Newcastle–Manchester United 3–3
Newcastle och Manchester United bjöd under tisdagskvällen upp till en av säsongens hittills kanske mest minnesvärda matcher i Premier League. Man Utd ledde två gånger om på St James Park, men hemmalaget gjorde äntligen mål igen och knep i slutändan en välförtjänt poäng. Detta efter att Paul Dummett i slutminuterna dunkat in slutresultatet 3–3.
Första halvlek
Trots fyra raka förluster för Newcastle fanns ändå förhoppningarna där. Nyförvärv på läktaren, en laddad publik och så det faktum att laget ofta lyckas prestera just mot ligans tyngre pjäser.
Men det blev mardrömsstart. Newcastle hade haft bollinnehavet de första inledande minuterna, men på en tidig Man Utd-hörna flaxade Chancel Mbemba med armarna och mer eller mindre blockerade en Marouane Fellaini-nick med handen. Mbembas agerande såg ut att vara helt oavsiktligt och var enligt många helt felaktig. Men jag vet inte jag. Är inte regeln så att man även kan dömas för oavsiktlig hands i lägen då armen i en onaturlig position stoppar en målchans? Hur som helst pekade alltid lika straffglade Mike Dean på straffpunkten och Wayne Rooney förvaltade chansen utan att blinka. 1–0 till Man Utd efter nio minuter.
Och så lade sig ångesten över St James Park igen. Den tidiga kallduschen gjorde det svårt för Newcastle att ta sig in i matchen igen. Visst rullade man en del boll, men detta utan att direkt hota bortalaget på något sätt. I stället var var Rooney några ynka decimeter från att sätta 2–0 från ett snävt läge, men bollen for precis utanför bortre stolpen.
Strax därefter stack Newcastle emellan och kom för första gången riktigt nära. Ett fint kombinationsspel mellan Ayoze Perez och Giorgino Wijnaldum ledde till ett helt rent läge för holländaren, som dock avslutade rakt på David De Gea.
Men intensiteten var på väg tillbaka. Och kanske skulle Newcastle haft en straff när vaken Daryl Janmaat utnyttjade bolldräll från Jesse Lingard och revs omkull i bortalagets straffområde. Men Mike Dean lät spelet fortgå och samtidigt eldades publiken igång. Känslan var nu att Newcastle den här gången inte skulle vika ner sig.
Men tvivlen växte snabbt igen. För i 38:e minuten slog Mbemba bort en pass på mittplan, som Herrera i sin tur skickade vidare till Rooney. Den senare höll i och höll i, innan utan att ens titta slog en smart pass till en framrusande Lingard som enkelt placerade in 0–2 mellan benen på Rob Elliot. En suverän kontring, men också ett virrigt försvarsspel i en situation som aldrig en skulle ha behövt uppstå.
Nu gick luften ur igen och det mesta kändes hopplöst när Coloccini minuterna senare dunkade ett blytungt skott precis utanför ribbkrysset. Men en liten livlina skulle ändå komma. I 42:a minuten slog Coloccini in ett inlägg i straffområdet som nickades ner till Wijnaldum, som denna gång placerade bollen hel rätt intill De Geas vänstra stolpe. 1–2 och en gnutta hopp i slutändan. Till en början såg det ut som att Aleksandar Mitrovic assisterade med nicken, men det var ett trängt läge där serben tampades med både Danny Blind och Fellaini och på repriserna ser det ut som att det var Fellaini som nickade ner bollen till Wijnaldum. Hur som helst, starkt av Mitrovic att lyckas störa så pass mycket i det läget.
Newcastle gick till halvtid med ett moraliskt oerhört viktigt reduceringsmål i ryggen. Skulle frustrationen över ett par tveksamma domslut, kombinerat med en viss vittring kunna fungera som tändvätska efter paus?
Andra halvlek
Svaret på frågan ovan var ja. Newcastle inledde starkt och när Moussa Sissoko vände bort Ashley Young i straffområdet var han bara en benparad från De Gea ifrån att sätta kvitteringen. Men Man Utd var inte heller ofarliga och Lingard borde ha gett bortalaget nytt andrum när han strax efter Sissokos chans när han från nära håll sköt över i ett helt rent läge. På bänken såg Louis Van Gaal ut att vara nära till gråten. Alltjämt 1–2.
Om första halvlek var en helt okej fotbollsmatch så öppnade nu andra halvlek upp sig helt och hållet. Jättechanserna kanske uteblev, men spelet böljade fram och tillbaka och tempot bara ökade och ökade. Newcastle tänkte inte ge sig. Det kändes. Och med 65 minuter spelade kom så tillslut Newcastles första straff för säsongen. Detta efter en märklig brottningsmatch mellan Mitrovic och Chris Smalling, där Smalling nog ändå får sägas vara den största boven. Mitrovic, som på senare tid mest agerat målsumpare, klev själv fram och slog tack och lov säkert in 2–2. Newcastle hade kämpat sig tillbaka och nu kunde vad som helst hända.
Sissoko löpte som ett djur, Mitrovic fortsatte att slita, Wijnaldum vred och vände och vände och vred. Nu fanns 3–2 inom räckhåll. Men i 79:e minuten kom i stället nästa kalldusch. Inbytte Memphis Depay vek in i plan utanför straffområdet och sköt ett skott, som via Paul Dummett hamnade rakt framför fötterna på Rooney, som tvärsäkert placerade upp bollen i Elliots högra kryss. Var allt detta slit förgäves? Jag var återigen säker på att död och evigt mörker vilade över Newcastle United. En kort stund senare skulle en helt fri Fellaini ha avgjort, men belgaren lyckades placera sin nick rakt på Elliot. Chansen till en sista Newcastle-anstormning fanns ändå.
Och den här sprakande matchens sista kapitel var inte ännu skrivet. För när matchklockan hade klickat upp på 90 minuter nickades ett Janmaat-inlägg bort framför Man Utd-målet, och där på precis på straffområdesgränsen kom en framstörtande Dummett och dunkade in 3–3 via Smalling En projektil rakt upp i krysset som såg ut att till sist ge Newcastle en helt klart välförtjänt poäng. Matchen avslutades med fyra nervös tilläggsminuter, men 3–3 stod sig.
Reflektioner
Det är svårt att dagen efter verkligen förklara det smörgåsbord av känslor som dammades av i den här matchen. Men sett till helheten måste det ha varit en av ligans mest underhållande matcher den här säsongen. Och när allt kommer omkring stod Newcastles för en överlag stark insats. Det såg stundtals lamslaget ut efter den tunga starten, men efter Wijnaldums reducering i slutet på första halvlek, så vände man sig aldrig om.
Försvaret bjöd som vanligt på en del kostsamma misstag och en annan kväll kunde (och borde) Man Utd i ett tidigare skede av matchen helt ha avgjort den, men viljan, övertygelsen och inställningen att aldrig, aldrig ge sig går inte att ignorera. Coloccini höjde sig efter Lingards mål och ledde laget som den kapten han ibland faktiskt ändå kan vara. Wijnaldum och Sissokos energi sinade aldrig och längst fram var Mitrovic ett fullständigt monster.
Det här var den första matchen på länge där känslorna i mig helt tog överhanden. Den blev till en påminnelse om varför jag både älskar och hatar att älska det här laget. Jag tror att vi var många som behövde den här matchen. Om den här poängen och insatsen kan bädda för en uppryckning och en tro på att vi kan ta fortsätta att prestera vet jag inte. Vi har gång på gång sett starka insatser mot ”storlag” följas upp av mediokra matcher där vi är tillbaka på ruta ett igen. Den här matchen lär räknas in som en av klassikerna mellan Newcastle och Man Utd:s många minnesvärda bataljer. Men just den här säsongen faller den snart i glömska om vi misslyckas med att bygga vidare på den.
Newcastle–Manchester United 3–3
Wijnaldum 42 Rooney 10
Mitrovic 67 str Lingard 38
Dummett 90 Rooney 79
Newcastle United (4-2-3-1): Rob Elliot; Daryl Janmaat, Chancel Mbemba, Fabricio Coloccini (c), Paul Dummett; Cheick Tiote (Ivan Toney 85), Jack Colback (Yoan Gouffran 81); Moussa Sissoko, Georginio Wijnaldum, Ayoze Perez (Siem de Jong 90); Aleksandar Mitrovic
Ej inbytta: Karl Darlow, Jamie Sterry, Jamaal Lascelles, Sylvain Marveaux
Manchester United (4-2-3-1): David de Gea; Ashley Young, Chris Smalling, Daley Blind, Matteo Darmian; Morgan Schneiderlin, Ander Herrera (Juan Mata 74); Jesse Lingard (Memphis 64), Marouane Fellaini, Anthony Martial; Wayne Rooney (c)
Ej inbytta: Sergio Romero, Cameron Borthwick-Jackson, Paddy McNair, James Weir, Andrea Pereira
Domare: Mike Dean (The Wirral)
Varningar: Newcastle United - Tiote (35); Manchester United - Fellaini (25), Herrera (30)
Publik: 49,673
Spelarbetyg 1–10
Elliot 7
Stod för ett antal bra räddningar, svårt att göra något på målen.
Janmaat 7
En del tveksamheter defensivt igen, men slet bidrog mycket framåt. Som vanligt med andra ord.
Mbemba 6
Spelade upp sig, men orsakade ändå straffen och bidrog till stor del till Man Utd:s 0–2-mål.
Coloccini 8
Bar verkligen upp laget i andra halvlek.
Dummett 7
Småslarv som vanligt, men relativt stabil och dessutom oväntad poängräddare.
Sissoko 7
Slet på på ett övertygande vis. Kunde och borde kanske ha satt 2–2 i början av andra halvlek.
Colback 5
Hur enfotad kan man vara? Förhoppningsvis försvinner han nu från startelvan.
Tiote 8
Kan det här ha varit Tiotes avsked? Ett mycket starkt sådant i så fall.
Wijnaldum 8
Strålande mot "de större lagen" igen.
Ayoze 6
Relativt sval tyvärr.
Mitrovic 9
Låg bakom alla tre målen. Förmodligen serbens bästa match i Newcastle-tröjan.
Yoann Gouffran, Ivan Toney och Siem De Jong spelade alla för kort tid för att betygsättas.
