Nostalgins apostlar intar Merseyside
Snart är det dags för Old School Football att ta ett litet sommaruppehåll, men jag är tillbaka med nya artiklar om två-tre veckor. Avrundar dock veckan med att skildra två av nostalgins apostlar. Båda aktiva på Merseyside. Bill Shankly och Harry Catterick. Och så en liten historia om Howard Kendalls övergång.
Bill Shankly är en karaktär inom fotbollen som är större än det flesta, och det har skrivits spaltmeter efter spaltmeter om denne fantastiske personlighet och manager. Han har en rättmätig plats bland nostalgins apostlar som Old School Football lite pompöst försöker lyfta fram under sommaren. Enväldiga managers som som skapade den fotboll vi som växte upp med Tipsextra på 70- och 80-talen lärde oss att älska.
Evertons Harry Catterick är också en värdig medlem i denna skara. Inte lika omskriven, vilket i mångt och mycket bygger på hans komplexa personlighet som aldrig riktigt gick hem utanför Liverpool med omnejd, och knappt där. Hans resultat, visioner och förmågan att balansera lag till framgång var dock unik. Inte ens Everton har varit särskilt bra på att lyfta fram denne manager, trots allt han gjort för klubben. Nyligen kom en biografi av Rob Sawyer som för första gången ger oss möjlighet att komma gåtan Catterick närmare.
De artiklar som handlar om Shankly, Catterick och historier kring deras tid, tar också utgångspunkt för den unika roll fotbollen hade på Merseyside på 60-talet, vilket också kan vara värt att veta i skildringen av Shankly. Old School Footballs vinkel är utifrån Merseyside. Det ska kännas som om man sitter på en bänk i Stanley Park, vilken skiljer Goodison Park och Anfield Road, och tar in 60- och 70-talets miljö. Shankly och Catterick ska ses utifrån konkurrensen och passionen på Merseyside.
Men innan det är dags för semester vill jag bara nämna hur det gick till när Harry Catterick snodde mittfältaren Howard Kendall mitt framför näsan på Bill Shankly. Året var 1967.
Howard Kendall hade gjort succé som den yngste spelaren någonsin i en FA-cupfinal när han för Preston North End deltog mot West Ham 1964. Bill Shankly hade följt Kendall under en längre period och 1967 skrev Emlyn Hughes på för Liverpool, varpå Shankly utbrast att Liverpool skulle inte släppa in ett enda mål på hela säsongen om de även fick Howard Kendalls signatur. Hela England insåg att Shankly närmade sig Kendall och att det bara var en tidsfråga.
Prestons manager Jimmy Milne var dock inte lika förtjust i idén, då han inte ville att Preston skulle ses som någon farmarklubb till Liverpool. Peter Thompson, Davey Wilson och Gordon Milne (managerns son) hade på senare tid packat väskorna för Anfield.
En kväll knackade det på dörren hemma hos familjen Kendall. Det var Jimmy Milne. Trots att Kendall var 21 år, så var det mest med hans pappa som Milne diskuterade:
"I ´ve got a club for your lad; we´re going to let him go."
"Is it Liverpool?", frågade Kendalls far.
"No, across the Road."
Det hade inte funnits något som helst tecken på att Everton var intresserade, men vad inte Kendall visste var att Harry Catterick satt och filade på ännu en av sina berömda transfercuper. Catterick var ju väl medveten om Shanklys intresse, men också att Liverpool inte agerat. Catterick ringde en journalist och gav honom den exklusiva nyheten att han visste att Kendall var klar för Liverpool, tyvärr. Samtidigt som journalisten skrev så förberedde Catterick affären. Howard Kendall tvekade aldrig och skrev mer än gärna på och när de braskande rubriker kom ut dagen efter där det stod att Bill Shankly värvat Howard Kendall, så var han de facto en Everton-spelare. Catterick gnuggade nog händerna och kanske tog sig ett glas vin. Shankly blev fly förbannad och lämnade in en avskedsansökan, som dock aldrig öppnades av vd:n Peter Robinson, utan upptäcktes i hans skrivbordslåda efter Shanklys död 1981. Journalisten var också fly förbannad, men helt plötsligt gick inte Harry Catterick att nå.
Howard Kendall skulle sedan ingå i Evertons berömda Holy Trinity som spelare och faktiskt också bli The Toffees mest framgångsrika manager genom tiderna på 80-talet. The Holys Trinity bestod av Kendall, Colin Harvey och Alan Ball. Briljanta spelare och Ball värvades bara året innan efter att han blivit utsedd till Englands bäste spelare i VM-finalen mot Västtyskland.
Eller Ball junior, kanske jag ska säga... För det finns en twist till på denna historia. Dagen efter knackade det åter på Kendalls dörr. Denna gång var det Stoke Citys assisterande manager Alan Ball senior.
"We´d like a word with you."
Pappa Kendall och Howard följde Ball sr till en bekants hus och där satt Stokes manager Tony Waddington. Ball sr var känd för sin svada och förmåga att övertyga och ställde fram en stor whisky-flaska på bordet. Kendalls pappa svarade direkt:
"You can get rid of that for starters."
På den tiden hade Stoke ett rykte om sig att vara långsamma med att få igenom transferaffärer, men de betalade ofta riktigt bra. Ball sr började lägga fram löfte efter löfte, såsom hus till Kendall och hans föräldrar. Kendalls far satt tyst och lyssnade, men avslutade med frågan:
"Why should my son not sign for Everton? Your son is there."
Ball sr tystnade, även om han borde förstått att frågan skulle komma, och fick inte ur sig annat än:
"Yes, well, my son will be playing for Stoke City in twelve months time."
Howard Kendall begav sig till Everton där han senare skulle vinna ligan tillsammans med Alan Ball jr.
Trevlig semester!
Läs gärna om enväldiga managers och nostalgins apostlar.
Källor: Wikipedia, You Tube, Howard Kendall – Love Affairs & Marriage My Live in Football, Kendall, Howard (De Coubertain Books, 2013), Shanks – The Authorised Biography of Bill Shankly, Bowler Dave (Orion, 1996), Harry Catterick – The Untold Story of a Footbal Great, Sawyer, Rob (de Coubertain Books, 2014).
