Kristian och Björns funderingar #1
Varför är Van Gaal så lugn? Är Daley Blind det bästa nyförvärvet? Hur ska United formera backlinjen inför kommande stormatcher? Det är några av de ämnen som vi berör, häng med när jag tar ett snack med Björn Hallber, och diskutera gärna vidare på forumet!
Förväntningarna var höga inför mötet med West Brom, tre poäng hade inneburit att United placerat sig på fjärde plats i tabellen. Istället bjöds vi på en, om än relativt underhållande, match där de röda kvitterade två gånger om och ett blygsamt kryss skrevs som slutresultat. Vad var det egentligen som gick fel Björn!?
Ja, visst fasiken var förväntningarna höga. De två kämpavinsterna inför landslagsuppehållet borde ha resulterat i ett rejält stärkt självförtroende och lite arbetsro. Det tror jag att de gjorde också. Men – hur stärkta truppen än må ha blivit så innebär det inte att de övriga problemen försvinner. Uniteds lagbygge är ett skört sådant, och framförallt så finns det stora brister i defensiven. Det är dagens icke-nyhet. Försvaret blöder förvisso inte lika mycket som i början av säsongen, då det var svängdörrar på egen planhalva, men det är fortfarande långt ifrån stabilt. West Bromwich fick två rejäla chanser igår, och de förvaltades. Å ena sidan kan applådera West Bromwich för deras effektivitet, men å andra sidan kan vi också se det som att United släpper till målchanser på tok för enkelt. West Bromwich behövde knappt ens försöka, de fick sina två målgivande anfall via bjudningar. Den fula ovanan - att bjuda på mål that is - måste arbetas bort snarast.
Att Manchester United, med den offensiva kvalitéen som finns i truppen, ska kunna vinna en sådan här match trots två insläppta mål är en annan femma. Igår var det dock på tok för få som presterade i offensiven. Di Maria var sig inte lik, Mata var totalt osynlig, van Persie såg trött ut (men försökte likväl) och Januzaj var inte alls i slag. När anfallsspelet inte funkar fullt ut måste United kunna grisa till sig en seger och förlita sig till att kollektivet gör jobbet; igår, liksom varit fallet tidigare under säsongen, gick inte det. Det är oroande.
Personligen så är givetvis även jag besviken efter gårdagens match, men det finns en hel del positiva saker att ta med sig, Daley Blinds insatser till exempel. Är han den mittfältsspelare som vi så desperat varit i behov av under många år? Vad anser du vara han främsta styrka på fotbollsplanen?
Jag är oerhört positivt överraskad över holländarens insatser i den röda tröjan, och som det framstår just nu kommer Blind att bli ofantligt viktig för årets United.
Till en början trodde jag inte fullt ut på Blind, åtminstone inte som defensiv mittfältare. Jag såg framför mig en O’Shea-typ som kunde vara nyttig lite varstans, men inte som förstavalet på någon enskild position. Nu har jag glädjande nog fått anledning att äta upp mina fördomar.
Blind har i flera matcher stått för finfina insatser, det trots att han – som ny i laget – har varit ensam länk mellan ett svagt försvar och en überoffensiv. Igår tycker jag att det blev extra tydligt vilken välutvecklad fotbollshjärna han sitter inne på. Blind stod rätt, sprang rätt, tog frisparkar i rätt lägen och värderade sina passningar rätt. Med andra ord; hans främsta styrka, vill jag mena, är spelförståelsen.
Jag hoppas innerligt att Blind kan fortsätta leverera på den inslagna banan även nu när det vankas tuffare motstånd, kan han göra det tror jag att vi mycket väl kan ha hittat en långsiktig ersättare till Michael Carrick. Till att börja med hoppas jag dock att få se honom agera parhäst till just Carrick, engelsmannen har – förhoppningsvis – mer att ge och jag tänker mig att de två kan passa bra tillsammans i matcher då van Gaal vill använda sig av ett mer defensivt balanserat mittfält.
För mig har alltid Van Gaal uppfattats och målats upp som en extremt aktiv tränare med stor inlevelse i matcherna. Sedan han anlände till United har han dock suttit lugnt och tryggt på bänken, ett bevis på att han har fullt förtroende för laget eller snarare känner en osäkerhet?
Jag håller med, och likaså har hans presskonferenser varit mindre hysteriska än vad en kunnat tro på förhand. Ärligt talat så vet jag inte hur jag ska tolka det. Stundtals kan jag tycka att det känns frustrerande att han är så lugn; det vore liksom skönt att se att det inte bara är vi fans som är besvikna. Å andra sidan har han ju talat väldigt mycket om vikten av att ge laget tid, att han är medveten om att allt inte kommer att sitta från början. Således kanske han håller igen just för att visa upp en mask utåt; han tror på det här, och det finns ingen anledning till oro.
Desto längre tid som går så tror jag dock att vi kommer få se mer utav den ”stereotypa” van Gaal, åtminstone om resultaten fortsätter att gå åt fel håll. De där tre månaderna han talat om har gått nu, så van Gaals skrik-och-hets klocka kanske snart tickar igång. Därtill har jag en föraning om att den gode managern kommer att gå igång lite extra nu när det vankas möten med Chelsea och City. Jag skulle bli förvånad om han håller sig lika lugn när oberäknelige Mou kommer på besök och när han gästar Pellegrini på Etihad , och jag måste erkänna att det vore härligt förlösande om han brakade ihop med någon av dessa herrar i ett rejält mindgame.
Backlinjen har varit rejält skadeskjuten under säsongsinledningen, och dessutom har formen på vissa spelare varit under all kritik. Marcos Rojo känns ruskigt given som mittback med sitt hårda och rörliga spel. Phil Jones kändes ringrostig mot WBA men har fått en match i ryggen och bör nog starta. Vilka ser du som det givna valet inför stundande stormatcher mot Chelsea och City?
Utbudet är ju, som bekant, skralt med tanke på alla förbannade skador. Nu är merparten av spelarna tillbaka, men det är – som du säger – bara Rojo och Jones som har matcher i kroppen. Därav tror jag att det blir just dessa herrar som får förtroendet mot såväl Chelsea som mot City, om nu inte försvaret totalhavererar i den första matchen och en rockad måste göras inför mötet med City. Rojo har sett oväntat stabil ut i mittförsvaret, och även om jag tror att han gör sig bäst ute till vänster så är en matchtränad Rojo det bästa mittbacksalternativet vi har att tillgå.
Jones övertygade inte igår, men killen är en kämpe och om jag känner honom rätt så har han ett par-tre bra insatser i kroppen innan han blir skadad igen. Skämt åsido, Jones kan förhoppningsvis rycka upp sig och visa – en gång för alla – att det är han som ska styra Uniteds försvar.
Det finns ju dock en viss chans att van Gaal väljer att återgå till sin trebackslinje, eller snarare en fembackslinje, med defensiva wingbackar. Spelsystemet rosade inte marknaden under säsongsinledningen, men å andra sidan ska det göra sig bäst mot just bättre motstånd. Vågar holländaren återgå till den varianten? Isåfall tror jag att Evans får chansen att göra ett återinträde i startelvan. Skadeskjutna Evans har inte direkt varit stabil när han spelat i år, men någonstans långt inne i bakhuvudet måste ju lärdomarna från hans tid med Vidic och Rio finnas kvar.
Åtta spelade omgångar och en rad nyförvärv har presenterat sig. Luke Shaw kräver jag så mycket bättre insatser av och pekas av mig ut som en besvikelse. Angel Di Maria är såklart enkel att plocka ut som den som verkligen levererat, men jag vill återigen pusha för Blind här. Holländaren har plåstrat ihop ett sargat mittfält på ett exemplariskt sätt, och det efter en väldigt kort tid i klubben. Hur ser du på nyförvärven och deras prestationer?
Di Maria har, som du säger, levererat å det grövsta och hans inverkan på laget behöver vi knappast diskutera. Vi visste att vi skulle få en spelare av yppersta världsklass för den summan, och som jag ser det är det han som ska vara den enskilt främsta ingrediensen i Uniteds framgångsrecept.
Som jag nämnde tidigare har Blind imponerat stort, och han är utan tvekan det nyförvärv som jag vill klassa som det främsta kapet. Rojo har även han gjort ett positivt avtryck, inte minst med tanke på att han har fått bära en tung börda som vikarierande mittback på senare tid. Vi var nog få som trodde att Rojo skulle bli den viktigaste spelaren i försvarslinjen när han värvades i somras, men som det är nu så är han faktiskt det. Jag hoppas – för Rojos skull – att övriga försvarsspelare rycker upp sig framöver så att hans börda lättar något, och kan han då fortsätta att prestera på samma nivå så håller jag honom som ett kap i klass med Blind.
Ander Herrera har även han gjort bra ifrån sig, men han har måhända inte överraskat på samma sätt som de två föregående. Jag kände mig ganska bekväm då vi värvade spanjoren; även om jag sällan sett Herrera spela så kändes det som ett tryggt köp. Om han får hålla sig skadefri, och om laget lyckas börja spela som just ett lag, tror jag att han kan komma att bli en mycket nyttig pjäs. Framförallt vill jag se honom visa prov på sina offensiva kvalitéer; en kreativ innermittfältare har vi saknat, och om Herrera kan hitta rätt i samspelet med anfallet får lagets offensiv ytterligare en dimension.
Vidare har vi Shaw som du säger är det nyförvärv som kan klassas som en besvikelse, och jag kan inte göra annat än att hålla med. Först var han utanför truppen med skada, när han återvände var han inte tillräckligt fit och när han väl får chansen ser det inte alls särskilt inspirerat ut. Jag tror dock inte att vi ska dra för stora växlar av ett par tveksamma insatser. Grabben är ung och genomgår, en säkerligen, omtumlande del av sitt liv och därtill är han nyligen återkommen från skada. Jag tror att Shaw kommer att bevisa sig i längden, och jag tror att det är viktigt att van Gaal ger grabben förtroende. Vi får ge honom lite tid helt enkelt.
Slutligen så har vi Falcao, och här vill jag framhålla ett ord; SPARKAPITAL. Målskyttet har inte lossnat för colombianen på allvar, men jag tror att det är en tidsfråga. El Tigre har visat tillräckligt, han har ett sjätte sinne för nätkänning. Återkom runt jul med samma fråga; jag sätter mitt studielån på att Falcao har gjort succé vid det laget.
Jag skrev tidigare en artikel om att det garanterat kommer våras för vår unge belgare Januzaj. I matchen mot WBA stärkte han verkligen inte sina aktier och det var istället en helt annan belgare som klev in och förändrade matchen, nämligen Marouane Fellaini, mannen som så sent som för ett par månader sedan spåddes lämna klubben. Ser du någon framtid för Fellaini i United och kan detta i så fall varit vändpunkten?
Jag ska inte ljuga. När Fellaini kom in igår hade jag allt annat än gott hopp om att han skulle göra en skillnad. Men, som han gjorde det. Den gänglige visade en beslutsamhet som jag inte sett röken av förut, och det kändes verkligen som att han ville gå in på planen och be samtliga i hela världen att bara hålla käft. Det var vackert att se, och ja, jag har hållit käften idag. Det här kan definitivt ha varit en vändpunkt. Att få göra sitt första mål i United-tröjan, och att därtill få känna sig användbar, betyder säkerligen hur mycket som helst för honom. Igår var han verkligen nyttig. Han var delaktig i spelet över stora delar av planen, och framförallt så bidrog han med en fysik som United i dagsläget har ont om.
Van Gaal poängterade idag att laget kommer behöva mer fysiska spelare, och här tror jag verkligen att Fellaini kan fylla en funktion. Mot Chelsea ser jag mer än gärna att den store får en plats från start; det har han förtjänat, och det kan behövas mot Mous mustiga mannar. Om han gör succé på nytt är jag den förste att beställa en afro-wig – kosta vad det kosta vill!
