Medelmåttan som lyfte den finaste pokalen
Han hade inget vidare skott, var inte särskilt snabb, sprang som en kråka och fick aldrig göra en A-landskamp för sitt Skottland. John McGovern medelmåttan som ledde Nottingham Forest till två Europacuppokaler.
Under hösten kommer Old School Football göra några porträtt på stora ledare på fotbollsplan, vilka aldrig fick göra några A-landskamper. Först ut är Hartlepool-fostrade John McGovern i en resa genom alla divisioner till liga- och europacuptitlar.
I mitten av 60-talet ser den unge ambitiöse managern Brian Clough några testmatcher mellan lovande fotbollskillar. Han noterar en kille som är lite vassare än de andra. Eller vassare… Clough ser något som få andra ser. Han ser spelförståelse och förmågan att passa med båda fötterna, medan många andra bara ser en långsam kille, utan skott och med en mycket märklig löpstil. Då var Clough manager i Hartlepool, men snart skulle fotbollens stora scener bli Cloughies hemvist. Och med sig skulle han ta den 16-årige yngling som den 21 maj 1966 blev den yngste spelaren i ligan när han fick dra på sig Hartlepools tröja i en match mot Bradford som slutade 1-1.
Sur rektor och charmig Clough
Men det hade inte varit helt enkelt. McGoverns rektor var mycket tveksam och menade till och med att den förhoppningsfulle unge mannen skulle sluta med Sunday League för att klara skolarbetet. Den inledningsvis så tveksamma mamman Joyce vände mycket tack vare rektorns sura inställning, men också därför att Brian Clough charmat McGoverns mormor under en förtrolig stund över en kopp te. Så oerhört kännetecknande för Brian Clough. När han bestämt sig för en spelare så gjorde han allt för att få namnteckningen och då kom Cloughies berömda charm till stor användning.
Brian Clough blev faktiskt lite av en extrapappa för McGovern vars egen far dog redan när han var elva år.
Passa bollen
För Cloughs del var McGovern perfekt på mittfältet. Bollen skulle hållas på gräset och inte vara uppe bland molnen, enligt Cloughs fotbollsfilosofi, något som ofta gick emot den tidens raka långbollsfotboll. Då spelade det inte så stor roll att han hade en långsam kille där i mitten. Det centrala var att hela tiden sätta fart på bollen i passningsspelet och – vilket alltid var viktigast för Clough – ge allt och med hjärta.
Under en period började dock McGovern att hålla bollen lite för mycket, något som irriterade Clough som använde sig av för honom karakteristisk pedagogik. Vid en träning fick McGovern springa runt, runt med bollen runt hörnflaggan, för att efter ett tag göra samma sak, fast utan boll. Sedan ställde Clough frågan vad som var enklast. Svaret blev ju självklart att springa utan boll.
Clough konstaterade:
”Then pass the bloody ball more this Saturday and you´ll run a lot easier.”
McGovern och Hartlepool tog sig från division fyra till division tre, men Brian Clough och assisterande managern och radarpartner Peter Taylor lämnade för division två-klubben Derby County. Och rätt så snart fick den 18-årige McGovern ett erbjudande från The Rams.
Autografjägare eller framtidsman?
Derbys store stjärna i slutet av 60-talet var den gamle Tottenham-legendaren Dave Mackay, som också minns dagens då McGovern anlände. Välkammad, ung och på cykel. Mackay var övertygad om att det var en pojkspoling som ville ha en autograf och inte blev han väl mer övertygad när han såg den unge pojken röra sig på träningsplan. Men John McGovern skulle bli en av nyckelspelarna i ett Derby County som Clough och Taylor tog från division två till ettan och 1971/72 bärgades också ligatiteln. En nästan ofattbar prestation av lilla Derby, men också för unge McGovern som därmed på kort tid rest genom samtliga fyra divisioner och fått lyfta den finaste pokalen av dem alla. Trodde han då… För det fanns ju en till…
Derby tog sig till semifinal i Europacupen säsongen efter och åkte ut mot Juventus i en match som det sedan dess spekulerats i om inte domaren var mutad. Åtminstone var Clough nog rätt övertygad om den saken.
1974 avgick Leeds Uniteds framgångsrike manager Don Revie för att ta hand om det engelska landslaget. Till hela Englands stora förvåning blev efterträdaren Brian Clough. Mannen som hatade Leeds United, Don Revie och allt de stod för. Han som genom åren kritiserat dem om och om igen.
Det gick givetvis åt skogen och en av de allra kortaste managererorna var över på bara några månader.
Från botten till den finaste pokalen
När Clough lämnade för Leeds tog Dave Mackay över och McGovern hamnade snart i reservlaget, bara för att få ett samtal från Clough vilket resulterade i att Leeds blev nästa anhalt. Det blev en tuff tid för McGovern. Som Cloughs protegé fanns där ingen möjlighet att ta sig in i den nästan sektliknande sammanhållning som rådde bland spelarna i Leeds. Det sägs till och med att den så skicklige passningsspelaren Johnny Giles medvetet slog usla passningar till McGovern. Snart vände sig Leeds-publiken mot McGovern och när så Clough fick sparken förstod McGovern att tiden i Yorkshire-klubben snart var ett minne blott. Leeds-legendaren Peter Lorimer har i efterhand konstaterat att det inte var något fel på personen McGovern, men han var helt enkelt inte tillräckligt bra för Leeds United.
Clough drog vidare till Nottingham Forest och snart följde Peter Taylor och John McGovern efter. Där skulle en fullkomligt osannolik succé ta fart och John McGovern ledde laget som lagkapten.
Säsongen 1976/77 tog sig laget upp i högsta divisionen för att redan säsongen efter ta hem ligatiteln. Dessutom blev det en ligacuppokal 1978 såväl som 1979 samt två Europacuptitlar på raken. Först ut var vinsten över Malmö FF på Olympiastadion i München 1979 och året efter besegrades mäktiga Hamburger SV med Europas bäste spelare – Kevin Keegan – i laget. John McGovern tog som lagkapten emot de stora pokalerna, höjde dem mot skyn och visst log hela Europa mot denne medelmåtta som nu höll i den pokal som i princip alla professionella fotbollsspelare bara kunde drömma om.
