Manchester United 1 – Rochdale 1 (5-3 efter straffar)
Det blev en tuffare resa än man hade hoppats på när League One-laget från Manchesters utkant kom på besök på onsdagskvällen.
Det blev en tuffare resa än man hade hoppats på när League One-laget från Manchesters utkant kom på besök på onsdagskvällen.
Manchester United: Romero – Wan-Bissaka, Tuanzebe, Jones (Williams ’45), Rojo – Fred, Pogba, Pereira – Chong (James ’60), Greenwood, Lingard (Mata ’85)
Rochdale: Sanchez – Norrington-Davies, McNulty, Dooley (Wilbraham ’74), Williams – Camps, Keohane, Rathbone (Andrew ’81), Morley, Henderson (Ryab ’90) – Matheson
Summering:
Matchen börjar med ett klart övertag för Manchester United. Rochdale-spelarna ser nervösa och oorganiserade ut samtidigt som United tar tag i taktpinnen och gång på gång tar sig in i straffområdet. Väl där saknas skärpan och de riktig heta chanserna uteblir. Ett skott strax utanför straffområdet från Fred och ett tamt avslut från Tahit Chong från snävvinkel är de enda att rapportera från första 20 minuterna.
Rochdale blir lite varmare i kläderna och börjar flytta upp sina spelare. United utnyttjar det direkt och Marcos Rojo är så när på att nicka in 1-0 i den 26 minuten efter en snabb omställning, men målvakten räddar. Nästa läge hamnar framför Paul Pogba i efter en dryg halvtimma som möter ett kanoninlägg från Mason Greenwood med pannan men lyckas nicka utanför från bara ett par meters avstånd. Bara ett par minuter senare snappar Greenwood upp slarv i backlinjen och hamnar fri med målvakten, men även här är avslutet för tamt.
Mycket mer än blir det inte chansmässigt i första halvlek, utan de bägge lagen går till halvtidsvila med ett oavgjort resultat där United dominerat med 15 skott och 60% bollinnehav.
Andra halvlek drar igång och det fortsätter där det slutade. Den första riktiga målchansen dyker dock upp för Rochdale i den 52 minuten. Och vilket kanonläge sedan. Efter att ha dribblat sig förbi på kanten och slagit passningen snett inåt bakåt perfekt ska den bara stötas in i tomt mål, men på något otroligt sätt lyckas Aaron Wan-Bissaka göra en benparad på mållinjen och hålla bollen ute. Ett solklart mål lyckas undvikas.
I den 68 minuten kommer sedan det förlösande målet. Pereira och Lingard rullar upp anfallet som hamnar hos Greenwood i utkanten av straffområdet. En touch in i banan följt av ett distinkt avslut ner i hörnet med vänsterfoten bryter dödläget. Ett mycket välförtjänt 1-0
Men kvitteringen skulle inte dröja länge. I den 76 minuten forcerar blott 16-årige Luke Matheson in i straffområdet och trycker in en andraboll som dimper ner framför hans fötter. Euforin syns i hans ögon när han firar ögonblicket som är extra speciellt då han har fått ledigt från grundskolan för att få åka med till matchen.
Tiden rinner ifrån men en klar chans att avgöra matchen för United kommer på stopptid när Paul Pogba blir nerdragen när han ska peta in bollen i öppet mål. Ser ut som en solklar straff, men domaren väljare att fria (och det är inget VAR i ligacupen). Fler chanser än så blir det inte i matchen, utan matchen går till straffar.
I straffläggningen så sätter United sina 5 straffar. Mata, Pereira, Fred, Greenwood och James medans Sergio Romera räddar Rochdales andra straff. United går därmed med nöd och näppe vidare till fjärde omgången av ligacupen.
Resultat: 1-1* (0-0)
Målskyttar: Greenwood (68'), Matheson (’75)
Bäst i United: Axel Tuanzebe
Mina tankar:
För er som läste införrapporten så hade man detta lite på känn. Vi spelar, som ganska ofta, en förhållandevis bra och rörlig fotboll där det finns lite linjer som är positiva. Men när det kommer till att skapa chanser på sista tredjedelen och framförallt sätta dit dem när man skapar dem har vi ett strukturellt problem. Alldeles för ofta kommer vi 4 mot 3 eller 2 mot 1 utan att det rasslar till i nätet. Bra lag och bra spelare straffar dig direkt i sånna lägen, men där är vi inte idag.
Det finns ju något fint och mystiskt med Cup-magin i England. Det går inte längre att räkna Åshöjden-historierna på sina bägger händers fingrar över hur många gånger halvtidsarbetande svarvare skräller eller stör stor gigantiska jättar som United. Fotbollssupportern i mig gläjds åt det, men supporterna i mig är lite orolig över att vi inte kan städa av lag som detta på ett lättare sätt.
Paul Pogba var tillbaka från start och spelade 90 minuter men la ingen straff, varför? Han fortsätter att blanda briljans med slarv av lägsta nivån. Min känsla är att det har blivit alldeles för stor proportion av slarv kontra briljans de senaste 12 månderna så jag börjar bli lite orolig att den nu 26-årige talangen kanske aldrig kommer få ut sitt allra bästa i United-tröjan. Jag hoppas jag har fel.
Hur som helst, vi blickar nu framåt och konstaterar att nästa omgång lär bli tuffare då Chelsea ska besökas på Stamford Bridge. Vi får hoppas på en bättre insats då.
