsson reser sig från sin stol och öppnar dörren till ett av omklädningsrummen. Till applåder från övriga redaktionen vandrar inte en, inte två och inte heller tre utan fyra nya ansikten in i lokalen och tar plats på varsin stol.
"Framför er ser ni de fyra nyförvärv som London N5 gjort under januarifönstret. Vi välkomnar Markus Thulin, Joakim Gerhardsson, Kalle Lundstedt och Hans Larson ombord. Samtliga kommer som bosman och har skrivit på med ett leende på läpparna. Kontraktslängden förblir som vanligt hemlig, men vi är säkra på att samtliga är redo att ta N5 till nya höjder. Vi vill också understryka att inget så kallat Barca-DNA hittats under läkarundersökningen."

Övriga redaktionen reser sig och ger stående ovationer efter den sista meningen.
"Då jag utgår ifrån att ingen här (vaktmästaren får en blick han inte möter, han är upptagen med att sortera bort felgängade skruvar ur en liten låda) har några frågor angående nyförvärven har vi i sann redaktionell anda förberett några."

Först och främst, välkomna. Vad kan ni berätta om er själva?
Thulin:
Stort tack! Skulle egentligen vilja svara "inga kommentarer", men lite kort så är jag en 29-årig IT-konsult med fäste i Lund. Gillar tv-spel och fotboll.

Gerhardsson:
För att hålla det kort. Tjugotre år gammal. Avslutad fotbollskarriär med division tre-spel som högsta merit. Var ingen kreatör. Mer Parlour-typen. Sparka bollen åt helvete och sedan springa ikapp för att kötta den vidare. Var inte så snabb, dock. Där det brast.

Lundstedt:
Tack så hjärtligt! Här kommer ett första Hej från en just nu ganska totalt influensadeckad Kalle. Jag kan tänka mig att jag känner kring den här förkylningen ungefär som Phil Dowds mamma känner beträffande sin son - Till världen för ingen som helst nytta. Nåväl. Jag är 27 år och bor på gården Skrikebo, två mil utanför Eksjö på det småländska höglandet, sedan någon månad tillbaka, tillsammans med min sambo. För tillfälllet arbetssökande. Kommer ursprungligen från Växjö men har bott i Göteborg sista tre åren lite drygt.

Larson:
24-årig bohuslänning som numera är bosatt i Stockholmstrakten. Arbetar på skola, men har i grunden en 3-årig journalistutbildning med naturvetenskaplig inriktning. En kombination av ungdom, taskig arbetsmarknad och allmän dålighet har gjort att jag ännu inte arbetar med skrivande på heltid. Ännu.

Vad har ni för tidigare erfarenheter av att skriva?
Thulin:
Skriver just nu för www.eurogamer.se samt har en insomnad fotbollsblogg som vi inte ska nämna vid namn. Ett korrekt språk blandat med lustiga jämförelser och anekdoter kan vi förvänta er av mig.

Gerhardsson:
Stora! Hyvlat av en treårig journalistutbildning och har sedan dess arbetat på bland annat Kvällsposten i Malmö. Startade upp sportsektionen i gratistidningen Nollsextre i Östersund för många, många år sedan. Skribentkollegan Joel Rydström var med på skeppet redan då!

Lundstedt:
Jag har alltid skrivit i någon form, allt från naiva dikter som 14-åring till korta drama och ett antal ganska ofärdiga romaner. Har läst Storytelling & Dramaturgi och Poppius grundkurs i journalistik, vilket väl förhoppningsvis gör att jag har lite bra grunder att stå på för skrivandet också.

Larson:
Journalistutbildning som sagt. Återkommer årligen till hemstaden Lysekil där jag brukar inta rollen som vikarierande sportchef på pyttetidningen Lysekilsposten. Mindre proffsigt än det låter. Jag har dock intervjuat Sebastian Larsson. Två gånger. Det är min största bedrift. Ibland ser jag tillbaka till den tiden - min kulmen.
I övrigt skriver jag högst sporadiskt för musiksajten gaffa.se och har även skrivit typ tre gånger för Svenska tennismagasinet.

Varför beslutade ni er för att skicka in er ansökan till redaktionen?
Thulin:
Funderade länge på det, men ansökan kom inte iväg förrän sista dagen. Beslutet grundade sig nog på att jag vill testa på att skriva om fotboll. Ett ämne som jag redan nu avhandlar i tusentals ord varje veckas i chattar och samtal med vänner.

Gerhardsson:
Behöver lufta skrivarfingrarna även på fritiden. Ägnar dagarna åt nöjesjournalistik, men känner att huvudintresset, fotbollen, inte får dö ut. Och Arsenal. Denna klubb. Klart man vill hoppa på det här, kände jag, och skrev ett brev.

Lundstedt:
Jag har läst olika Arsenalbloggar och sidor i ett par år nu och tänkte det var dags att göra det själv istället.

Larson:
Jag vet inte om jag ansökte egentligen. En gång skrev jag en gästkrönika, vilket redaktionen tolkade som att jag ville vara med på heltid. När de senare hörde av sig och frågade mig om jag ville joina kände jag mig högst förärad och kände hur mitt rödvita hjärta dunkade pliktskyldigt.

Vad hoppas ni kunna tillföra redaktionen?
Thulin:
Jag tror jag kan bidra till en lite mer analytiskt sida till London N5. Mycket reportage, egna tankar och krönikor hoppas jag kunna bjuda på. Samt statistik, mängder utav statistik!

Gerhardsson:
Spänst och energi! Tänk er att man matar en bakfull duva med några paket druvsocker och tjongar in en adrenalinspruta i rumpan. Ungefär så, kanske.

Lundstedt:
Fart och språklig finess. Och lite "öka-takten-sista-kvarten".

Larson:
Makrill.

Hur länge har ni följt The Gunners och varför föll valet på rött och vitt?
Thulin:
Någonstans kring det att Bergkamp och Wenger anslöt till klubben började jag intressera mig för Gunners. Som för de flesta andra så bara blev det en klubb i början, men intresset för klubben blev större än för de individuella spelarna. Tröjorna dessutom! Röda tröjor har många lag, men de vita ärmarna!

Gerhardsson:
Började med Fredrik Ljungbergs ankomst i slutet av 90-talet. Var tio år gammal, hade ingen koll, men gillade att en svensk spelare värvades till en toppklubb. Och tröjorna var snygga! Med tiden lärde man sig älska Wenger och hela klubbens identitet. Att Wenger själv var med och designade träningsanläggningen. Bara det!

Lundstedt:
Min morfar kom hem från Highbury med en vimpel och en halsduk när jag var 7-8 år. Fan sedan dess alltså och jag har de fortfarande kvar. Dock började jag inte aktivt att följa Gunners förrän våren 2006. Fem år nu alltså.

Larson:
Jag råkade se en match mellan Arsenal och Sunderland 1996 eller 1997. Som jag minns det var jag tämligen ambivalent kring vilket lag jag skulle välja, men när Arsenal dök upp i medierna en tid senare förstod jag att våra vägar för evigt skulle vara korsade.

Har ni några favoritspelare?
Thulin:
Ovan nämnda Bergkamp och TH14 är självskrivna. Annars har jag ofta fattat tycke för defensiva spelare då jag själv spelade back. Clichy, Sagna och Song är favoriter i dagens upplaga. Flamini hade kunnat bli stor om han stannat kvar. RvP går inte heller han av för hackor!

Gerhardsson:
Robert Pires. Löpstilen! Pipskägget! Sedan alla hackkycklingar som Igors Stepanovs, Oleh Luzhny och bortglömda lirare som Stefan Malz och Edu. Och högerbacken Nelson Vivas. Minns ni honom?

Lundstedt:
Henry, Anders Limpar och Tony Adams ligger mig varmt om hjärtat. I dagens lag? Wilshere, Eboue och Vermaelen... OM HAN KUNDE BLI KVITT SIN JÄVLA HÄL!

Larson:
Får man säga Henry och Bergkamp utan att låta tråkig? Annars har jag gillat Parlour, Clichy och Overmars genom åren. Av någon anledning diggade jag också Christopher Wreh. Kan ha varit för att han gjorde coola volter.

Slutligen, om ni får titta i spåkulan, vad ser ni när vi summerar säsongen?
Thulin:
2 titlar blir det minsann. The Gunners plockar hem båda de inhemska cuperna, och tjatet om titlar skjuts på framtiden. I ligan blir tyvärr United för svåra, jag tycker inte de har varit särskilt bra i år, men de bara vinner och vinner. Fram till för två veckor sedan var jag beredd att svara att detta blev året då Arsenal klarat sig undan långa skadeuppehåll på viktiga spelare, och de gånger det hänt har deras ersättare skött sig utmärkt. Tyvärr talar väl skadorna på Nasri och Djourou för att detta inte blir det året.

Gerhardsson:
Att Djourous skada blev avgörande för ligaspurten, att Squillaci var årets Silvestre och att Wenger ännu en gång gömde plånkan i kallingarna och VÄGRADE att shoppa en stoppkloss till försvarslinjen. Tävlingarna då? Ja, vi hoppas väl fortfarande på en fyrling.

Lundstedt:
Vi vann två cuper, de inhemska, kom närmare en seger i Premier League än vi varit de sista åren och rök i CL-åttondelen. Vermaelen kom aldrig tillbaka, Nasri blev säsongens spelare, Capello uttalade sig i april ännu en gång om en 19-årings framtid och sa att "När rymdmonsterna anfaller, då är det Wilshere vi ska sätta vårt hopp till", Pat Rice skrev på för ytterligare 12 år och vi gjorde klart med tre franska mittbackar från andra divisionen inför nästa säsong.

Larson:
Ett ligacupguld. En andraplats i Premier League. Ut i åttondelen av CL. van Persie vinner den interna skytteligan, Szczesny har övertygat mellan stolparna och Bacary Sagna är allmänt känd som PL:s bästa högerback. United lyckas till sist vinna Premier League under den säsong då alla lag egentligen vägrade vinna.
 

Hjalmarsson harklar sig återigen och den nu sovande vaktmästaren vaknar till med ett ryck.
"Vi vill tacka för visat intresse och vill än en gång välkomna våra fyra nya eldsjälar. Tack för oss."

Redaktionen2011-02-11 16:39:00
Author

Fler artiklar om Arsenal