12 Legends: Duncan Edwards

Som en uppföljare till artikelserien "12 Talents" presenterar vi nu de tolv största legenderna i United här på SvenskaFans.com. Duncan Edwards är nummer nio på listan.

Vänligen notera att uppgiften att "ranka", eller överhuvudtaget lista de tolv största legenderna är en otroligt svår uppgift, och att era läsares åsikter kan skilja sig från mina personliga. Jag har fått hjälp av några Unitedexperter, men rankingen har jag själv sammanställt, och till hjälp att skriva texterna har jag använt mig bl.a av den officiella hemsidan och wikipedia. Spelare både från den "gamla" eran och dagens stjärnbygge finns med på listan. Samtliga tränare är exkluderade.

Legendprofil

Namn: Duncan Edwards
Född: 1 oktober 1936 i Dudley
(Avled: 21 februari 1958 i München, 21 år gammal)
Position: Ytter
Nationalitet: England
Matcher/mål: 177/21
Meriter: Premiership (2)

Trots en karriär som endast varade i fyra år, nio månader och sex dagar, kommer Duncan Edwards alltid vara ihågkommen i den röda staden Manchester. Denna guds gåva till fotbollen fick aldrig chansen att bevisa sin verkliga storhet, men endå hävdar många att han skulle ha blivit den största någonsin. "Folk frågar mig hur bra han verkligen var. Om du tar det bästa av Roy Keane, Bryan Robson och Steven Gerrard och sätter deras egenskaper i en och samma spelare, så har du honom", sade Busby Babe Wilf McGuinness, som missade bortamatchen mot Röda Stjärnan, och klarade sig således med livet i behåll. "The Giant Gentle" kämpade tappert, men fick slutligen ge sig, 15 dagar efter själva kraschen.

Från att ha imponerat i skollagen för Dudley, Worcestershire och Birmingham, fick Duncan chansen att provspela för en plats i English Schools Football Associations U14-lag, och naturligtvis hade Dunc vad som krävdes att komma med i laget. Något som bör noteras är att han också var en skicklig dansare, och att samma dag som han skulle provspela för en plats i U14-laget, hade han blivit vald att tävla i National Morris och Sword Dancing Festival, men Duncan gjorde alltså det rätta valet och satte fotbollen före dansen. Framgången i laget innebar att Duncan snabbt fann sig som lagets kapten, och inom ett par år hade han redan flera storklubbar intresserade av honom, med bl.a Uniteds Jack O'Brien som höll koll på den talangfulle yttern, och rapporterade sina "upptäkter" för Matt Busby. Joe Mercer, dåvarande tränare för Englands skollag, uppmanade Busby att värva Edwards, som även jagades av Wolverhampton och Aston Villa.

Den 2 juni 1952 skrev Duncan på som amatör, men uppgifterna om när han skrev på sitt första proffskontrakt varierar. En del menar på att det inträffade på hans födelsedag den 17 oktober 1953, medan andra hävdar att han gjorde det ett år tidigare. Det som talar för det tidigare datumet är det faktum att Busby själv eller tränaren Bert Whalley gjorde allt i sin makt för att så snabbt som möjligt knyta till sig spelaren. Det sägs (läs Wolves tränare Stan Cullis) t.o.m att United motiverade honom att skriva på på "ett förbjudet sätt", och att de möjligtvis även gav "gåvor" åt Duncans familj för att underlätta proceduren. Spelaren själv hävdade dock att han alltid viljat spela för United.

Under säsongen 1953/54 slog Edwards igenom på allvar i United och etablerade sig i öppningselvan. Året före var han en av de unga spelarna, tillsammans med bl.a. Dennis Viollet och Jackie Blanchflower som fick chansen i a-laget. Imponerade insatser för både United och Englands (bl.a.) U23-landslag fick själva a-landslaget även intresserat, och det räckte inte länge förrän han fick göra sin debut för "Three Lions", 18 år och 183 dagar gammal, ett rekord som höll fram till att Michael Owen gjorde sin debut 1998. Efter att Edwards i maj 1955 åkt på turné med det engelska landslaget var det dags för militärtjänsten, som på den tiden var obligatorisk. Han blev stationerad tillsammans med Bobby Charlton på Nesscliffe nära Shrewsbury, men de båda fick lov att spela för United i matcherna. Samtidigt deltog han också i armématcherna, där under en säsong spelade nästan hundra (!) matcher sammanlagt.

Samma säsong vann United ligaguldet med elva poängs marginal till tvåan Blackpool, och trots att Edwards led av en svår influenssa under stora delar av säsongen, spelade han endå 33 gånger för United. Följande säsong tog Red Devils hem titeln i repris medan Dunc redan hade gjort över 100 matcher för United, under tiden endast 20 år gammal. Edwards deltog även i Uniteds första äventyr i Europa, och medverkade i 10-0 vinsten över Anderlecht, den största vinst(marginalen) fram till denna dag. Samtidigt hade även "The Gentle Giant" etablerat sig i a-landslaget, och han förväntades bli en nyckelspelare i kommande VM-slutspel. Dessutom var han en kandidat till att ersätta veteranen Billy Wright som landslaget kapten. Duncans gjorde sin sista match i England i mötet med Arsenal som slutade 5-4. Dunc kom med i målprotokollet, men kritiserades hårt efter matchen för sin insats, något som inte skulle imponera landslagets tränare Walter Winterbottom. Fem dagar senare gjorde han sin sista match i karriären när United kryssade 3-3 mot Röda Stjärnan i Belgrad...

Efter att planet kraschat fördes Edwards till Rechts der Isar Hospital med flertalet frakturer i benen, revbenen och stora skador i njurarna. Läkarna trodde att Duncan skulle återhämta sig, men var tveksamma om han någonsin skulle kunna spela fotboll igen. En arfificiell njure hämtades fort in, men det artificiella organet försämrade blodets förmåga att levra sig, och han började blöda internt. Läkarna var förvånade över hans kamp mot döden, och trots att det sägs att Duncan på dödsbädden frågat Jimmy Murphy "När är det matchstart mot Wolves, Jimmy? Jag får inte missa den matchen", avled Duncan Edwards femton dagar efter flygkraschen på grund av njursvikt(?).

Fem dagar senare begravades Edwards på Dudley Cemetery, bredvid systern Carol Anne, som avled 14 veckor gammal. 5,000 människor tog över gatorna i Dudley på dagen under hans begravning och på gravstenen står det; "A day of memory, Sad to recall, Without farewell, He left us all". Bobby Charlton har sagt att Edwards död är den största individuella tradegin som någonsin inträffat Manchester United och engelsk fotboll och att Edwards var den enda spelaren som "fick honom att känna sig underlägsen". Duncans potential och talang går det inte att tvivla på, men hans verkliga storhet kommer vi aldrig att få veta. Men det faktum att flertalet kända spelare och fotbollsprofiler erkänner Duncans storhet, bevisar att det var något speciellt med den här killen från Dudley...

OBS! Artikel är oredigerad...

( Den här gången ger jag inget specifikt datum för nära nästa spelare på listan presenteras, men min avsikt är att få ut nummer ett på denna lista på julafton. )

12. Paul Scholes
11. Tommy Taylor
10. Gary Neville
9. Duncan Edwards
8. ?
7. -
6. -
5. -
4. -
3. -
2. -
1. -

[ Om ni noterar eventuella felaktigheter i denna text, var vänliga och skriv in det nere i kommentatorfältet. Kritik är också välkommet, jag försöker förbättra texterna med hjälp av (obs!), förebyggande kritik! Håll inläggen på en godkänd nivå, eller så stängs kommentatorfunktionen, Tack! ]