- -
Manchester United 1 – 0 Leicester City
Ett tidigt mål, en hållen nolla och tre oerhört viktiga poäng in på kontot för Manchester United. I perioder en mycket fin match av United, och när man inte hade full kontroll på matchen lyckades man ändå hålla Leicester från farliga lägen. Med tanke på skadeläget finns det mycket att ta med sig för kommande matcher.
Manchester United: De Gea – Wan Bissaka, Lindelöf, Maguire, Young – McTominay, Matic (67’ Fred), Mata (70’ Chong) – Pereira, Rashford, James (90’ Tuanzebe)
Avbytare: Romero, Jones, Gomes, Greenwood
Leicester City: Schmeichel – Pereira, Evans, Soyuncu, Chilwell – Maddison, Tielemans, Ndidi, Choudhury (57’ Ayoze Perez), Grey (68’ Barnes) – Vardy
Avbytare: Ward, Morgan, Praet, Justin, Albrighton
Summering
På ett soligt Old Trafford sätter matchen igång i full fart. Precis som man hoppas på så tar sig United-spelarna snabbt mot mål och med Daniel James på vänsterkanten blir det ett stående inslag.
Andreas Pereira slår en frispark från lite halvtaskig vinkel mot det första krysset men Kasper Schmeichel når dit och räddar, och bara minuten senare får James Maddison ett superläge. Det är på nytt en lång boll, som vi känner igen från tidigare matcher, där Lindelöf blir lurad av Maddison som tar sig in i straffområdet och tvingar De Gea till en superräddning med foten.
Och innan vi spelat tio minuter kommer 1-0. Återigen får United en straff när Andreas Pereira kämpar fram bollen till Rashford som bli tacklad av Soyuncu. Inget snack om att det är straff, och Uniteds spjutspets tar själv hand om straffen som han kyligt rullar till höger när målvakten går åt andra hållet.
Manchester United har bra koll på händelserna, får bra utdelning av sin fina press och kan kontrollera det som sker.
Ju längre första halvlek går ju mer kommer gästerna in i matchen och United sätter inte in samma press längre, men utan att skapa något riktigt farligt. Det kommer något skott från distans och några hörnor men De Gea har det inte allt för svettigt.
Det svänger lite fram och tillbaka och en hemmaledning känns rättvist när vi går in i paus.
Precis som i första halvlek var det fart i spelet direkt från avspark i andra halvlek. Vardy testade Maguire i djupet och James avlossade skott på andra sidan plan.
När Juan Mata vände bort Soyuncu i offensivt straffområdet några minuter in i halvleken kom det efter Uniteds bästa anfall på hela matchen. Flera fina prestationer och snabbt spel längs högerkanten, men Kasper Schmeichel kunde rädda skottet.
Efter det var det i stort sett Leicester för hela slanten fram till att det var dryga 20 minuter kvar, och United försökte utnyttja sitt omställningsspel istället. Nu var det gästerna som fick utdelning för sitt presspel, James Maddison kom in centralt och ställde till bekymmer och man ägde bollen. Men United höll rent kring sitt straffområde och sårades inte i någon större utsträckning.
När sedan Ole Gunnar Solskjaer gjorde några byten, flyttade in Andreas Pereira centralt och Fred tog Matic plats, satte hemmalaget stopp för Leicester mer effektivt och lyckades hålla i bollen mer och mer.
Det ledde inte till några superlägen åt något håll, men väl några lägen som kunde gett resultat. Närmst var Marcus Rashford som skickade iväg en frispark klockrent i kryssribban.
United lyckas hålla ut och tar sin andra seger för säsongen.
Resultat: 1-0 (1-0)
Målskyttar: Rashford (8’)
Bäst i United: Scott McTominay
Mina tankar
Först och främst, så himla skönt och viktigt med tre poäng. Att efter landslagsuppehållet få en liten nystart efter de sämre resultaten innan, och att dessutom göra det med några normalt sätt viktiga startspelare borta är starkt.
United visar att när presspelet sitter så blir man jobbiga att möta för alla lag (City och Liverpool också, vet inte?). Men när det inte riktigt klickar under perioder av matcherna så saknas fortfarande ett superstabilt grundspel att luta sig mot.
Trots att Leicester i perioder ägde bollen och var finurliga, Maddison i spetsen, så släpptes inte några jättelägen till. Men visst hade man gärna sett att United lyckades kontrollera bollen lite mer under första 25 av andra halvlek, att man haft lite mer bollinnehav och sårat Leicester lite oftare. Kanske att det första bytet dröjde lite länge, men när det väl kom så var det rätt och gjorde att matchbilden vände tillbaka till hemmalagets fördel. Fred gjorde sina första minuter för säsongen och gjorde det bra, samtidigt som Andreas Pereira växte när han kom in centralt.
David De Gea gjorde en kanonräddning i början av matchen men hade det i övrigt relativt lugnt. Kan det där nya kontraktet offentliggöras snart eller?! Och visst hittade Lindelöf tillbaka till det spela vi vill se igen, en jättefin match från svensken.
Att få ett tidigt mål i matchen har ju visat sig vara viktigt för United under Ole Gunnar, och ger nästan automatiskt en matchbild som passar laget väldig bra (åtminstone så som man vill spela, även om man sjunker lite låg ibland).
Som ni ser har jag satt Scott McTominay som bäst i United. Det ska ju sägas att han inte gör allt perfekt, tappar någon boll och drar på sig någon onödig frispark. Men jag gillar verkligen det jag ser från honom. Han är inte rädd att ta dueller, bra på att sätta in press och har ett bättre passningsspel än man tror.
Kanske inte bästa matchen när vi väl summerar säsongen, men den gav tre oerhört viktiga poäng, en hållen nolla och luft under vingarna när ligaspelet nu rullar på och Europa-matcherna börja komma.
