Hetast & kallast - v.03
Då undertecknad var på plats på Stamford Bridge bland Manchester Uniteds magiska bortafans blir veckans lista vinklad därefter. Ligamästarna åkte hur som helst på stryk borta mot Chelsea och fortsätter hacka sig fram i ligaspelet. Hetast var en yngling, och kallast en brasse med för mycket aggression i sig.
Siffrorna inom parantes avser hur många gånger spelaren i fråga inkluderats på hetast- respektive kallastlistan.
Hetast
3. Chris Smalling (4, 0): Manchester United visade upp ett långt ifrån acceptabelt försvarsspel när man tillät en viss Samuel Eto'o näta hela tre (gånger). Kameruanen är långt ifrån den spelare han var i Barcelona och även Inter under de första säsongerna där, om än fullt kapabel att göra mål. Detta mäktade anfallaren med bland annat på grund av att bortalaget bjöd på enorma ytor längs kanterna. Som vanligt, ska tilläggas. Rafael hade en riktigt tung dag på jobbet trots en lovande inledning, åtminstone i anfallsväg. När Chris Smalling byttes in fick Manchester United det där övertaget mot Eden Hazard & Co. som gjorde att man kunde trycka på via yttrarna och ytterbackarna. Solid bakåt och superb framåt, så kan vi nog summera Smallings inhopp. Var inblandad i nästan samtliga chanser United hittade med sin underbara löpvillighet. Chris har gått från klarhet till klarhet och är säkerligen väldigt nära att etablera sig som självskriven startspelare.
2. Michael Carrick (4, 0): Kanske måste man vara på plats för att verkligen förstå hur makalöst imponerande Michael Carricks rörelsemönster är. Han befinner sig ÖVERALLT centralt. Spelare som kan använda intellektet till sin fördel vinner mycket i längden. Det finns en anledning till att exempelvis Michael och Sergio Busquets ytterst sällan behöver stå för tacklingar, utan istället läser av spelet på förhand och synar sina motståndares nästa drag. Det är en lysande egenskap. Engelsmannen fick en hel del att jobba med mot Chelsea men gjorde inte bort sig på något sätt. Tvärtom vann han mycket boll och spelade den elegant vidare. Många ser Carrick som en renodlad defensiv mittfältare men det är inte rikigt sant då han erbjuder mycket åt bägge håll. Michael är väldigt bra på att slå öppnande passningar ut mot en spelare i fart eller via ett instick. Men han kan gärna bli aningen mer självisk. Högerfoten är inte enbart till för bredsidan.
1. Adnan Januzaj (6, 2): Ja, så råkar det faktiskt vara i nuläget. En yngling är den som visar bäst inställning i Manchester United. Adnan har likt alla unga spelare inte bemästrat förmågan att värdera situationer på bästa sätt för maximal utdelning, men detta är inget vi bör kräva av en artonåring heller. Dock kan ingen blunda för det mod och den styrka som finns i grabben. Han vill alltid framåt och det är något som emenllanåt saknats hos ligamästarna under säsongen. Inte allt för sällan har vi sett bollen rullas i sidled, i sidled, i sidled. Utan offensiva pjäser som Wayne Rooney och Robin van Persie kan det enkelt bli så, men Januzaj har samma driv som dessa betydligt mer rutinerade herrar. Belgaren skapade oreda i Chelsea-försvaret och när han väl fick ytor att operera på trollades halvchanser fram som dessvärre inte förvaltades. Vi gav honom stående ovationer och sjöng hans namn vid ett par tillfällen, för ett väl utfört arbete mot tufft motstånd. I ett tröttkört och oinspirerat gäng är Adnan den som visar mest. Detta är både fantastiskt och oroväckande
Kallast
3. Ashley Young (1, 4): Engelsmannen inledde piggt längs sin kant och skapade en del farligheter, inte minst avslutet med vänsterfoten som Petr Cech tvingades göra en fin räddning på. Men under hela matchen var Ashleys slutprodukt bedrövlig. Inläggen var för hårt eller löst slagna och hörnorna hittade inte förbi förste Chelsea-spelare. Att spela Ashley Young i en stormatch som denna är logiskt av ett par anledningar, som det defensiva ansvaret han tar (inte minst som ett resultat av Patrice Evras insatser de senaste åren) och den rutin han faktiskt besitter. Men här kanske det hade varit klokast att ge Shinji Kagawa chansen centralt och flytta ut Adnan, som hade en fri roll, på kanten, alternativt droppa ner Danny Welbeck ett steg och spela Javier Hernandez som striker. Mexikanen älskar att näta mot Chelsea. På Stamford Bridge vill man helst använda sig av spelare med självförtroende och vars form pekar uppåt. Dessvärre beskriver inte detta Ashleys nuvarande situation.
2. Anfallsspelet: Manchester United gjorde inte en usel match som många vill få det till, men man briljerade inte heller. En sak som irriterade mig var hur få löpningar som togs mot offensivt straffområde. När bollen väl spelades in var INGEN där. Danny Welbecks målform är ett resultat av att han sökt sig in mot mål på ett smart och distinkt sätt. Men detta såg vi inte alls och jag var långt ifrån den enda på plats som reagerade. Med Wayne Rooney och/eller Robin van Persie hade bortalaget troligtvis gjort 2-3 mål och således kunde matchbilden sett väldigt annorlunda ut. När denna duo återvänder inom kort får Manchester United ny offensiv energi och denna osar klass.
1. Rafael (0, 1): Brassen inledde väldigt, väldigt bra och bombade på framåt kopiöst där hans samarbete med Antonio Valencia var lysande. Men när Chelsea kom in i det hela och skapade chanser förändrades mycket för Rafael. Han hade stora problem med Eden Hazard och kunde inte riktigt hantera belgarens kvickhet. Rafael stod antingen och tittade på som en åskådare, sjunk allt för långt ner i banan eller blev helt enkelt bortgjord. När Patrice skadade sig fick han byta kant men detta hjälpte föga. Man förväntar sig mer av en spelare som var så briljant förra säsongen, men sanningen är att Rafa haft det ganska tungt de senaste månaderna. Antingen har det varit skador eller insatser som inte riktigt håller måttet. När Chris Smalling nu klart och tydligt demonstrerat hur nyttig han kan vara i anfallsspelet känns valet på högerbacksplatsen självklar. Rafaels tackling i slutskedet uppskattades av oss bortafans men det var svårt att se hur vårdslös den var. Sådana satsningar kan enkelt rendera i både utvisning och benbrott. Med lagkapten Nemanjas röda kort minuter tidigare, var det verkligen så klokt gjort? Vi såg brorsan Fabio i en liknande situation för någon vecka sedan. Tills dess att Rafael slipat bort dessa juniormisstag kommer han aldrig ta nästa kliv i karriären och nå samma klass som exempelvis grannens Pablo Zabaleta. Skärpning, tack!
Håller ni med om veckans lista? Vilka spelare hade ni plockat in/ut och varför? Diskutera gärna nedanför.
