MUWomen’s Barmy Army: September
En månad har gått sedan vi senast tittade till Manchester United Women, så nu är det dags för en liten uppdatering. Ligaspelet har dragit igång med matcher mot de två kanske bästa lagen, och dessutom tittar vi lite närmre på lagkaptenen Katie Zelem.
För en månad sedan gick försäsongen precis mot sitt slut och vi såg fram emot det första Manchester-derbyt i ligapremiären.
Och vilken premiär det blev, om vi bortser från att det slutade med 1-0 förlust då. 31 213 personer hade tagit sig till Etihad Stadium för att se det första derbyt mellan dessa två lag, en publiksiffra som var nästa sex gånger så stor som tidigare publikrekord i Women’s Super League, och det märktes verkligen på stämningen.
Manchester City, tillsammans med Arsenal och Chelsea, har dominerat den engelska fotbollen under flera år, så på pappret var det tuffast möjliga start på säsongen. Men det var inget som Manchester United brydde sig om. Med svenska Lotta Ökvist på vänsterbacken, ett spel fyllt med energi, fokus och snabba vassa anfall var det United som var närmst att ta ledning i första halvlek.
Jane Ross fick ett gyllene läge på ett inspel från vänster men en superräddning av hemmamålvakten behöll dödläget till paus.
Lite oroande för United var att Mary Earps, den nyvärvade målvakten från Wolfsburg, tidigt fick behandling för sin fot, men med en hård tejpning kunde hon ändå fortsätta.
Bara tre minuter in i andra halvlek fick hon släppa matchens enda mål förbi sig. Tejpad fot eller ej, mot Caroline Wiers skott från 25 meter som borrade sig upp i krysset fanns inget att göra.
United-managern Casey Stoney gjorde några taktiska förändringar och United fick också ett gyllene läge att kvittera. Jackie Groenen drev bollen från mittplan, vann något motlägg och fick till slut iväg ett avslut som studsade i insidan av stolpen och ut. Centimeter från att få med sig en poäng i premiären alltså, och mycket att bygga vidare på.
En vecka senare kom regerande ligamästarna Arsenal till Leigh Sports Village för andra omgången i ligan. Ni ser, verkligen tuffast möjliga inledning.
Lotta Ökvist som gjorde en fin första match var inte tillgänglig då hon åkt på en hjärnskakning på träning, och Jackie Groenen missade även hon matchen på grund av skada.
Trots detta fortsatte United med sitt positiva spel och matchen stod länge och vägde. Ella Toone gav så när United ledningen via en nick från nära håll, men den smet precis utanför.
Och ju längre matchen gick ju mer tog Arsenal över, utan att komma till riktigt farliga lägen och United försvarade sig mycket effektivt med Abbie McManus och Millie Turner i spetsen.
Men så, i den 89 minuten, efter en tilltrasslad situation i straffområdet letade sig Danielle van de Donks skott via en försvarare in bakom Earps i målet.
Noll poäng efter de första två matcherna, två tunga 1-0 förluster svider så klart oavsett motstånd.
Casey Stoney var besviken efteråt och sa till manutd.com: ”Jag tycker verkligen synd om dem (spelarna). Vi har pressat de två bästa lagen hela vägen. Vi skapade bra chanser ikväll igen men vi har inte tagit dem. Samma sak som förra veckan men jag kan inte begära mer av spelarna. Det är små marginaler”.
Månadens profil: Katie Zelem
Förra månaden fokuserade vi lite extra på Jackie Groenen, och denna månad tar vi en ny spelare från det centrala mittfältet.
Katie Zelem föddes den 20 januari 1996 bara en halvtimme från Old Trafford i Oldham. Och redan som åttaåring började hon spela i Manchester United Girl’s Centre of Exellence, och hon var kvar i Uniteds ungdomsverksamhet fram tills det att hon var 17 år.
Men som vi gick igenom förra månaden, det fanns inget seniorlag att ta steget upp till då, och Zelem flyttade västerut till Liverpool 2013.
Jag vet, Liverpool av alla lag, men då får man komma ihåg att det som sagt inte fanns något seniorlag i United och urvalet av klubbar i damfotbollen inte är alls lika stort. Så jag tycker hon kommer undan med det.
I juni 2014 gjorde hon sin seniordebut och var en del av truppen som vann ligan för andra året i rad, och några månader senare blev hon utsedd till årets unga spelare i Liverpool. Managern Matt Beard jämförde hennes sätt att spela med Frank Lampard, en offensiv mittfältare som kan hitta finurliga passningar och även göra mål.
Hon blev kvar i Liverpool till 2017, när flyttlasset gick till Serie A och Juventus. Där blev det 22 matcher, sex mål och en ny ligatitel.
Men när Manchester United startade upp sitt damlag inför säsongen 18/19 tvekade hon inte att återvända och var en av sju spelare som kommit upp genom Uniteds ungdomsverksamhet som nu tog plats i truppen.
Zelem växte direkt ut till en bärande spelare, gjorde 10 mål på 18 ligamatcher och ytterligare ett mål på åtta cupmatcher.
United öste in mål och mycket av spelet gick igenom Zelem som också vid slutet av säsongen blev framröstad till Manchester United Women’s Player of the Year. Den första spelaren att få detta pris, och mycket möjligt att det inte var sista gången hon fick det.
När lagkaptenen Alex Greenwood i somras lämnade United för Lyon valde Casey Stoney att ge bindeln till Zelem. En fin cirkelslutning tycker jag, även om vi så klart tror och hoppas det finns mycket mer att hämta i historien om Katie Zelem.
Till manutd.com berättade Zelem om känslorna kring att bli kapten: ”United är min barndomsklubb och jag kunde aldrig tro att jag skulle bli kapten, om jag ska vara ärlig. Jag är jättestolt och förhoppningsvis kan jag göra denna klubben rättvisa.” Och om sitt sätt att leda sa hon: ”Jag är ganska högljudd och har varit det ända sedan jag var yngre, om du frågar några av tjejerna kommer de säga att jag tjatar hål i huvudet på dem, men jag vill att alla ska utvecklas och bli de bästa spelarna de kan bli.”
Denna säsongen har Zelem haft en lite mer tillbakadragen position som en av de tre mittfältarna, med kaptensbindeln på armen har hon hämtat mycket boll längre ner i plan och styrt spelet därifrån.
Hon har representerat England från u15 upp till u23, och om hon fortsätter på inslagen väg skulle det inte förvåna om hon slår sig in i OS-truppen nästa sommar. Men först ska hon leda United genom klubbens första säsong i högstaligan.
Vad har vi att se fram emot?
De första poängen har vi så klart att se fram emot. För trots två raka förluster finns det mycket tillförsikt inför fortsättningen av säsongen. Och hur kan man inte bli taggad när man ser att nästa match spelas på lördag 28/9 hemma mot Liverpool.
Precis som United har Liverpool åkt på två 1-0 förluster i inledningen av ligan. Och med tanke på att matchen spelas i Manchester så skulle jag hålla United som lite favorit, och visst ska väl första poängen kunna komma in på kontot nu och resan uppåt i tabellen börja.
På bänken i båda de första matcherna har 23-åriga Aurora Mikalsen suttit, den norska u23-landslagsmålvakten kom till United bara dagar innan ligastarten från Kolbotn IL då båda reserverna Emily Ramsey och Fran Bentley åkt på skador, och förra säsongens förstamålvakt Siobhan Chamberlain är gravid och inte kommer spela något denna säsong.
Så kanske får vi se två Skandinaviska spelare på plan för United under säsongen, kanske mot Manchester City i ligacupen den 20 oktober när revansch ska utkrävas. I ligaspelet blir det nog svårt för norska att slå sig in, där har Mary Earps cementerat sin plats mellan stolparna.
Förhoppningsvis får vi se Lotta Ökvist tillbaka i spel redan till helgen mot Liverpool, detsamma med Jackie Groenen.
En skadefri trupp blir viktig att ha när matcherna kommer lite tätare nu, och när vi hörs om en månad igen har laget hunnit möta även Tottenham och Reading i ligan.
För alla er om tittar på fotboll via Viaplay kan jag tipsa om att de från och med denna säsong sänder en hel del damfotboll, så håll utkik där och följ damlagets framfart.
Månadens spelare: Millie Turner
Månadens mål: här blev det tomt… vi tar nya tag
Månadens coolaste: 31 213 i ligapremiären, mäktigt!
Glory glory!
