Fulham - Manchester U0 - 3
Matchrapport: Fulham - Manchester United
Manchester United tog med sig 10 obesegrade matcher i följd och åkte till Craven Cottage för att möta ett Fulham tömt på självförtroende. Det blev precis som man hoppats och förväntat en piece of cake, en walk in the park; en cakewalk at the Cottage. 0-3 tack vare två franska, frisläppta själar och en temporär fjärdeplatsplacering för första gången på alldeles för länge.
Manchester United:
Englands formstarkaste lag är påväg in i en ganska tuff period med dubbelmöte mot PSG och ligamatcher mot den ömsom underpresterande topptvåan i Premier League. Detta kombinerat med att man för dagen förväntar sig ett lite enklare motstånd än vad som komma skall gör sig tydligt i en ganska roterad startelva gentemot den som slog Leicester med 0-1 förra helgen. Ut med både Bailly och Lindelöf i mittförsvaret, ut med hela högerkanten i form av Young och Lingard och ut med januari månads bäste spelare i Premier League, Marcus Rashford vilket tillsammans med vad som måste vara en direkt petning av Alexis Sanchez gör att sex nya spelare letar sig in i startelvan. Spännande men också lite riskabelt med tre förändringar i backlinjen.
Elvan:
De Gea
Dalot Smalling Jones Shaw
Matic Pogba Herrera
Mata Lukaku Martial
Fulham:
Tillsammans med Everton tordes Fulham vara det Premier League-laget som får ut minst av sitt rejält rutinerade och talangfulla spelarmaterial. Claudio Ranieri har väl inte gjort så mycket mer rätt än vad företrädaren Jokanovic gjorde men en tillstymmelse till förbättring syntes ändå i matcherna mot Tottenham (torsk med 2-1 efter sista minuten-mål) och Brighton (befriande 4-2 seger) innan man återigen åkte på en plump i derbyt mot Crystal Palace förra veckan. Ligans sämsta försvar (57 insläppta på 26 matcher) klarar varken att spela med tre eller fyra i backlinjen, men för dagen ser det ut att bli fyra. Cyrus Christie och Tom Cairney roteras ut tillsammans med spelsystemet och Andre Schürrle och Luciano Vietto kommer in. Offensivt!
Elvan:
Rico
Odoi Le Marchand Ream Bryan
Schurrle Chambers Seri Babel
Mitrovic Vietto
Första halvlek:
Den nykomponerade backlinjen i Manchester United hade mycket att göra i början av matchen där Fulham vände sin rätta sida till, satte ett högt tempo och avlossade en hel del farligheter, framförallt från den otroligt (både ortografiskt och erfarenhetsmässigt) namnstarka trion Vietto, Schürrle och Babel. I synnerhet Vietto fick två fina lägen att pränta in sig i protokollet, men skärpan var som den ofta har varit för Fulham under säsongen.
Efter den initiala attackvågen mattas Fulham av och efter en 10 minuter tar United över taktpinnen med några fina brytningar högt upp i banan signerade Pogba och Herrera. En driftig Ander Herrera får efter 13 minuter ut bollen till Martial som strax utanför straffområdet rakar vidare bollen till Paul Pogba. Från en snäv vinkel och med fel fot lyckas fransosen få till ett vackert avslut bakom en märkbart stillastående Sergio Rico. 0-1 och den tillresta publiken fortsätter med glädje att totalt dominera ljudbilden på Craven Cottage. På planen går matchen in i en liten sämre period med ganska plottrigt spel från båda lagen. Pogba slår bort någon passning, Babel blir tunnlad av en lagkamrat och Mitrovic står och fumlar med bollen. Av den sistnämnda aktionen lyckas United, återigen genom Herrera och Nemanja Matic, få loss bollen och ut till Anthony Martial på vänstra sidan av mittlinjen. Martial tar lite yta och får vittring, tar lite mer yta och dribblar förbi en Fulhamspelare, intar ytan framför straffområdet och lockar ut Sergio Rico, och hittar med ett klockrent avslut ytan innanför målburen. Briljant prestation från fransos nummer 2 och mål nummer 2 för United i minut 23.
Fulham deppar inte ihop helt och fortsätter försöka men usla ageranden i sista tredjedelen tillsammans med en för dagen ramstark defensiv centrallinje hos United (förmodligen finns det en ganska stark växelverkan mellan dessa faktorer) gör att man aldrig riktigt får till något etablerat anfallsspel. Istället är det United som i bitar bidrar med det mer etablerade anfallsspelet, men speciellt nära blir det inte i andra änden heller förrän i minut 40 när Anthony Martial jobbar fram en hörna. Efter några villovägar letar sig bollen ut utanför straffområdet till Phil Jones av alla människor, som faktiskt avfyrar ett ganska farligt distansskott som Sergio Rico dock kan tippa över ribbkanten. United bibehåller trycket och en minut senare tänker Diogo Dalot att ”om Phil kan så kan väl jag”; det kunde han verkligen inte. Matchen får en viss temposkjuts av de båda långskotten och både United och Fulham har några försök till kombinationer, närmast kommer Fulham med ett inlägg från Schürrle där Mitrovic sedvanligt brottas med både De Gea och Smalling samtidigt men Dalot får en touch på bollen och anfallet, tillsammans med den första halvleken, är över.
Andra halvlek:
Inga förändringar i elvorna inför andra halvlek men en markant förändring i tempot som är i det närmaste obefintligt under inledningen av halvleken. Fulham verkar inte se något ljus i underlägestunneln och gör inte mycket till väsen av sig, och United svarar med ungefär samma medel om än man har lite mer boll och lite mer offensiva idéer. Den självutnämnda ”French Connection” står för det mesta kreativa som skapas men det närmaste man kommer (en genomskärare till Martial) blir avblåst för offside.
Kring minut 60 kommer Fulham faktiskt in i Uniteds straffområde men inlägget från Joe Bryan plockas säkert av De Gea. United ser dock inte lättvindigt på att Fulham lyckas skapa något utan svarar direkt med två möjligheter modell vassare. Den första kommer efter ett litet längre anfall där bollen rensas ut till Ander Herrera som avlossar ett ganska tungt skott, vilket Sergio Rico lyckas parera. Det andra tillkommer bara minuten senare när klockan slår 63’, genom att Romelu Lukaku bryter sig loss på kanten och passar in bollen till Juan Mata som efter en snygg dragning blir fälld i straffområdet. Straff, Pogba, tripp-tripp-tripp-skott och 0-3. Där och då slutar matchen att vara intressant. United kostar till och med på sig att byta ut Martial och sätta in Alexis Sanchez i minut 69 - bara en sån sak. Man väljer sedan att byta ut Pogba och sätta in Scott McTominay i minut 73 - otroligt.
Det slutar dock inte nödvändigtvis att vara välspelat, De Gea får göra några förhållandevis enkla räddningar och United visar ändå en del offensiva tendenser. Framförallt Sanchez visar lite försiktigt framfötterna med bland annat två tama avslut och ett fint inlägg till just McTominay som nickar bollen just över. Kul ändå! När Fulham skapar något kommer det alltid i inläggsform från Bryan, och i minut 76 är faktiskt Aleksandr Mitrovic i just en sådan situation bara några centimeter från att bryta De Geas nolla. Ryan Babel borde ha rakat in sagda nick men kunde bara se bollen rulla utanför kortlinjen och blir således utbytt. Även Joe Bryan blir märkligt nog utbytt och Cairney respektive Sessegnon äntrar mattan. Under tiden försöker framförallt Sanchez men också McTominay att sätta sin prägel på matchen med viss lycka. Matchens sista byte kommer i minut 85 då planens kanske bästa spelare - Ander Herrera - utgår till förmån för den mer defensivt lagde Eric Bailly för att säkra upp De Geas tredje raka bortaplansnolla. Efter att absolut noll händer under matchens sista 5 minuter plus tillägg blir så också fallet. Tjoho!
Sammanfattning:
Otroligt skönt att åka hem från London med tre poäng utan någon större ansträngning. Välbehövlig vila för några nyckelfigurer, inga ådragna skador och en hållen nolla. Det är väl egentligen gott så! Det är bara att hålla tummarna för att denna magiska form faktiskt kan ge något annat än en inhämtad fjärdeplats. Att kicka ut osympatiska PSG ur Champions League eller knäppa Liverpool på näsan i titelstriden känns som sköna mål att avverka innan säsongens slut - jag nöjer mig nästan med ett av dem.
GGMU
