Krönika: Att välja sin tränare
Det här med att välja tränare är inte alltid ett kärt problem. Något som Manchester Uniteds supportrar har blivit varse de senaste åren. Följ med på en resa från då till nu - via fyra olika huvudtränare tar vi reda på om vi har följt Sir Alex sista budskap.
"I'd also like to remind you that when we had bad times at the club, all the staff stood by me, all the players stood by me. Your job now is to stand by your new manager."
Sex år har gått. Sex år sedan han höll sitt avskedstal. Sir Alex. Mannen som gav oss så mycket.
Your job now is to stand by your new manager, så sa han den där dagen när det tog slut. Inte bara Fergusons karriär utan också något annat. Vi visste att det skulle bli en jobbig tid. Jag menar, hur ersätter man en av den största tränarna någonsin. Inte bara inom fotboll utan inom idrott över lag. Den dagen markerade slutet för Manchester Uniteds tid som en dominant på planen i fotbollsvärlden - för den här gången.
Har vi då gjort vårt jobb, har vi stått bakom vår manager? Har vi stöttat i motvind, när förlusterna och motgångarna har radats upp. Motgångar som många av oss aldrig ens har upplevt under hela vår livstid som supportrar till Manchester United?
David Moyes
Den nionde Maj 2013 gör Manchester United ett uttalande de inte hade gjort på 27 år. Man hade utsett en ny manager. Utvald att efterträda Sir Alex Ferguson var David Moyes. Han blev av media och fans kallad "The chosen one". Visst var det vackert. Ferguson hade sonderat terrängen och själv varit med och utsett sin landsman att sköta om det han själv hade byggt under 27 långa år. Allt var så romantiskt. Vi fick en ny skotsk farbror att hålla i handen när det blåser. Han hade visserligen ingen erfarenhet av att styra en storklubb men har Sir Alex sagt att man är ok, då är man ok. David Moyes vann visserligen sin första tävlingsmatch som tränare för Manchester United och tog därmed sin första och enda titel under sin tid i klubben. Att det var den mindre glamorösa Charity Shield och att motståndet bestod av Wigan Athletic må vara hänt. Det var dock en titel.
Ja, hur det gick sedan vet vi. Spelet hackade och man hade sin sämsta PL-start någonsin. Lösningen blev att plocka in Marouane Fellaini och bygga spelet på att skicka in höga bollar i boxen som belgaren skulle kriga om. Man tog sig vidare i Champions League men åkte ut så fort man stötte på kompetent motstånd i form av Bayern Munchen. I Januari började fansen visa sitt missnöje genom att flyga ett plan över Old Trafford med banderollen "Wrong one - Moyes Out" i släptåg. Bilan föll så till slut i April. Moyes hade sett till så att United för första gången i Premier Leagues historia slutade utanför topp 3 och Ryan Giggs kom in för att slutföra säsongen som interimtränare. Stand by your manager?
Louis Van Gaal
Sommaren 2014 var det VM i Brasilien och Holland charmade en hel fotbollsvärld när man i sin premiärmatch spelade ut det fenomenala Spanien med hela 5-1. Mastermind bakom det hela var den minst sagt karismatiske Louis Van Gaal. Efter sommaren var det klart att Holländaren skulle ta över som dirigent på Old Trafford och den här gången var det absolut en meriterad tränare som kom in. Bakom sig hade Van Gaal uppdrag i Ajax, Barcelona, AZ, Bayern Munchen och Hollands landslag. Det här var en man som visste hur en slipsten skall dras, att han dessutom var känd för att släppa fram unga spelare var ett plus i kanten.
Nu började det bli dags för Manchester United att öppna plånboken, rejält. In kom Ander Herrera, Luke Shaw, Marcos Rojo Angel Di Maria, Daley Blind och Radamel Falcao för sammanlagt 140+ miljoner pund. 2014 var det här en riktigt imponerande uppsättning namn och nu skulle United få en flygande start på säsongen. Nja, så blev det ju inte riktigt. Efter tio matcher i ligan låg man på en mindre smickrande nionde placering efter 13 inspelade poäng men Van Gaal manade till lugn - det här skulle ta tid. Säsongen avlutades på en fjärdeplacering dvs tre hack upp från föregående år. Stand by your manager!
Nya investeringar i Memphis Depay, Morgan Schneiderlin, Matteo Darmian, Sergio Romero, Bastian Schweinsteiger och Anthony Martial. Nu tar vi sats för att ta oss tillbaka till toppen på riktigt. Club Brugge manövreras ut i kvalet till den finaste av klubbturneringar och nu var vi tillbaka på riktigt! Problemet var ju bara att Champions League var för svårt för Manchester United som slutade trea i sin grupp och fick infinna sig i Europa League efter nyår. Vid det här laget hade det börjat knaka rejält i fogarna runt Van Gaal och han kändes ganska länge som en "dead man walking". Två dagar efter vinsten i finalen av FA-Cupen meddelas så att United återigen sparkar sin tränare. Van Gaal och hela hans stab lämnar Manchester 23 Maj 2016. Stand by your manager?
Jose Mourinho
27e Maj 2016 - Enter "the special one". Det hade viskats en del om Mourinho till United ett tag och kort efter Van Gaals avsked så blev det officiellt. Mourinho kom med en garanti om titlar. Han var en vinnare och var det något United behövde få tillbaka så var det en vinnarkultur. Men spelare då? Visst behöver det komma in lite vinnarkultur på planen också? Jomen, in med Pogba, Zlatan, Mkhitaryan och Bailly.
Zlatan charmar England likt de flesta andra länder han kommer till, Pogba är den förlorade sonen som kom tillbaka och Mourinho leder United till en slags trippel sin första säsong. Det må vara en ganska krystad trippel men visst, det är tre titlar. Liga-Cupen, Charity Shield och Europa League är inte de pokaler som lyser starkast i prisskåpet på Old Trafford men EL-Trofén gjorde så att man kom in bakvägen till Champions League. En sjätteplacering i ligan är inte bra men titlar är titlar. Stand by your manager!
Mourinhos andra säsong visar en på pappret fin andraplacering i ligan, den bästa sedan Sir Alex lämnade. Sanningen var dock att lokalrivalen City var totalt överlägsna och slutade hela 19 poäng före. Lägg därtill sorti i 16-delsfinalen mot Sevilla i Champions League så var det kanske ingen supersäsong men va fan. Stand by your manager!
År tre med José Mourinho har en tendens att bli, turbulent. Så var också fallet den här gången. Efter en tung start på ligan med idel förluster började José svinga vilt omkring sig. Han hade ensam vunnit fler Premierleague-titlar än alla andra tränare i ligan hade gjort tillsammans och krävde därmed respekt. Det här var det ingen som ifrågasatte men nog hade Portugisen problem med att få ut det bästa ur truppen. Efter 17 matcher och bara sju vinster i ligan nås vi så av beslutet 18 december. Mourinho OUT! Stand by your manager?
Ole Gunnar Solskjaer
Kort efter att Mourinho fick lämna kom det ut att den forne måltjuven från Norge skulle ta över resten av säsongen som caretaker för United. Solskjaer hade en misslyckad sejour i Cardiff och två helt okej perioder i Molde bakom sig när han klev in i finrummet som tränare för en av världens största klubbar. Det här var en av våra egna, han kan klubben och han kan ligan.
Ole var KUNG. Manchester United flög fram och i sin första match som tränare vann hans lag med 5-1 vilket var första gången man gjorde fem mål i en match sedan Sir Alex dagar. Sex raka segrar senare ger Ole utmärkelsen månadens tränare och när sedan Marcus Rashford frälser den röda delen av Manchester den där fantastiska kvällen i Paris belönas Norrmannen med ett treårskontrakt. Det här är vår nya permanenta manager och kan man egentligen klaga efter 14 vinster på 19 matcher?
Det har nu gått lite drygt åtta månader sedan "miraklet i Paris" och Oles gloria har hamnat på sned. Spelet hackar, man parkerar på en mindre smickrande sjunde plats i ligan med fem poäng ned till strecket och nio poäng upp till en CL-plats.
Vad har vi då lärt oss de senaste åren?
Sir Alex var en envis och hårt arbetande Skotte (Moyes). Han var karismatisk med sina egna ideer (Van Gaal). Han var definitivt en vinnare och en motivator av rang (Mourihno). Han var en av våra egna med "the united way" i sitt DNA (Solskjaer). Kort och gott - han hade i princip hela paketet. Det han inte hade delegerades ut på ytterst kompetenta hjälptränare (Queiroz, Phelan, Mulensteen mm).
Visst är det lockande - kanske till och med oemotståndligt att jaga efter en så fantastisk dåtid men hur ska vi arbeta framöver?
Är Ole rätt man? Jag vet faktiskt inte, men det borde sitta ett helt rum fyllt med män och kvinnor som lyfter en ganska rejäl lön för att komma fram till ett vettigt beslut.
Vad jag vet är att allt går i cykler. Spelsystem, uppställningar och storhetstider. Manchester United dominerade Premier League från starten 92 till dess att Ferguson pensionerade sig. 13 Ligatitlar och aldrig en plats utanför topp 3 på 21 år är makalösa siffror. Det här är fakta som inte går att ifrågasätta - oavsett till vilken klubb man har sin lojalitet. Man var dessutom med när tåget mot stjärnorna gick och har således byggt ett extremt starkt varumärke som i princip inte borde gå att förstöra.
Hur lång tid det tar innan pendeln slår tillbaka och vi går in i en ny storhetstid är dock till viss del upp till tidigare nämnda män och kvinnor i styrelserummet. Välj rätt tränare, välj rätt väg - allt det där.
Om man sedan skall lyssna på Fergusons sista ord eller inte låter jag vara osagt men det är hög tid att välja sin väg nu. Om vi bygger långsiktigt med unga, utvecklingsbara spelare och en Brittisk kärna - vilket undertecknad skulle föredra så kanske Ole är rätt man. Vill man istället gå en helt annan väg och göra en Engelsk variant av ”Galacticos” bör man nog välja ett större, mer respekterat namn.
Stand by your manager bad han oss om. Hur tänker du göra?
källor; wikipedia fifa.com manutd.com transfermarkt.com genius.com
