Säsongen 1985/86 - magiska namn i skytteligatoppen
Gary Lineker vann skytteligan 1985/86.

Säsongen 1985/86 - magiska namn i skytteligatoppen

En titt på skytteligan 1985/86 är en smaskig syn för en nostalgiker. Bara kampen mellan två målspottargiganter som Gary Lineker och Ian Rush kan ge ståpäls.

Lineker blev Player of the Year och skyttekung i ligan och i VM, men han vann ingen pokal med Everton som var regerande mästare vid säsongsstart. Tvåa i ligan och tvåa i FA-cupen och med en rimlig chans att ta båda kan tyckas vara ett grymt öde, men så små var marginalerna och motståndarna på andra sidan Stanley Park var en magnifik vinstmaskin som aldrig hade produktionsstopp. Bäst i stan var detsamma som bäst i England och  även om de inte fick bevisa det – kanske bäst i Europa. Everton hade ju vunnit Cupvinnarcupen rätt enkelt året innan och Liverpool var i final (som regerande mästare) i Europacupen den där olycksaliga kvällen på Heyselstadion i maj 1985.
Betänk också att Liverpool var i semifinal i ligacupen, där Oxford visserligen blev för svåra, men Anfield-gänget var inte långt ifrån en trippel. Ian Rush vann inte skytteligan, men tog The Double (ligan och FA-cupen) och avgjorde dessutom cupfinalen med två mål. Lineker gjorde ett. Båda lämnade sedan England för äventyr i Italien (Juventus) och Spanien (FC Barcelona), vilka i slutändan inte funkade som det var tänkt. Gick något bättre för Lineker, men hans sejour i Barcelona måste ändå ses som misslyckad.
 
På tredje plats i skytteligan fann vi John Aldridge, som bara några år senare skulle vara med att avgöra en annan FA-cupfinal för Liverpool mot Everton 1989. Denna gång räckte hans mål till en överraskande ligacupbuckla för Oxford. Dessutom klarade laget kontraktet i högstaligan.
 
Det fanns en rad med dödliga duos 1985/86. I Everton var det Lineker och forwardskollegan Graeme Sharp. Tillsammans gjorde de hela 61 mål. Sharp är en av Evertons bästa target players genom tiderna, som dessutom gjorde rätt många mål. Han hade en fantastisk förmåga att få forwardskollegor att blomma ut. Så här i efterhand konstaterade Evertons manager (och även flertalet spelare) att duon Sharp och Lineker visserligen var lysande, men blev också en hämsko spelmässigt. Det var så lätt att lägga bollen långt. Sharp skulle nå den och Lineker var magisk på att suga åt sig lädret och sedan ge sig iväg med en fantastisk fart. När Everton vann ligan säsongen före (84/85) och efter (86/87) spelade man betydligt mer efter marken.
 
I Liverpool var det dansken Jan Mölby som med sin elegans matade bollar till Rush, men gjorde även en del mål själv. Den ibland rätt rundmagade Mölby är nog en av de mest underskattade i den engelska fotbollen, ändå har han rönt ganska så mycket uppskattning. Betänk att han var speluppläggare i ett av Europas bästa lag. Kenny Dalglish var visserligen spelande manager och kunde ju lägga en och annan macka fortfarande, men det var Mölby som tog över alltmer. Det var också Mölby och Rush samarbete som såg till att vända FA-cupfinalen till Liverpools fördel.  Ian Rush jämnhet som målgörare är också något unikt. Kanske den allra främste foxen i boxen.
 
Unge Tony Cotte och playboyen Frank McAvennie var en annan duo som gladde West Ham-fansen och skrämde motståndarna.  Hela 53 mål tillsammans och sannolikt den viktigaste förklaringen till att West Ham nådde sin bästa ligaplacering någonsin, trots att det inte var med det mest stjärnspäckade laget. Cottee skulle några år senare lämna West Ham för nytt brittiskt transferrekord och hopp om pokaler i Everton. Så blev det inte och sett till de extrema förväntningarna kanske karriären borde varit bättre, men ingen kan ta ifrån honom att han gjorde rätt många mål genom hela karriären. Frank McAvennie är ett fenomen i sig. En playboy som levde livet i Londons innekretsar och med en historia som bör hanteras i en betydligt mer omfattande artikel.
 
Kerry Dixon bildade tillsammans med David Speedie en dödlig duo i Chelsea. De hade även rätt god hjälp av den flinke lille högeryttern Pat Nevin.
 
I listan nedan finner vi även pålitliga målskyttar under 80-talet som Mick Harford (Luton), Simon Stainrod (främst i QPR och Aston Villa), Mark Falco (Spurs), Alan Smith (Leicester sedan Arsenal) och Gary Bannister (främst Sheffield W och QPR). Dessutom elegant och storspelare som Peter Beardsley (Newcastle, Liverpool och Everton), Mark Hughes (Man U och Barcelona under 80-talet sedan främst Chelsea), Charlie Nicholas (Celtic och Arsenal), Nigel Clough (Nottingham, men också Man C och Liverpool) samt David Speedie (främst Chelsea och Coventry).  
 
Skytteligan 1985/86

Gary Lineker (Everton), 38 mål
Ian Rush (Liverpool), 31 mål
John Aldridge (Oxford), 29 mål
Frank McAvennie (West Ham), 28 mål
Mick Harford (Luton), 25 mål
Tony Cottee (West Ham), 25 mål
Graeme Sharp (Everton), 23 mål
Simon Stainrod (Aston Villa), 22 mål
Mark Falco (Tottenham), 21 mål
Peter Beardsley (Newcastle), 19 mål
Alan Smith (Leicester), 19 mål
Jan Mölby (Liverpool), 19 mål
Kerry Dixon (Chelsea), 19 mål
Mark Hughes (Man U), 18 mål
Gary Bannister (QPR), 18 mål
Nigel Clough (Nottingham), 18 mål
Charlie Nicholas (Arsenal), 18 mål
David Speedie (Chelsea), 17 mål
 
Idel ädel fotbollsadel!

?Njut av en massa mål under säsongen 1985/86
 
?

Per Malmqvist Stoltskribentper@gmail.com@permalmqvist2015-11-20 01:15:00
Author

Fler artiklar om Old School Football