Krönika: What's going on?
Efter en pinsam förlust mot rivalerna från Liverpool är det nu dags för att ventilera känslorna, summera läget och konstatera fakta. Men frågan jag ställer mig är; What's going on?
Det var dagen då United skulle sätta stopp för Liverpools titeldrömmar.
Det var dagen då United skulle visa vem som är värdiga mästare.
Det var dagen då Wayne Rooney talade öppet om sitt hat mot Liverpool.
Vad väntade vi oss? Kanske ett oavgjort resultat, kanske en hemmavinst, men inte fan väntade vi oss att Liverpool med storstjärnorna Steven Gerrard och Fernando Torres skulle utklassa oss på våran egen hemmaplan. Det skulle då vara något extraordinärt, något otänkbart. Men så gick det. 4-1 i skrevet mot Liverpool, som faktist spelade bra, både defensivt och offensivt, men självklart gjorde man även ur den taktiska synvinkeln en strålande prestation.
När Ji-Sung Park revs ner av Pepe Reina som jag personligen tyckte var grymt osäker mellan stolparna idag, trodde flera av oss att vi skulle cruise to victory. Vi var tillfredsställda, nöjda och hade ingen panik. 1-0 var ett utmärkt läge för oss. Men efter att Nemanja Vidic, kanske Premier Leagues bästa spelare so far, gör en oförklarig tabbe och El Nino kan enkelt men snyggt stjäla bollen och placera den bakom en chanslös Edwin Van Der Sar. Så hände det. Vändningen. Motivationen. Inspirationen. Liverpool vaknade ur maddrömmen att aldrig kunna vinna på Theatre of Dreams. Det var kvitterat. Nu hade de chansen, och hur man utnyttjade den.
Patrice Evra fäller Steven Gerrard innanför straffområdet i slutet av den första halvleken och Stevie G placerar sedan själv in målet som skulle visa sig bli den avgörande struten. Vi kan spekulera i vad Sir Alex skrek och vrålade åt sina spelare i halvtid, och jag väntade faktiskt på att spelarna skulle komma aggressiva, taggade och redo att slå tillbaka till andra halvlek. Men vad fick vi se. Ett gäng överladdade, usla fotbollsspelare, av vilka de flesta inte ens verkade försöka. Cristiano Ronaldo ville med våld ta sig förbi två spelare, utan att lyckas en enda gång. Wayne Rooney försökte, men hans insats präglades av en överladdning, något som kanske är förklarigt med tanke på hans rötter i Everton. Men hur kunde vi spela så dåligt? Eller hur kunde Liverpool spela så bra?
Att ha ett taktiskt geni bakom bänken (Benitez) hjälper säkerligen. Men jag tror mera på att det handlade om viljan att vinna (titeln). Chansen att komma tillbaka. Det där jävlaranamma inställningen att vi kan slå dem. Det var vad laget Liverpool handlade om. I Manchester kunde man däremot inte se några spår av ovannämnda saker, endast ett oaggressivt, ovilligt hemmalag som inte hade någon lust att prestera.
Men vad lärde vi oss? Att vi kan förlora om vi inte försöker. Precis som Rio Ferdinand sade efter matchen handlar det om att gå ut och visa att du vill vinna, slita arslet av dig och jobba för laget. Ji-Sung Park sade ganska bra; "Forget and move on". Kanske det smartaste av dem alla.
Läget i taballen ser fortfarande mycket bra ut. Liverpool snappade in tre poäng, och nu är avståndet fyra poäng, medan Red Devils fortfarande har en match mindre spelad. Alltså om United vinner(!) sin hängmatch är marginalen sju poäng, något som bör anses vara ett fantastiskt läge då endast tio matcher återstår att spela. Det är ingen nöd än, och som Sir Alex menade efter matchen kan United endast gör sak nu: Respond. Bounce Back. Slå tillbaka. Visa vem vi är. Men 4-1 svider fortfarande. 4-1 mot Liverpool är katastrof.
Slutligen vill jag passa på att gratulera samtliga Liverpoolsupportrar. Ni lever i ett paradis för tillfället. Trots att spelet i ligan inte sett så bra ut under den senaste tiden har ni nu vunnit mot United två gånger i år. Något som för mig (nästan) räcker till att klassas som en bra säsong. Dessutom var Liverpool oerhört bra idag, både defensivt och offensivt, och körde mer eller mindre över United med en fantastiskt insats. Jag tänker inte, som bl.a. Remember 96, spärrad på varenda forum på SF utom The Shed hoppas på, att bortförklara förlusten genom att berätta hur dåligt vi spelade. Visst gjorde vi ingen stormatch (läs Vidic), men all heder till Liverpool som visade viljan, passionen och hugnern för att vinna matchen. Det sägs ju att motivation slår klass...
Sum summarum. Efter den kanske värsta dagen på året (hittills) skall vi då ta en titt på fakta. Vad som hände. Cause talking about facts, isn't that what Rafa Benitez likes to do. So here they are.
1. Liverpool won, United lost (big time)
2. Nemanja Vidic lost the battle against Fernando Torres
3. Benitez outclassed Sir Alex Ferguson on the sidelines
4. Wayne Rooney won't be happy after the defeat
5. Liverpool are now back in the titelrace, and that's a fact!
