Krönika: Drömfinal?
Andrés Iniesta skruvade bollen i mål på övertid och gav fotbollsvärlden finalen de väntat på. Manchester United mot Barcelona. Bättre än så kan det väl inte bli?
FC Barcelona. Så heter våra finalmotståndare i årets Champions League-final. Men det var nära att bli en repris från ifjol. Skandaldomaren (så får man väl kalla honom efter att han på något underligt sätt missat tre-fyra solklara straffar) tillät inte två engelska lagmaskiner drabba samman i Rom. Kanske det skulle ha rubbat maktbalansen avsevärt. Fortsatt Engelsk dominans.
Big Style.
Men det går väl inte tänkte Platini och tog ett snack med domaren i halvtid.
- Se till att Barcelona går till final, sade Platini.
Chelsea gick miste om tre straffar och Iniesta bananade in bollen på övertid.
Chelsea goes down. Englands dominans goes down.
Platini jublar på läktaren...
En riktig fullträff tänkte han.
Förra året blev det respass för Barca mot Manchester United i semifinalerna. Efter en suverän defensiv insats på Camp Nou och en missad straff av Ronaldo tog man matchen till Old Trafford där Paul Scholes pangade in vinstmålet på halvvolley från 25 meter.
Chelsea gjorde likaså en fin defensiv insats på Camp Nou medan Didier Drogba hade matchens farligaste läge, men sköt rakt på Victor Valdes.
0-0 tog de båda engelska lagen med sig från det första mötet på Camp Nou. För övrigt imponerande av Barca som alltså inte fick in en boll på två matcher mot engelska lag trots att man besitter(?) världens bästa offensiv...
Väl hemma i England när returmatcherna skulle spelas var allting vidöppet. United fortsatte visa upp en briljant defensiv och en mycket bättre offensiv, och det var Paul Scholes som i början av matchen pangade in segermålet när han från 25 meters avstånd skruvade in bollen på halvvolley i bortre krysset.
Mot Barcelona tog Chelsea ledningen genom Michael Essien efter nio minuters spel. Och det var ett riktigt drömmål.
På volley.
Ser någon likheter?
Chelsea, likt United, försvarade sig bra även på hemmaplanen och gav gästerna få heta målchanser. United höll ända till slut, men Chelsea föll på mållinjen.
Men var det rättvist?
Svårt att säga.
Chelsea försvarade sig som sagt mycket bra i de båda mötena och var nära att nå finalen i Rom tack vare en mästerlig taktik. För fotboll handlar inte bara om att anfalla, göra mål och spela drömfotboll. Man måste ha en lämplig taktik för varje motståndare. Både United och Chelsea lyckades perfekt taktiskt sätt mot Barcelona. Noll(!) insläppta mål på 360 minuter. Världens bästa anfallstrio med Henry, Eto'o och Messi fick inte hål på varken United eller Chelsea. Och det räckte ända till den 93:e minuten innan Andrés Iniesta i returmötet på Stamford Bridge lyckades skruva bollen i mål på Barcelonas första(!) skott mot mål i matchen. Så bra är världens bästa offensiv.
Men nu väntar finalen i Rom. Henry, Iniesta, Eto'o, Messi vs. O'Shea, Vidic, Ferdinad, Evra? Oavgjort. Kanske. Rooney, Ronaldo, Tévez, Berbatov vs. Puyol, Pique, Cacéres, Sylvinho. Knockout. Tror jag.
Det är roligt att spekulera som ovan trots att United aldrig kommer att starta med denna offensiva kvartett. Nästan omöjligt. Men kan man gå en sekund utan att tänka på hur finalen kommer att se ut den 27 Maj på Stadio Olimpico i Rom?
Världens två bästa lag.
Världens två bästa spelare.
Och världens största final.
Får man kalla det till en drömfinal?
Bör ännu påminnas om att jag fortfarande hatar Chelsea, avskyr Barcelona och älskar United. Men lite empati och medkänsla förtjänar ändå grabbarna i Chelsea efter en sådan domarinsats, inte sant? Och Barcelona... Vi kommer att spela för hela England i finalen. Och vi har Wayne Rooney. Det har inte ni.
Vi ses i Rom.
