Everton - Manchester United 1-2
Ett sent mål av Martial tog United till final.
United reser tillbaka till Wembley i slutet av Maj för att spela final i turneringen där man under kvällen tack vare ett sent vinstmål av Martial besegrade Everton. United dominerade den första halvleken och gick till paus med en rättvis ledning. Everton återvände från dödsskuggans dal i den andra halvleken och kunde mycket väl avgjort själv innan det att Martial slog till.
United startade matchen med följande elva;
De Gea, Fosu-Mensha, Blind, Smalling, Rojo, Carrick, Fellaini, Lingard, Rooney, Martial och Rashford.
Everton med den kritiserade Martinez fortsatt vid rodret hade stora skadeproblem och startade som följer;
Joel, Baines, Stones, Jagielka, Gibson, Cleverley, McCarthy, Lennon, Barkley, Bešic och Lukaku.
Första Halvlek
Wembley kändes minst sagt hett när United tog avsparken 2 minuter senare än utsagt tid. Att Cupen har tappat i betydelse, så var inte min känsla.
United spelade precis som senast med en 4-1-4-1 uppställning för att kunna ge plats åt Rooney skulle jag gissa. Han och Fellaini spelade alltså framför Carrick på mittfältet.
Martial ordnade den första chansen efter fyra minuter när han helt själv terroriserade Evertons högerkant. Minuten senare fick Lukaku en superchans när han i en kontring efter en hörna för United kom helt fri och rundande De Gea, Lukakus skott var också på väg in i det tomma målet men räddades på mållinjen av en frenetiskt hemåt jobbande Wayne Rooney.
De första tio minuterna bjöd på klart positivare och roligare fotboll än vad jag hade förväntat mig. Högt tempo och två lag som ville anfalla.
I minut 11 så löpte Lingard i djupled och hittades perfekt av Rooney i ytan mellan målvakt och backlinje, Lingard avslutet på volley med sin bredsida men skottet räddades av en ut stormade Joel i Evertonmålet. Vansinnigt fin passning av Rooney, och United såg lovande ut.
Everton var dock inte ofarliga, Lukaku sprang igenom igen i minut 15 men touchen svek honom och han tvingades till ett avslut från en snäv vinkel som De Gea enkelt tog hand om.
United spelade den kanske bästa anfallsfotbollen denna säsong initialt, man hotade Everton i vartenda anfall och spelade mer kreativt och rörligt än man gjort tidigare denna säsong (kanske reflekterade motståndets defensiva förmåga också?). I minut 21 var det dags igen när Martial fick ett jätteläge när ett fint anfall av United avslutades med att Lingard stack in bollen till Martial som fick ett friläge till vänster i straffområdet men satsade tyvärr på ett kraftavslut och bollen gick över. Minuten senare hade Rashford nästa bra läge, United rullade på bra helt enkelt.
Mål! Fellaini gav United ledningen i minut 34 efter att från nära håll placerat in Martials inspel i ett halvöppet mål. Anfallet startade via Rashford som fångade upp en långboll och sedan passade bakåt till Martial som utnyttjade det övertag han skaffat sig på sin kant till att återigen dribbla förbi sin spelare in i straffområdet och ned mot kortlinjen för att sedan hitta Fellaini med en passning snett bakåt där Fellaini inte gjorde något misstag. 1-0.
Efter målet så lugnade tempot ned sig en aning och United verkade nöjda med att ta med sig en ledning in till pausen. Känslan var att Everton ökade sitt bollinnehav en aning de sista tio minuterna men lyckades inte konvertera det till några chanser. 1-0 i paus kändes (givet vart jag har mina sympatier ska sägas) helt rättvist. United kändes överlägsna Everton, ett Everton där enbart Lukaku kändes som ett hot. Speciellt utsatt i Everton blev ovane högerbacken Bešic som gång på gång hamnade 1-mot-1 med Martial, till fransmannens lycka.
Andra Halvlek
Känslan var att LVG sagt åt laget att sätta Bešic under ännu större press i den andra halvleken än under den första då vartenda anfall i början av halvleken verkade handla om att sätta Martial i en situation där han kunde utmana högerbacken.
Den första stora chansen för United föll till Lingard i minut 53 efter ett fint anfall där Martial, Rashford och Fosu-Mensha alla var inblandade. Lingards skott från straffområdeslinjen blev dock svagt.
Minut 55 blev en mardrömsminut för United då dels Martial skadade sig och Foshu-Mensha fällde Barkley i straffområdet och orsakade straff för Everton (korrekt dömd). De Gea stod dock för en av de bästa straffräddningar jag sett när han parerade Lukakus hårda straff nere till höger. Lukaku trodde inte sina ögon, sällan man ser en så hård och låg straff räddas.
Minuterna senare fick Cleverley nästa läge för Everton då han kom i en bra löpning på bortrestolpen efter ett fint inlägg från Lennon. Skottet gick dock över, stor chans. Och Everton var tillbaka med besked i matchen.
Foshu-Mensha blev utbytt i minut 61 mot Valencia, ingen speciellt bra insats av ynglingen som kändes lite övertänd stundtals.
Fellaini var extremt nära att göra 2-0 i minut 65 (mitt i Everton-pressen) men bollen räddades i en tilltrasslad situation på mållinjen av Jagielka. På reprisen såg man att bollen tog på handen på Evertonkaptenen vilket således borde inneburit straff för United, men till domarens försvar så var handsen svårupptäckt i realtid. Men mål eller rött kort + straff kunde United fått ur den situationen med mer flyt.
Min känsla var att United framåt minut 70 borde ha bytt in Herrera eller Mata för att kunna äga lite mer boll och på så sätt få ned tempot i matchen en aning. Det böljande spelet var till Evertons fördel, då de mer och mer desperat jagade en kvittering.
Mål! Everton kvitterade i minut 74 efter ett självmål av Smalling från Deulofeus inlägg från högerkanten. Smalling försöker rensa bollen framför Lukaku men sätter istället ett perfekt avslut i mål bakom De Gea. Som inte kan göra någonting på skott han inte är förberedd på. Ganska rättvist sett till spelbilden i den andra halvleken, och United får betala för att man inte gjorde fler mål i den första halvleken.
Everton trummade på efter målet och Deulofeu hade en fin chans med tio minuter kvar, och minuten senare hade Lukaku en halvchans. United anföll förstås också, främst via Martial och i minut 81 fick man en halvchans men bollen smet förbi de instormande Unitedspelarna.
Everton kontrade igen i minut 82 och fick ett drömläge att ta ledningen men Fellaini han emellan. Galet bra fotbollsmatch.
Herrera kom in i matchminut 87 i utbyte mot Fellaini, en Fellaini som var en av planens klart bästa spelare. Jag har kritiserat honom massor med gånger förut, men idag var Fellaini riktigt bra. Klokt byte dock då Fellaini började se trött ut.
Herrera tog ett gult kort omedelbart när han kom in för att stoppa en kontring. Helt rätt beslut, även om taktiska gula kort är tråkigt för en åskådare.
Tre minuters stopptid aviserades.
Mål! Matchens spelar Martial avgör med mindre än minuten kvar. Efter att ha haft bollen i ett ofarligt läge på kanten så driver han i förbi en spelare, släpper in bollen på Herrera som först tappar bollen med sedan med en glidtackling petar fram bollen till en Martial som fortsatt sin löpning och helt plötsligt är fri med Joel, Martial tar en touch, tittar upp och placerar bollen behärskat i hörnet. Otagbart. Fantastiskt.
Everton försökte frenetiskt skapa ett läge att kvitter på de två minuter som spelades efter United hade firat klart men misslyckades. United är i final och Martial är mannen att tacka för det!
Kommentar
Den klart bästa fotbollsmatchen United varit involverade i denna säsong. Massor med chanser, massor med sekvenser och ett sent avgörande. United spelade mycket bra i den första halvleken men hade under en period i den andra svårt för Everton. Bäst i United var de redande nämnda Martial, De Gea, Lingard, Rooney och Fellaini. Framförallt De Gea som gör en galen straffräddning och Martial som avgör är hjältar.
Uniteds rörliga anfallsspel hotade Everton under hela matchen och man kan undra lite vart det här spelet varit hela säsongen. Kanske kan det vara så att Matas frånvaro gjorde spelet snabbare, vissa vill tro det, själv är jag inte lika säker.
Finalen spelas mot antagligen Watford eller Crystal Palace, de lagen möts imorgon. Nästa match för United är mot ligaledande Leicester på söndag i nästa vecka.
