Head 2 Head: West Bromwich
Manchester United reser söderut för att ta sig an the Baggies. Det är två underpresterande lag som möts på lördagen, både West Bromwich och United har tappat såväl tabellplaceringar som kvalitet jämfört med fjolårssäsongen. Inför mötet har vi tagit ett snack med Olle Kannö och Gustaf Granqvist för att reda ut vad det är som inte stämmer i respektive läger.
När West Bromwich besökte Manchester United på Old Trafford i höstas stod gästerna för en praktsmäll, mer därtill var det ett historiskt trendbrott; Albion hade tills dess inte slagit de röda på bortaplan sedan 1978. Sedan dess har Manchester Uniteds sviter brutits på löpande band. Mot Everton. Mot Newcastle. Mot Stoke. Går det ens att tala om att lag ”skräller” mot United längre, eller är den tiden förbi?
Olle:
Prestationen vi utförde, att vinna på Old Trafford, har visserligen devalverats lite under säsongens gång men det är så stor skillnad i status och ekonomi mellan Manchester United och t ex West Bromwich att det måste kallas skräll om vi vinner. Speciellt på bortaplan. Men enligt spelbolagen är ni ju även klara favoriter i morgondagens match, så visst slår vi ur underläge.
Gustaf:
När historieböckerna nu skrivs om är det inte United som vi lärt känna det som det skrivs om. Det är en urblekt, vissnad och sorgsen kopia av något som en gång var stort och respekterat. West Bromwich var någonstans nålen som stack hål på hela bubblan alla United-supportrar varit inne i. Därefter har supportrar till andra lag fått stå och hoppa på resterna som om det vore en uppblåsbar madrass och tacksamt sett luften pysa ut. Sorgligt. Hur var frågan förresten? Jaha, nej det kan jag inte påstå. Manchester United spelar som ett mittenlag och tar poäng som ett mittenlag. Således ska man också ses som ett mittenlag i varje match.
Utöver vinsten på Old Trafford har säsongen kommit att utvecklas till en dyster historia, West Bromwich har allt som allt bara fyra segrar och för tillfället ligger Albion strax ovanför strecket på en 17e plats. Jämfört med fjolårets bragdartade säsong, där WBA slutade åtta, får denna säsong hittills anses vara ett praktfiasko. Vad har egentligen hänt? Klarar sig laget kvar i högstadivisionen?
Olle:
Jag skrev inför matchen i höstas att vi överpresterade förra året och att vi, trots att vi slutade så bra som åtta, poängmässigt var närmre 17:e plats än sjunde. Och under fjolårssäsongen var det egentligen hösten som var bragdartad. Under våren visade vi nedflyttningsform. Så egentligen är säsongen fullt normal. Åker vi ur är det däremot ett praktfiasko.
Men vad har egentligen hänt? Många faktorer. Det största problemet, oavsett vem som varit head coach, är att vi inte hittat en bra, stabil förstauppställning. Kanske blev det för många nyförvärv i somras som skulle spelas in i laget? I försvaret har vi inte så många val, så där är det solklart vilka som spelar. Tyvärr har stöttespelare där drabbats av skador under säsongen vilket gjort att försvaret ändå darrat ibland. Problemet är offensivt. Jämfört med förra säsongen har vi tappat många mål från Lukaku och Odemwingie vilket vi inte kunnat ersätta trots, med våra mått mätt, många och dyra värvningar i somras. Dessutom valde vår styrelse att i januari casha hem på Shane Long, som inte ville skriva nytt kontrakt, utan att ersätta honom med någon rutinerad målskytt. Som inte det var nog har Anelka varit skadad och kommer snart bli avstängd, så det är tunt framåt. Med en naturlig målskytt i truppen hade säkerligen någon av våra tretton oavgjorda matcher slutat med seger.
Att Steve Clarke fick sparken i december var egentligen inte så konstigt. Han hade bara sju vinster under hela 2013, och spelmässigt såg det inte heller bra ut. Det känns dock mer och mer som att styrelsen tog ett vågat beslut när man efter en knapp månad med caretaker kom att utnämna en spanjor som inte kan engelska och inte har erfarenhet av engelsk fotboll till ny head coach för att göra oss till ett mer spelande lag mitt i en nedflyttningsstrid.
Sen är vi väl till viss del offer för våra framgångar. Engelska FA nöjde sig inte bara med att ta vår head coach Roy Hodgson. Under förra våren försvann hjärnan bakom vår fotbollsklubbs uppryckning, fotbollsdirektören Dan Ashworth, till en tjänst som utvecklingschef på FA. I hans frånvaro har nyförvärven floppat och klubben har plågats av intern maktkamp bland ledarna.
Hänger vi kvar? Well, jag är inte alls säker på det. Visserligen tycker jag att vi har kvalitet nog i truppen att hänga kvar, och många spelare har erfarenhet av nedflyttningsstrid, men det krävs att de rutinerade spelarna kliver fram och visar vägen och att vi presterar i 90 minuter per match framöver. Oavgjorda matcher måste omvandlas till segrar. Och framför allt måste forwards börja sätta sina chanser. Saido Berahino toppar för närvarande skytteligan med fyra ligamål. Det håller inte.
Gustaf:
Målskyttet och lyckan att avgöra de tajta matcherna känns på rak arm som den största anledningen. Den andra stavas Lukaku och den tredje Nicolas Anelka. På vilket sätt får ni avgöra själva!
Tidiga sortier ur cuperna, uppskjutna matcher och landslagsuppehåll har gjort att schemat varit osedvanligt lugnt. Sedan den 1 februari har WBA endast spelat fyra matcher medan United har spelat fem. Säsongen är nu inne i ett viktigt skede, båda lag har elva omgångar på sig att rädda vad som räddas kan. Är det ett plus att komma in i perioden utvilade, eller finns det en risk att laget hamnat ur fas?
Olle:
Jag tror att det har varit bra för Pepe Mel att få lite tid på sig att i lugn och ro försöka få ut sina nya idéer om hur vi ska spela fotboll till truppen. I ett hektiskt matchschema har det varit svårt. Dessutom har det som sagt varit turbulent i klubben, vilket förhoppningsvis kulminerade förra veckan då både Dave McDonough, klubbens Director of technical performance and scouting avgick och FA:s dom mot Anelka kom. Jag tycker därför att det kändes bra att vara spelledig förra helgen. Den här veckan har många spelare visserligen varit iväg på landslagsspel, men det har i alla fall lugnat ner sig lite runt klubben och man har kunnat fokusera 100% på lördagens match.
Gustaf:
Äsch, jag vet inte, de bästa spelarna har ju precis varit igång med landslaget. I Uniteds fall tror jag det krävs ett dussin psykologer per spelare för att lösa de mentala knutar som man verkar inneha. Det varierar så klart kring vilken form man är inne i. Har man tagit 5 raka segrar känns inte ett uppehåll på nästan två veckor så attraktivt. Har man däremot, som United, underpresterat nyligen så är det lika bra att man får komma bort ifrån allt. Det kan ju inte göra saken sämre så att säga.
Manchester United har bara vunnit tre ligamatcher under 2014, Albion har inte vunnit sedan nyårsdagen. Inget av lagen befinner sig rimligtvis i harmoni och det börjar nu bli ont om tid att få ordning på maskineriet. Vilka spelare kan få fart på laget och – tvärtom – vilka har förbrukat sina chanser? Vilken elva vill du se på lördag?
Olle:
Den senaste tiden har vi startat matcherna med de inhoppare som gjorde bra ifrån sig matchen innan, gjort en dålig första halvlek, gjort tidiga byten som fart på laget och till slut räddat en poäng. I nästa match upprepas proceduren. De lyckade inhopparna får starta, och vi gör en usel förstahalvlek, gör tidiga byten och räddar en poäng. Förhoppningsvis har Pepe Mel lärt känna truppen snart och vi kan starta med ett lag som gör 90 bra minuter.
Den spelare som vi hoppas skulle kunna få fart på laget är rekordförvärvet Stephane Sessegnon. Han är ojämn men kan vara magiskt bra när han har sin dag. Tyvärr har även han förtvivlat svårt att göra mål. Kunde han det skulle han iofs spela i en större klubb än vår. Sessegnon har varit borta i två månader pga en ljumskoperation men rapporteras redo för comeback i morgondagens match.
Förbrukat sina chanser? Ja, det skulle väl vara Nicolas Anelka. Han är ju för närvarande avstängd av klubben i väntan på FA:s avstängning på fem matcher ska vinna laga kraft. Det kommer inte var mycket kvar av säsongen när han blir spelklar igen.
Förutom Anelka saknar vi vänsterbacken Billy Jones och det rapporteras att rutinerade duon Chris Brunt och James Morrison ska testas sent efter att ha kommit hem från landslagspel med skavanker. Liksom våra head coacher under året har jag inte heller nån aning om vilken som är vår bästa startelva. Försvaret är dock självskrivet. Vi har inte spelat Yacob/Mulumbu tillsammans sedan förlusten mot Crystal Palace, och mot sämre lag kan det mittfältet bli lite statiskt, men mot bättre lag vill jag se dem båda på planen. Offensivt då? Brunt har varit vår bästa spelare på slutet så han ska in om han är frisk, men i övrigt skiljer det inte mycket. Morrison, Amalfitano, Gera, Sinclair, Berahino, Vydra, Anichebe, Thievy, Dorrans – alla har fått chansen, men ingen förutom Anichebe har egentligen levererat på slutet. Och det har varit som inhoppare. Som startman har han varit iskall.
Mitt lag blir ändå:
Foster
Reid McAuley Olsson Ridgewell
Yacob Mulumbu
Amalfitano Sessegnon Berahino
Anichebe
Gustaf:
Det handlar bara om att ösa på nu och inte försöka fega till sig en enda pinne. Således önskar jag detta:
De Gea
Smalling, Rio, Vidic, Evra
Carrick, Fellaini
Mata, Rooney, Januzaj
van Persie
Fjolårets möte på The Hawthorns var – liksom höstens möte i Manchester – historiskt. Sir Alex gjorde sin sista match som manager och under matchen haglade målen nästan lika tätt som hyllningarna. Efter en osannolik upphämtning av hemmalaget de sista tio minuterna slutade matchen hela 5-5. Resultatet blir rimligtvis inte detsamma på lördag, men – hur slutar matchen?
Olle:
De fyra senaste ligamatcherna på the Hawthorns, och fem av de sex senaste där har slutat 1-1 efter att vi kvitterat sent i andra halvlek så det är väl dumt att tippa något annat.
Gustaf:
1-0. Så får vi alla ta fram stora sågen tillsammans med gravölen!
