Manchester Citys bästa elva under storhetsperioden
Manchester City-redaktionens John Talbot väljer sin elva, medan Old School-redaktionen väljer sin.
Det är ju svårt att låta bli att plocka ut en bästaelva från tiden vi beskrivit i de två poddarna om Manchester Citys uppgång och fall. City-expertens elva skiljer sig inte så oerhört mycket från Old Schools mer amatörmässiga variant. Men låt oss bena ut de två elvornas karaktär.
John Talbots elva
Joe Corrigan (1967-83, 9 landskamper för England) - Tony Book (1966 - 74), Tommy Booth (1967 - 81), Mike Doyle (C, 1965 - 78, 5 landskamper för England), Willie Donachie (1968 - 80, 35 landskamper för Skottland) - Alan Oakes (1959 - 76), Asa Hartford (1974 - 79 samt 81 - 84, 50 landskamper för Skottland) - Colin Bell (1966 - 79, 48 landskamper för England) - Peter Barnes (1974 - 79 samt 87 - 88, 22 landskamper för England), Dennis Tueart (1974 - 78 samt 80 - 83, 6 landskamper för England), Francis Lee (1967 - 74, 27 landskamper för England)
Old Schools elva
Joe Corrigan - Tony Book, Tommy Booth, Dave Watson (1975 - 79, 65 landskamper för England), Paul Power (1975 - 86) - Mike Summerbee (1965 - 75, 8 landkamper för England), Mike Doyle (C), Colin Bell, Peter Barnes - Francis Lee, Dennis Tueart
Målvakten
Talbot: Joe Corrigan
Old School: Joe Corrigan
Hur man än vrider och vänder på det hela så är Joe Corrigan given i mål. Han följer en oerhört stark målvaktstradition i City. Föregångare som Frank Swift och Bert Trautmann är riktiga toppmålvakter. Corrigan fick endast ihop nio landskamper för England, men konkurrensen var knivspark i form av Ray Clemence, Peter Shilton och Phil Parkes.
Försvaret
Talbot: Book, Booth, Doyle, Donachie
Old School: Book, Booth, Watson, Power
Trotjänarna Tony Book och Tommy Booth tar också plats i de båda elvorna. Old School väljer dock att placera Dave Watson i mittförsvaret. En spelare som kom till klubben när den inte var riktigt lika vass längre, men en oerhört stabil mittback. Inte minst med tanke på att han gjorde hela 65 landskamper för England. Talbot vill istället placera Citys store ledare när de var som bäst - Mike Doyle - bredvid Booth. Old School har givetvis med Doyle, som är den givne lagkaptenen, men som sittande mittfältare. På vänterbacken placerar Talbot Willie Donachie, som nog är den bäste vänsterbacken i Citys historia fram till 2000-talet. Old School väljer istället Paul Power som var en trotjänare under många år i klubben och är användbar på flera positioner. Just den förmågan tror Old School blir viktig i en elva som är lite väl offensiv för en 4-4-2-uppställning. Dessutom är det en gammal Tipsextra-idol.
Mittfältet
Talbot: Oakes, Hartford - Bell
Old School: Summerbee, Doyle, Bell, Barnes
Talbots mittfält är oerhört intressant avseende balansen. Ett sittande mittfält bestående av Alan Oakes och Asa Hartford. Inte minst Hartford har förmågan att både agera speluppläggare samt ta defensivt ansvar och bilda länk till Colin Bell - den store stjärnan - som har en mer fri roll. Alan Oakes är ett proffs ut i fingerspetsarna, någon som tar ansvar.
Old Schools mittfält är något mer obalanserat. Mike Doyle kommer att behöva ta stort ansvar på mitten, medan Bell måste få en friare roll, vilket i sig inte alltid är det bästa som en av mittmittfältarna i 4-4-2. Men är det någon som skulle kunna klara det, så är det just Bell. Dessutom finns ett starkt mittförsvar och Paul Power som kan hjälpa till även inåt plan. Mike Summerbee tar plats på högerkanten för att Old School inte vill splittra The Holy Trinity (Bell, Lee och Summerbee). Till vänter finner vi Peter Barnes. En fullkomligt oduglig spelare när det gäller att ta ansvar bakåt eller följa taktiska mönster, men en gudabenådad ytter med bollen. Paul Power och Mike Doyle kommer ha en del att täcka upp där, men framåt kan det bli åka av.
Anfallet
Talbot: Barnes, Tueart, Lee
Old School: Lee, Tueart
Talbot ger istället Barnes en mer renodlad anfallsroll till höger, då han vill ha Francis Lee till vänster och Dennis Tueart i mitten. Anfallsmässigt är det så dynamiskt det bara kan bli. Lee och Tueart kan röra sig ut på kant såväl som i mitten. Med tanke på att Talbot balanserat upp laget med en stark defensiv, så kan det bli en hel del spännande kombinationer framåt med Bell, Barnes, Tueart och Lee.
Old School centrerar Tueart och Lee, men hoppas på samma rörlighet i anfallsspelet, särskilt med stöd från kanterna i form av Summerbee och Barnes. Kanske är det så att Bell här blir mer en djupledslöpande mittfältare med utgångspunkt längre bak i plan, än den fria roll han har hos Talbot. Det kan vara ett misstag från Old Schools sida.
Poddavsnitten om Manchester Citys uppgång och fall
Manchester Citys första storhetstid
» Klicka här för att lyssna
Manchester Citys fall
» Klicka här för att lyssna
