Superduperkasst - Elake Daves Krönika (Del 1)
Lagom tills veckans omgång är det dags för sanningen om den förra.
Det finns ett skäl till Citys fans denna säsong sjunger ”Can we play you every week” i Manchesterderbyt. Det är nämligen bästa chansen att ta poäng för City.
Matchen mot Arsenal avslöjade med största pinsamhet hur taffligt och obefintligt Manchester Citys försvarsspel är. Kevin Keegan har alltid prioriterat anfallsfotboll, inget ont i det – snarare tvärtom, men det finns ju gränser. Efter endast 19 minuter hade de blivande ligamästarna ofattbara 4-0 på Maine Road och Kevin Keegan led synbart vid kortsidan. Det var inte så mycket att City var dåliga framåt men möter man Arsenal som inte tror på att titelform består i sidledspassningar på mittfältet så måste man försvara sig. Så mycket borde vara självklart. Efter 0-1 mot Tyskland i VM-kvalet avgick Kevin Keegan som förbundskapten med motiveringen att hans taktiska kunnande inte räckte till. Kanske dags för en repris snart?
Nu stannade slutresultatet vid blygsamma 5-1 sedan Arsenal lagt in lägsta växeln (dvs. Kanu fick spela). Hade Arsenal spelat ut hade alla målrekord rykt all världens väg. Det törs jag lova.
Liverpool åkte på däng igen. Ett vildsint krigande Birmingham slog det röda laget på hemmaplan med 2-1 och för en gångs skull hade Houllier inga ursäkter. Han stod rak i ryggen på presskonferensen och meddelade att man skulle ha haft två straffar men det var ingen ursäkt. Ej heller var den jobbiga matchen mot Auxerre på torsdagen innan en ursäkt och definitivt var det ingen ursäkt att Birmingham hade en bättre inställning fastän Liverpools var jättebra. Han avslutade krasst med att konstatera att det inte fanns några ursäkter och att det var den enda ursäkten. Danny Murphy hade en mer nyanserad bild av händelserna och deklarerade bittert att det saknades vilja, spel och jävlar anamma.
Liverpool befinner sig nu på en ofattbar sjundeplats i tabellen och är tvungna att vinna Ligacupen för att vara säker på en europaplats nästa säsong. Birmingham har skaffat sig lite avstånd till den yttersta botten och ser ut att gå mot fortsatt Premier League spel även nästa säsong.
Tottenham – Fulham på White Hart Lane blev en hetlevrad affär med domaren i centrum. Fulham fortsätter göra narr av mina omdömen att dom inte kan spela fotboll och tog välförtjänt en tidig ledning. Tottenham lyckades kvittera sedan Simon Davies snubblat över Fulhams målvakt och fått med sig en straff och en frilägesutvisning för målvakten. Med en man mer på banan förväntade de sig flesta att Tottenham skulle göra processen kort med Fulham men inget verkade fungera för hemmalaget. När sedan Milenko Acimovic lekte Ryan Giggs och missade öppet mål från ett par meter var det ingen överraskning att luften gick ur Tottenham.
Som ytterligare salt i såren bestämde sig domaren för att kompensera sin tidigare Fulhamutvisning och gav Darren Anderton rött kort i 70 minuten. Efter detta var Fulham närmast seger men 1-1 blev slutresultatet till Tottenhams besvikelse.
West Ham må sakna mycket som krävs för att hänga kvar i Premier League. Jag tänker här närmast på saker som spelidé, försvar och coachning. Vad man däremot har i överflöd är underhållningsvärde. Så även i bortamatchen mot West Brom i säsongens första klassiska bottenmöte. Inte nog med att West Ham spelarna slogs inbördes hela matchen, plats för särskilt omnämnande för backen Repka och målvakten James här, i början av andra halvlek vägrade dessutom Di Canio bli utbytt. Istället stod han kvar på planen vilt gestikulerade skrikandes ”What for” och diverse andra ord med fyra bokstäver. Hans lagkamrater försökte övertyga honom om att det alltid är bäst att lyssna på den som betalar ens lön och argumenten gick faktiskt hem. När han väl klev av planen dock och Glenn Roeder försökte byta några ord satte han upp handen i bästa Ricky Lake stil. Mitt i detta drama lyckades West Ham faktiskt klämma in några mål framåt också och tog viktiga poäng i bottenstriden med en 2-1 seger. Om det räcker till för att ta sig ur träsket vete sjutton men nog vore det tragiskt för engelsk fotboll om West Ham åkte ur Premier League.
Och vad håller Charlton på med? En överlägsen 3-0 seger mot Kapten Rödskägg och hans Aston Villa innebär att man har fem raka segrar bakom sig och ligger på sjätteplats i ligan. Vem hade trott det innan säsongen började? De fåtal Charlton supportrar som nu reser sig upp ber jag genast sitta ner igen, jag tror inte på er.
Laget överpresterar till den milda grad att om gamle Hasse Chrunak vore inblandad i PL skulle han skrika att hela laget var kineser. Själv funderar jag på vilken vinkel kvällspressen ska använda för att få in att det är Jesper Blomqvists förtjänst att det går så bra. Kanske används han som varnande exempel? – Så här går det när man inte värmer upp ordentligt. Jesper måste hursomhelst vara rena drömmen för läkarteamet hos Charlton. Aldrig sett en skada förut? Kalla in Jesper, han har med säkerhet haft den två gånger.
Vad gäller Aston Villa behöver man göra något åt sitt bortaspel. En seger på 14 försök med sammanlagt endast 10 gjorda mål är med ett ord: Superduperkasst.