United in FredagsPanelen
Veckans panel minns tillbaka till en bättre tid, en ljusare tid. En tid när Old Trafford var en arena som motståndare fick en klump i halsen av att besöka.
För att fylla luckan i landslagsuppehållet tänkte vi ta en "trip down memorylane". Vi snackar Giggs, Beckham, Rooney och Ronaldo - släng in Vidic, Ferdinand och Peter Schmeicel i mixen också. Det här kan inte misslyckas.
Dom som med tindrande ögon tar en djup suck och minns tillbaka är......
Gustav Kulle: Storfräsare med residens i London - "Man vill ju vara där det händer". Bossen på UnitedRed och således vår SAF.
Micke Martinsson: Mångårig Unitedfanatiker med en del svårigheter att hantera förluster. (Ö)känd i kompisgänget för min besatthet av David Beckhams frisyrer mellan åren 1995-2003. Kopierade slaviskt minsta förändring fram tills den begynnande sumo-frisyren fick mig att byta hårfluencer. Främsta fotbollsmerit: Brände en straff på grus i en träningsmatch i division 6, 2007
Tim Jonsson: Optimistisk, uppstudsig och för tillfället smått alkoholiserad 22-årig student från Uppsala. Älskar ord, United och vin och kombinerar gärna dessa så ofta som möjligt, vilket innebär att jag ofta har en öl eller ett glas vin i kroppen när jag skriver. Följande frågor har dock besvarats spiknyktert på grund av allmän livshets.
...........då kör vi veckans United In FredagsPanelen
Vi går ut starkt: ge mig din drömelva (Unitedspelare)
Gustav: (3-4-3) Schmeichel – Vidic, Ferdinand, Stam – Giggs, Charlton, Keane, Best – Ronaldo, Cantona, Rooney
Micke: (3-4-3) Schmeichel - G. Neville, Ferdinand, Vidic - Beckham, Scholes, Carrick, Giggs - Ronaldo, Rooney, Cantona
Tim: (3-4-1-2) De Gea - Neville, Vidic, Ferdinand - Beckham, Scholes, Carrick, Giggs - Cantona - Berbatov, Rooney
The one that got away. En spelare som försvann från klubben innan han blommade ut. Någon som du verkligen hade velat se med en karriär bakom sig i Unitedtröjan.
Gustav: Jag ger dig två. Gerard Pique hade man gärna haft i startelvan de senaste 10 åren. Likaså tycker jag Jonny Evans hade varit en bättre mittback än samtliga vi har försökt med sedan SAF lämnade.
Micke: Mycket svår fråga. Historiskt har United antingen varit skickliga (Sir Alex) eller usla (alla andra tränare) på att skeppa iväg barlast till fotbollens bakgårdar, men om jag tvingas välja någon får det ändå bli den lille Belgien Blue-tjuren Memphis Depay. Lätt med facit i hand? Ja, kanske, men utvecklingskurvan för Lyon-anfallaren är spännande att följa.
Tim: Jag förstår ju att det här med psyke och sånt inte alltid fungerar för spelare som kommer till United, i synnerhet under en period där det fortfarande ställdes ganska höga krav på spelare. Men jag kommer aldrig acceptera att Shinji Kagawa inte fick fler chanser eller någon säsong till på sig att göra ett avtryck. Stor personlig favorit redan när han kom och hattricket mot Norwich kommer jag mysa åt länge. Karriären efteråt visar väl på att det var rätt beslut att släppa honom men vem vet vad som hade hänt om Fergie tagit en säsong till och försökt förädla japanen lite extra?
Har du någon obskyr favorit genom åren? En spelare som inte så långa andra uppskattade, varför just han?
Gustav: Jag kan inte minnas en enda gång av de 200+ matcher Park Ji-Sung gjorde för klubben där jag kände att han inte gjorde bra ifrån sig. Han var en otroligt användbar spelare i en tid då mycket fokus låg på kommersiellt större spelare i truppen. En komplett lagspelare som bar ett större lass i bakgrunden än vad många minns och därav hjälpte oss till de allra största titlarna när konkurrensen var som tuffast.
Micke: Carlos Tévez är det första namnet som dyker upp i huvudet. De omtvistade övergångarna till och från The Reds devalverade såklart den lille argentinarens popularitet hos de flesta unitedsupportrarna, men för mig är och förblir Tévez en ruggig profil. Minns särskilt säsongen 07-08 då han tillsammans med Rooney och Ronaldo hade lekstuga mest hela tiden.
Tim: Många är väl gränsfall till omtyckta. Älskade Daley Blind till exempel. Och Danny Welbeck fick oförtjänt mycket skit. Men jag skulle speciellt vilja hylla paret som unisont fått oerhört mycket skit i närtid, en del förtjänt såklart. Paret som blev Dum & Dummare med hela Uniteds fans. Paret som stångats, stått för löjligt märkliga beslut och gjort så många tokiga miner. Men jag älskar Chris Smalling och Phil Jones ändå. De har varit klubben trogna och ensamma är de inte dåliga försvarsspelare, tvärtom har båda stått för en del fantastiska insatser. Det var bara synd att de klumpades ihop till en klumpig duo.
Om vi blickar framåt då. Har vi någon blivande legend i dagens trupp?
Gustav: Det skriker inte av legendpotential i dagens trupp, det ska jag vara helt ärlig med. Men, om några, så tror jag Marcus Rashford har goda möjligheten att bli klubbens blott femte spelare att göra över 200+ mål. I övrigt har jag ett långskott till förhoppning på att vi kommer titta tillbaka på Scott McTominays karriär om 10 år och säga vilken fenomenalt duktig spelare han var för klubben det senaste decenniet.
Micke: Marcus Rashford har alla ingredienser som krävs för att bli en av klubbens största. Utöver hans enorma potential har Rash begåvats med en ljuvlig vinnarskalle och ett stort Unitedhjärta. Förfärligt nog finns risken att detta underbarn helt enkelt råkar vara född i fel generation och därmed riskerar att hamna i skuggan av sina föregångare.
Tim: Med tanke på hur ung stommen är känns det ju som att det borde finnas reella möjlighet för många att tilldela sig själva den titeln. Wan-Bissaka, James, Maguire och Martial tror jag till exempel kan bli namn för historieböckerna om de stannar kvar och fortsätter prestera och växa. Men de som ligger närmast till hands i dagsläget tordes väl vara Marcus Rashford och Scott McTominay. Otroligt olika spelartyper och karaktärer men ändock så mycket gemensamt. Två killar från trakten som slog igenom när ingen alls förväntade sig det och har blivit otroligt ifrågasatta för sina förmågor på kort tid. Båda har visat en otrolig mental styrka och en vilja att försöka motbevisa sina kritiker, och om de fortsätter utvecklas kan de bli de sanna fanbärarna för en ny generation av framgång. Om allt vill sig väl.
I snabba rundan denna veckan måste man välja en av två legender.
Scholes vs Keane
Gustav: Keane (en viktigare bidragande orsak till vår framgång)
Micke: Scholes
Tim: Scholes
Giggs vs Beckham
Gustav: Beckham (inte den bättre spelaren, men större påverkan på mitt liv)
Micke: Pistol mot tinningen... Beckham! (husgud)
Tim: Beckham
Vidic vs Ferdinand
Gustav: Vidic
Micke: Ferdinand
Tim: Vidic
Ronaldo vs Rooney
Gustav: Ronaldo
Micke: Rooney
Tim: Rooney
Cole vs Solskjaer
Gustav: Solskjaer
Micke: Cole
Tim: Solskjaer
Okej, det här med personliga favoriter är alltid speciellt men lite anmärkningsvärt är det ändå att samtliga panelmedlemmar väljer Beckham framför Giggs.
Vidic, Ferdinand, Giggs och Rooney förekommer i allas drömelvor. Att dessa elvor skiljer sig lite åt är inte speciellt anmärkningsvärt i sig - vi har haft en hel del fantastiska spelare genom åren. Vilka kan man sakna här som iallafall kan nämnas som bubblare? Van Der Sar var ju en hyfsad keeper. Evra var en ruggigt pålitlig vänsterback och Van Niestelroy hade ett ruggigt målsnitt i United. Äldre läsare kan säkert påpeka killar som Gary Pallister, Steve Bruce, Dennis Irwin och Mark Hughes. The list goes on!
The one that got away är ju en intressant fråga i sig. Det är ju inte säkert att spelaren ifråga hade fått samma utveckling hos oss som han fick i klubben som han gick till. Om vi däremot förutsätter att han hade fått det kan jag inte göra annat än att hålla med Gustav om att Pique hade varit riktigt nice! Personligen hade jag inte haft något emot att få njuta av en Diego Forlan i sin prime.
Visst är det härligt att kunna minnas tillbaka och glädjas åt att vi iallafall har fått uppleva framgångar med fantastiska spelare som supportrar till andra klubbar bara kunnat drömma om? Det kan vara skönt att ha i bakhuvudet vid tider som dessa.
Min obskyra favorit? Av någon anledning var jag alltid svag för Nicky Butt.
Hare gött, hej!
