Hetast & kallast - v.05
Manchester United fortsatte på den inslagna vägen med mediokra prestationer och en oförmåga att vinna två matcher i rad när Cardiff enkelt slogs och Stoke blev för svåra dagarna därpå. Positivt är att nyckelspelare frisknat till och en av dessa har omgående hittat målformen.
Siffrorna inom parantes avser hur många gånger spelaren i fråga inkluderats på hetast- respektive kallast-listan.
Hetast
3. Michael Carrick (5, 0): Engelsmannen återvände efter skadefrånvaro när Manchester United gästade Stoke i lördags. En med Carrick-mått mätt skakig inledning till trots var insatsen väldigt bra och chockerande nog gjorde han ett bättre jobb som mittback än central mittfältare. När hemmalaget tryckte på framåt i den andra halvleken var Michael den klart stabilaste "försvararen" och detta säger mycket om hans mångsidighet. Sanningen är att Carrick haft en sämre säsong än förra, men det är ingen märkvärdighet med tanke på skillnaderna då och nu. Dessutom är det ytterst svårt att toppa prestationerna från det året då Michael Carrick möjligtvis var världens bästa spelare, och då menar jag inte "Koscielny-bäst-genom-tiderna" (en klassiker bland Arsenals fans) utan bokstavligt talat. En del oflyt vid Stokes första mål, men shit happens.
2. Juan Mata (2, 0): Förra veckan fick Juan the muan ett fripass men nu har han verkligen förtjänat denna ärorika utmärkelse efter två väldigt lovande matcher i sin hemma- respektive bortadebut. I en ganska avslagen tillställning mot Cardiff visade spanjoren upp fina tendenser, om än inte briljerade. Dagarna därpå hanterade han fysiska Stoke på ett imponerande sätt, men ännu en gång har vi det faktum att med tio statyer runt omkring är det relativt svårt att uträtta saker och ting. Lyckade hur som helst frispela Robin van Persie med en utsökt passning som verkligen sammanfattade Juan Mata och vad han kommer tillföra. En rak spelstil, en distinkt vänsterfot och en superb slutprodukt. Det bådar, minst sagt, gott.
1. Robin van Persie (4, 3): Den numera återigen skadedrabbade målsprutan är tillbaka och det med besked. Gjorde sin första start på bra länge när Oles Cardiff besökte Old Trafford. Redan efter ett par minuter nätade Robin på sin egen retur och visade exakt hur effektiv han är inne i straffområdet. Följde upp detta med att kvittera mot Stoke efter ett mönsteranfall och en läcker bredsida med sin älskade vänsterfot. Manchester United förlorade ändå, men två mål på lika många matcher säger en del om Robin van Persies och hur mycket han betyder för sitt lag. I jakten på Europa League-platser, vilket ändå tycks vara den mest realistiska målsättningen, kommer holländarens vara eller icke vara bli avgörande för hur saker och ting utspelar sig.
Kallast
3. Talangmigreringen: Under veckan som gick såldes/utlånades en handfull Manchester United-spelare från ungdomslagen. Det finns givetvis inget fel med att junisarna får regelbunden speltid på en hög nivå, men att namn som Larnell Cole och Ryan Tunnicliffe släpps är chockerande. Dessa löften hade kunnat spela stora roller i framtida upplagor. Tom Thorpe, kapten för U21, borde fått förtroendet när seniorlagets mittbackar skadar sig till höger och vänster. Patrice Evras usla prestationer de senaste 2-3 åren skulle öppnat dörrar för Tyler Blackett, också utlånad. Samtliga ska inte spelas in på en gång, givetvis, men detta hade varit ett ypperligt tillfälle för David Moyes att experimentera och se vilka ynglingar som kanske är redo att ta nästa steg. Vi ser ett tydligt mönster här. Manchester United producerar inte lika många egna talanger som får chansen i A-laget, snarare säljs de till mindre klubbar i Premier League och/eller Championship. Thorpe, Blackett, Sam Johnstone, Ben Amos, Corry Evans...listan kan göras lång.
2. Wayne Rooney (8, 3): Egentligen var Rooney långt ifrån usel mot Stoke, men varför, även i en position som släpande anfallare, huserar han på det defensiva mittfältet? Det är obegripligt hur en spelare med så bra offensiva kvaliteter inte inser att han gör mer nytta i en, just det, OFFENSIV position, snarare än att vara den som slungar in bollen mot straffområdet när Manchester United ligger under i slutskedet av en match, vilket, låt oss vara ärliga, David de Gea enkelt kan göra. Wayne måste hitta balansen mellan sin anfallsvilja och sitt defensiva ansvarstagande.
1. Ytterbackarna (Rafael 0, 2 & Evra 1, 8): Låt oss först och främst börja med Rafael - en spelare som var magisk förra säsongen. När Pablo Zabaleta fick förtroendet av Roberto Mancini våren 2012 var han och ligamästarnas hetsporre ungefär på samma nivå. Visst finns en åldersskillnad, men jämför dessa bägge herrar idag. Rafa kan så mycket bättre än det han visat upp under hösten/vintern. I anfallsväg ser det likadant ut, där bidrar han alltjämt, men bakåt klickar det inte. Året må vara 2014 men ytterbackar ska hantera försvarsspelet, annars är de snarare yttermittfältare och där finns en distinkt skillnad. När det gäller Patrice Evra känner jag mig som en repad skiva, men vilken plågsamt usel attityd han utstrålar. Det är INTE acceptabelt. Att detta har fått pågå i flera år utan ett ingripande är bortom mig. Och att denne spelare dessutom bär bindeln gör det hela så mycket värre. Det är poänglöst att vara mer specifik angående Stoke-matchen. Ni är, förhoppningsvis, inte blinda.
Håller ni med om veckans lista? Vilka spelare hade ni plockat in/ut och varför? Diskutera gärna nedanför.
