Veckans United: Drömmarnas teater
United höll på att inkassera tredje raka förlusten i ligan då en debuterande sjuttonåring presenterade sig för sin hemmapublik.
Ja, tänk hur fort det kan gå från mardröm till.. ja extas.
OM, det vänder nu. Allt det negativa som vi dragits med de senaste veckorna bara är som bortblåst, och vi helt plötsligt börjar spela bra fotboll igen och vinner ligan så kommer många hävda att den som fick igång United var en pojkspoling från Lazio. Fredrico Macheda.
Målet betydde inte bara tre poäng, utan det visar även att United kan vinna trots att man spelar dåligt. För ja, man spelade verkligen inget bra. Aston Villa var värda att åka hem med alla tre poängen och såg länge ut att göra det.
Tänk hur många tillstånd man kan gå igenom som hängiven fotbollssupporter under en match. Gårdagens match är verkligen ett typexempel. Jag var först frustrerad över att Gary Neville fick spela mittback och tvingas tampas med Carew i mitten. Inget vidare smart val av Sir Alex Ferguson, vilket kom att visa sig ganska snart. United spelade väldigt dåligt och man såg inte alls ut som ett lag som har chansen att vinna fem titlar.
Efter att Aston Villa gjort 2-1 hade jag mer eller mindre gett upp. Jag visste att United inte skulle vända matchen. Jag visste att man skulle tappa titeln. Jag kände mig rätt säker på man skulle få det väldigt tufft mot Porto i Champions League. Ja ni vet hur man resonerar. Ronaldos ologiska kvittering gav mig hopp. Som matchen såg ut borde man varit nöjd med en pinne, men det är man ju liksom aldrig ändå. Jag fortsatte hoppas på att det som kändes omöjligt skulle hända. Att det här sargade laget på något sätt skulle pilla in en kvittering mot ett starkt Aston Villa.
Efter att, en för dagen mycket svag, Carlos Tevez blivit utbytt hade vi ett anfall bestående av Welbeck och Macheda. Lät ju inte direkt för skräckinjagade kan tyckas. Men med en vilja som var större en resterande världen tillsammans började de här två grabbarna att röra om där framme och med hjälp av mittfältet skapa chanser. Welbeck fick några minuter före fulltid en chans att avgöra matchen men målvakten gör en bra räddning. Ja det hade ju varit för bra tänker jag. Men det skulle komma annat..
93:e minuten, Giggs passar fram bollen till debutanten Macheda. Då känns det som att tiden, ja inte stannar upp men börjar gå väldigt långsamt. Först vänder han bort Luke Young(tror jag det var) för att sedan skruva in bollen högt i bortre hörnet. God natt jag orkar inte mer..
Vad säger då den här segern? Ja, spelmässigt ser det fortfarande väldigt darrigt ut, men nu kan förhoppningsvis det här få laget att börja tro på sig själva igen. Man har fortfarande ett väldigt bra utgångsläge. Man leder ligan med en poäng mer än Liverpool och en match mindre spelad. På lördag möter man Sunderland på bortaplan.
Redan imorgon(tisdag) är det dock dags för nästa match. Nämligen första matchen mot Porto i Champions Leagues kvartsfinaler. Rooney, Vidic, och Scholes ansluter till laget efter att varit avstängda i ligan. Rooney ska bli extra intressant att följa då han gjorde en stark insats i matchen mot Fulham innan han helt felaktigt blev utvisad i slutet. Han gjorde även två mål i landslaget och verkar vara i bra form. En vinst med låt säga 2-0 skulle vara grymt skönt, men jag tar inget för givet i dessa dagar.
Nu är det i alla fall med viss optimism som vi går in i den här veckan. Tack vare en grabb från Rom vars dröm gick i uppfyllelse på ja just det: Drömmarnas teater.
