Chelsea fyller 120
Idag för 120 år sedan bildades världens vackraste fotbollsförening. Hur firar du?
Den 10 mars – dagens datum – 1905 bildades Chelsea Football Club på Rising Sun, den pub som idag går under benämningen Butchers Hook(och har varit värd för många Chelseasupportrar, från Sverige och övriga länder). Gus Mears, affärsmannen, krediteras som klubbens grundare; han köpte Stamford Bridge 1904 med målet att göra om den till en fotbollsarena, och när Fulham FC avböjde erbjudandet att spela där tänkte Mears att ”Jag får väl starta en egen klubb då!”
Resten är, som man säger, historia. Mycket har hänt sedan dess, och här är några ögonblick vi kan glädjas åt att minnas tillbaka till:
Första ligavinsten
Chelsea gillar att jobba i femmor. Klubben grundades 1905, andra ligatiteln kom 2005, femte 2015 – och så den första, sextio år tidigare, 1955.
Det var mycket som var speciellt det året; det var klubbens femtionde år in existence, ett Golden Jubilee på engelska, och dessutom ens 20 raka år i högsta divisionen. Givetvis var framgången oväntad; de Kungsblå hade ju inte vunnit något innan dess. Dessutom hade man sedan andra världskriget inte slutat bättre än åtta.
Men Chelsea stod för en fantastisk säsong, och förlorade bara tre av säsongens avslutande 25 matcher, och Roy Bentley, lagkaptenen, stod för 21 mål och blev mäste målgörare. Dessutom lyckades man samla ihop 75 000 åskådare hemma mot Wolves i april. Oh how the times have changed…
Roman Abramovich köper klubben
Det här kanske är fräscht i minnet för vissa, för andra mindre så(inklusive undertecknad) – men det var på alla sätt stunden då Chelsea tog steget från en klubb som alla andra till att vara en storklubb. Plötsligt var allting möjligt; man kunde värva Arjen Robben, Michael Essien, Didier Drogba, ta in den kanske mest omsusade tränaren i världen, satsa på alla turneringar. Kartan ritades om fullständigt. Vi har alla hört om hur Abramovich funderade på att köpa Tottenham istället; vad glada vi är över att han inte gjorde det. Att vara en kommersiell storklubb kommer med många saker, saker som inte alla tycker är odelat positiva, men en sak är säker: det här köpet förändrade allt.
Första champions league-vinsten
Ja, vi behöver ju inte prata om det här egentligen, jag behöver inte berätta något för er, för ni minns det väl lika väl som jag, kanske till och med bättre, jag vet att det var svenskar som var på plats, men å andra sidan; vad skadar det att grotta ner sig i det igen?
Drogbas nick, Cechs räddning, Mikels fullkomliga monsterinsats på mittfältet, hur Drogba stegade fram mot straffpunkten, såg så där samlad och fullkomligt nervös ut samtidigt som fotbollsspelare ofta gör, hur man själv från tv-soffan såg så fort han träffat bollen att den skulle gå in, hur Martin Tyler, som vid den här tiden fortfarande var pigg och entusiastisk, skrek ”He’s done it!” och hur det var som att någon i Drogbas hjärna bara vred på en tårkran, så fort och enkelt kom tårarna, och hur man själv fullkomligt tappade det, påmindes om varför man älskar fotboll så mycket, varför man älskar den här klubben.
Och dessa saker har hänt, och givetvis många fler, många vanliga lördags- och söndags- och måndagsmatcher, fotbollslivet är de matcher som pågår medan man drömmer om en titel - men framförallt har många supportrar kommit och gått, många gemenskaper formats, många hjärtan bultat starkt och äkta i blått, och det kommer de fortsätta göra, många år till, kanske för evigt, och vi är med på resan - och det är så jag väljer att fira den här dagen: genom att påminna mig själv om hur glad jag är över det, över att vara blå, att vara Chelsea.
Vi ses på någon arena i någon stad någonstans snart.
UTC
