12 Legends: Roy Keane
Som en uppföljare till artikelserien "12 Talents" presenterar vi nu de tolv största legenderna i United här på SvenskaFans.com. Som nummer sju på listan hittar vi Roy Keane.
Vänligen notera att uppgiften att "ranka", eller överhuvudtaget lista de tolv största legenderna är en otroligt svår uppgift, och att era läsares åsikter kan skilja sig från mina personliga. Jag har fått hjälp av några Unitedexperter, men rankingen har jag själv sammanställt, och till hjälp att skriva texterna har jag använt mig bl.a av den officiella hemsidan och wikipedia. Spelare både från den "gamla" eran och dagens stjärnbygge finns med på listan. Samtliga tränare är exkluderade.
Legendprofil
Namn: Roy Maurice Keane
Född: 10 augusti 1971 i Cork
Position: Mittfältare
Nationalitet: Irland
Matcher/mål: 480/51
Meriter: Premier League (7), FA Cup (4), FA Community Shield (4), Champions League, FWA Footballer of the Year 2000, PFA Players' Player of the Year 2000, Overseas Team of the Decade, English Football Hall of Fame 2004, FIFA 100 (levande legender)
Litteratur: The Autobiography (2005), Portrait of a Legend (2007), Red Man Walking (2006)
( Videoklipp på Keane kan ni se här och här )
(Ni som anser att Robbo borde finnas på listan i stället för Keano får ursäkta, jag beslöt att välja någondera eftersom de var så "likadana" i sin spelstil).
Fastän "Captain Fantastic" varit inblandad i flertalet kontroversiella incidenter och händelser, förblir han en av de största som någonsin härskat på det (blod)röda mittfältet. Hans vinnarmentalitet, hårdhet och attityden "never-say-die" är något symboliskt för både "Keano" och Manchester United. Bryan "Captain Marvel" Robson uppstod så småningom som Keanes största enskilda idol, trots att han tidigare beundrat både Liam Brady och Glenn Hoddle. Keano älskade Robson mycket på grund av hans intensitet i spelet, och hans "box-to-box" spelstil, något som även Keane på senare tid hanterade på ett minst sagt utmärkt sätt. Keane blev slutligen också Robsons långtida ersättare på det röda mittfältet, och dessa två jämförs kontinuerligt i sin spelstil och storhet. "Captain Fantastic" och "Captain Marvel" är båda legender i United, men för mig står Keano närmare hjärtat, mycket eftersom jag fått uppleva honom "live". En äldre skribent skulle möjligtvis ha valt Rbbson.
Keano föddes i en fattig arbetarfamilj i Mayfield, Cork, och hans far Maurice var tvungen att bokstavligen ta "det första bästa" jobb han hittade. Hela familjen var mycket intresserade av sport i allmänhet, och fotboll i synnerhet. Flera av Keanes släktingar hade spelat i juniorlagen i Cork, men även i det kända Rockmount A.F.C, som nämns starkt i hans självbiografi. Innan Keano valde att satsa på världens vackraste idrottsgren, var han framgångsrik i boxing. Som nio-åring påbörjade Keano den tuffa sporten, och den framtida mittfältaren i United hann med att vinna sina samtliga fyra matcher i nybörjarligan innan han visade upp en exeptionell talang i Rockmount, där han valdes till Player of the Year under hans första säsong i klubben. Men trots den enorma potentialen, såg Keanos framtid inom proffsfotbollen mycket osäker. Han fick inte en plats i Irlands skollag på grund av att han var så liten för att klara sig på den nivån. Trots motgången fortsatte Keane att försöka imponera hos flera engelska lag, men fick nobben varje gång. Under tiden som han väntade på att slå igenom på fotbollsplan, hade Roy några deltidsjobb, innan han slutligen år 1989 skrev på ett halvprofessionellt kontrakt med Cobh Ramblers. Hans snabba utveckling i Ramblers berodde mycket på att Roy valde att spela för både reservlaget som a-laget, och därför spelade han ofta två matcher i veckan...
Trots den hårda spelstilen i Irländska First Divison, klarade sig Keane utmärkt mot sina äldre och mer rutinerade motståndare. Mycket på grund av hans hängivenhet på träningarna. I en viktig FAI Youth Cup match mot Belvedere FC of Dublin, imponerade han på Nottingham Forest's scout Noel McCabe, som efter matchen frågan om Keane var intresserad av att komma och visa upp sig hos klubben. Keano imponerade även på Forest's tränare Brian Clough och hans tränarteam, och slutligen flyttade Keane till Nottingham i affär värd £47,000 på sommaren 1990. Trots glädjen att äntligen ha fått gå till en storklubb, fann Keane livet i Nottingham tufft, mycket på grund av det faktum att han var tvungen att vara långa perioder ifrån sin familj. Keane frågade därför vid flertalet tillfällen av Clough om lov att få åka hem till Cork för att träffa sin familj. Clough's förståelse i denna fråga hjälpte Keane att klara de första månderna i hans nya klubb. Hans debut i Foresttröjan kom i U21-laget i en försäsongsturnering i Holland, där Keane avgjorde finalen på straffsparkar. Fort var Keano också med i a-laget, mycket tack vare Clough's tips till Keane. "När du får bollen, så passar du den till en annan spelare i en röd tröjan.", "Det är egentligen det enda jag försökt göra i både Forest och United - att passa bollen och sedan flytta på sig, och jag har gjort en karriär av det", har Keano sagt senare.
Keane's och Clough's relation har dock inte alltid varit "blomstrande". Efter ett individuellt misstag mot Crystal Palace i den tredje omgången slog Clough Keane i ansiktet i omklädningsrummet, och på grund av Keanes höga lönekrav sade Clough att "Keane är en snål pojke" och att "Keanea är den hetaste talangen i fotbollen för tillfället, men han kommer inte att göra denna klubb bankrutt". I slutet av säsongen blev Forest relegerade och hans klausul i kontraktret om att få flytta till en annan klubb om laget går ner aktiverades. Blackburn köpte loss mittfältaren för £4 miljoner, som kort senare kom överens om det personliga kontraktet med klubben. Även Arsenal ryktades vara intresserade av Keano, som sökte en ersättare till Paul Davis.
Dagen innan Keane skulle skriva på kontraktet med Blackburn, gjorde Sir Alex Ferguson ett av sina livs viktigaste samtal då han ringde upp Keane och frågade honom om han skulle vara intresserad av att flytta till Manchester, i stället för Blackburn. Ferguson lyckades övertala Keane, som två veckor senare skrev på för United i en affär värd £3,75 miljoner. Blackburns tränare Kenny Dalglish var naturligtvis inte glad, och Keane avslöjade också en synnerligen het konversation med en ursinnig Dalglish.
Trots den stora transfersumman hade Keane inget att göra direkt i startelvan eftersom Bryan Robson och Paul Ince bildade ett starkt innermittfältet i United, som även hade inspirerat United till klubbens första ligatitel sedan 1967. Robbo var dock 36 år gammal, och ett flertal skador höll honom borta i början av säsongen 1993/94. Detta utnyttjade Keane på bästa möjliga sett, genom att omgående göra två mål i hans hemmadebut mot Sheffield United den 18 augusti 1993, och genom att avgöra derbyt i Manchester tre månader senare, då United vände ett 2-0 underläge till en läcker 3-2 vinst på Maine Road. I slutet av säsongen hade Keane vunnit sin första trophé då United försvarade ligatiteln framgångsrikt, och två veckor senare hjälpte Keano laget till FA Cup-titeln då man slog Chelsea på Wembley med hela 4-0. Följande säsong visade Keane upp de första tecknen på ett hett temperament, då han fick sitt första röda kort (av sammanlagt 13) i Unitedtröjan.
På sommaren 1995 gick United genom flera förändringar då Ince lämnade för Inter Milan, Hughes flyttade till Chelsea och Andrei Kanchelskis såldes till Everton. Unga spelare som David Beckham, Nicky Butt och Paul Scholes fick chansen i a-laget, vilket lämnade Keane som den mest rutinerade spelaren på mittfältet. Trots en trög start på säsongen, då man vid julen låg tolv poäng efter Newcastle, tog man hem sina andra dubbel på tre år, då man i FA Cup-finalen slog bittra rivalerna Liverpool med 1-0.
När Eric Cantona oväntat lade av med fotbollen, tog Keane över kaptensbindeln, trots att han missade stora delar av säsongen 1997/98 då han försökt tackla Leeds-spelaren Alf-Inge Haaland i säsongens nionde match. Haaland anklagade Keano för att ha försökt skada honom, och sedan filmat för att undgå att bli straffad, något som fyra år senare ledde till den ökända incidenten mellan spelarna. United lyckades även med att kasta bort sin elva poängs ledning i ligaspelet till Arsenal, som slutligen kammade hem ligatiteln. Många experter hävdade senare att Keane var den största orsaken till varför United inte lyckades försvara titeln. Hans skada var det faktum så allvarlig att spelaren själv undrade om han någonsin skulle kunna spela fotboll igen, men lyckligtvis återhämtade sig Keano för att delta i försäsongsträningen till säsongen 1998/99.
Keanos kanske bästa insats som fotbollsspelare kom under samma säsong, när han hjälpte United vända ett 2-0 underläge till en 3-2 seger mot Juventus i Champions League-semifinalerna, en match som för övrigt anses vara en av de bästa matcherna någonsin i den moderna fotbollens era. Keanes prestation i matchen betraktas också som den bästa timmen i hans karriär. Tidigare under matchen hade dock Keano tagit ett gult kort efter en tackling på Zinedine Zidane, och missade således den oförglömliga finalen på Camp Nou mot Bayern München, något som Keane givetvis inte var glad över. "Although I was putting a brave face on it, this was just about the worst experience I'd had in football", sade Keane efteråt. Följande säsong handlade mycket om hans fortsättningsvis höga lönekrav, något som dock United gick med på, men då klubben gick ut och sade att Keanes lönekrav var orsaken till varför priset på säsongsbiljetterna hade stigit, blev Keane otroligt arg och krävde en ursäkt av klubben. Efter säsongen röstades dock Keane till PFA Players' Player of the Year och Football Writers' Association Footballer of the Year.
I december 2000 kritiserade Keane Uniteds fans efter matchen mot Dynamo Kiev på Old Trafford. "Away from home our fans are fantastic, I'd call them the hardcore fans. But at home they have a few drinks and probably the prawn sandwiches, and they don't realise what's going on out on the pitch. I don't think some of the people who come to Old Trafford can spell 'football', never mind understand it", sade Keane efter matchen, och begreppet 'prawn sandwich brigade' är numera ett givet begrepp i den engelska fotbollens vokabulär. Ett år senare gjorde Keane återigen stora rubriker när han brutalt tacklade ner Alf-Inge Haaland i Manchester-derbyt. Många ansåg det vara en revansch för den tidigare incidenten mellan spelarna, och Keane fick omgående en avstängning på tre matcher och £5,000 i böter. Keane fick dock ytterligare straff efter att han avslöjat i sin självbiografi att han velat skada Haaland. "I'd waited long enough. I fucking hit him hard. The ball was there (I think). Take that you cunt. And don't ever stand over me sneering about fake injuries", är Keanes del av storyn.
Under sin tid i United upprätthöll Keane också en häftig rivalitet med Arsenalkaptenen Patrick Vieira. Den kändaste incidenten mellan spelarna inträffade på Highbury 2005 när Vieira sågs konfrontera Gary Neville i speltunneln före matchen. Keane sade bl.a. för domaren Graham Poll att "Tell him [Vieira] to shut his fucking mouth". Matchen slutade i en 4-2 seger för United. Sammanlagt ledde Keane United till nio stora titlar, vilket gör honom till den mest framgångsrika kaptenen i Uniteds historia. Keane lämnade oväntat United den 18 november 2005, ett beslut som dock var gemensamt (två veckor senare lämnade han United omedelbart för att skriva på för Celtic). Sedan Keano lämnat laget har han ofta kritiserat både Ferguson och spelarna angående diverse olika grejer, där den hårdaste enskilda kritiken en gång riktades mot nyförvärvet Rio Ferdinand efter en katastrofal 4-1 förlust mot Middlesbrough. "Just because you are paid £120,000-a-week and play well for 20 minutes against Tottenham, you think you are a superstar", sade Keano efter matchen i MUTV, något som fort togs bort från sändningarna.
Trots flertalet kontroversiella händelser och incidenter som Keane varit inblandad i, är han fortfarande en levande legend för majoriteten av oss Unitedsupportrar, för hans fantastiska insatser i den röda tröjan. Han spenderade tolv och ett halvt år på Old Trafford, och han är genom tidernas mest framgångsrika kapten i United (Robson den som varit längst kapten). Hans hårda (och delvis brutala) spelstil var något som ofta tände laget, och hans vinnarmentalitet (och attityd) reflekterade också på de övriga spelarna. I Roy Keane hade vi den riktiga "Captain Fantastic", en unik spelare som (oavsett de kontroversiella händelserna) alltid kommer att stå oss nära hjärtat.
( Den här gången ger jag inget specifikt datum för nära nästa spelare på listan presenteras, men min avsikt är att få ut nummer ett på denna lista på julafton. )
12. Paul Scholes
11. Tommy Taylor
10. Gary Neville
9. Duncan Edwards
8. Peter Schmeichel
7. Roy Keane
6. ?
5. -
4. -
3. -
2. -
1. -
[ Om ni noterar eventuella felaktigheter i denna text, var vänliga och skriv in det nere i kommentatorfältet. Kritik är också välkommet, jag försöker förbättra texterna med hjälp av (obs!), förebyggande kritik! Håll inläggen på en godkänd nivå, eller så stängs kommentatorfunktionen, Tack! ]
