Old Schoolklubben: Manchester City
Det finns en ganska, medveten eller omedveten, uppfattning om att den senaste femårsperiodens stora giganter i engelsk fotboll-Manchester City- saknar historia. Ett av målen med serien Old Schoolprofiler har varit att slå hål på den myten.
Modern pengakran
Inför säsongen 2008-2009 köptes Manchester City av The Abu Dhabi group. Sedan den dagen har det varit ett i princip obegränsat inflöde av oljepengar i klubben. Dessa intäkter har gjort att klubben i allmänhet-och kanske Pep Guardiola i synnerhet- har kunnat peka på vad man vill och införskaffa det till klubben. En resurskälla som egentligen endast har ett motstycke i hela världen, Paris Saint Germain. Det är denna "välj och vraka-mentalitet" som till stora delar rättmätigt sticker i ögonen på fotbollsfans över hela världen som inte håller på City.
Historielösa?
För att då bena ut den “historielöshet” som vissa pratar om ska vi försöka bena ut hur de eventuella meriterna såg ut innan.
Manchester City grundades 1880 och hade under halvannat decenniummanen St Markd samr Gorton AFC innan man 1894 bytte namn till dagens Manchester City. 1894 var även det år som man introducerade de himmelsblå tröjor som man burit ända sedan dess.
När det gäller ligaspelet så har vi ju pratat ganska mycket om den fantastiska ligasegern 1968. Vi har också, i större eller mindre detalj, beskrivit merparten av den fantastiska startelva som Manchester City hade just detta år. Vi repeterar den för att ta in namnen: (4-4-2) Ken Mulhearn- Tony Book,George Heslop,Mike Doyle,Glyn Pardoe-Mike Summerbee,Alan Oakes,Colin Bell,Tony Coleman-Francis Lee,Neil Young. En, i sanning, imponerande skara fotbollsspelare.
Ligamästare 31 år tidigare
Redan 1936-37 vann Manchester City ligan för första gången. Man hade då redan skrapat ihop två FA-cup vinster, två finalförluster samt två andraplatser i ligan på sitt konto.
Wilf Wild som började arbeta som klubbsekreterare redan 1920 hade länge lyft idén om en heltidsanställd manager som endast skulle ha till uppgift att syssla med fotboll och slippa administrativa göromål. Såväl David Ashworth som Peter Hodge fick just detta mandat men när Hodge 1932 återvände till Leicester var det Wild själv som fick ta över tyglarna. Två raka cupfinaler med vinst i den andra 1934 var tecken på att något stort var på gång.
Klubben hade under de tidiga åren på 1930-talet införskaffat en rad högkvalitativa spelare med landslagsmålvakten Frank Swift i spetsen. I februari 1936 betalade man, den på den tiden enorma, summan 10000 pund för den irländske landslagsmannen och forwarden Peter Doherty. Irländaren var känd som en notorisk målskytt och han skulle inte göra folket på Maine Road besvikna.
Fantastisk vårsäsong
Efter halva säsongen såg det definitivt inte ut att bli någon ligavinst. Spelet hade hackat och efter 20 matcher hade City spelat in endast 20 poäng. Under vårens 22 matcher noterades man på 22 matcher för 15 segrar och 7 oavgjorda. Fantastiska insatser av Peter Doherty och hans forwardskompanjoner Fred Tilson,Alec Herd och Eric Brook var tungan på vågen. Samtliga fyra gjorde dubbelsiffrigt antal mål med Dohertys 18 som toppnotering.
Höga berg och djupa dalar
I klassisk Manchester City-stil så åkte mästarna följande säsong ur högsta ligan. Det som var det mest anmärkningsvärda, förutom att mästarna åkte ur, var att Manchester City gjorde flest mål i hela ligan.
En ny era och en berömd nacke
1955-56 vann Manchester City FA-cupen för tredje gången. Målskyttar var forwardstrion Joe Hayes,Bobby Johnstone och Jack Dyson. En annan av de stora segerorganisatörerna var den blivande Leeds-managern Don Revie. Vinsten i alla ära men det som den här finalen är mest omtalad för är att den tyske målvakten Bert Trautmann, som under en närkamp i matchen bröt nacken, kunde fullfölja matchen med smärtor. Han var helt ovetande om att nacken faktiskt var bruten.
Managers under Old Schooltiden:
Vi brukar under våra genomlysningar av klubbarna under tiden 1960-1992 även titta på hur manager situationen såg ut.
Ungerska influenser
Les McDowall var den manager som ledde City in i 60-talet och lämnade klubben 1963. Klubben hade då ånyo åkt ur första divisionen. Han hade dock varit en innovativ manager som hämtade mycket inspiration från Ungern. Det var där han hämtade idén med att ha en djupt liggande centerforward-det som vi idag kallar för en “falsk nia”. Det var Don Revie som hade rollen i Manchester City. Han tog klubben tillbaka till första divisionen redan under sin första säsong vid styret.
The Mercer-Allison years
Något av en parentes blev George Poyser som tog över efter McDowall. Han lyckades aldrig vända den negativa trenden och efterträddes 1965 av Joe Mercer.
Joe Mercer och senare Malcolm Allisons bidrag till klubbens blivande storhetstid har vi redan berört. Det slutade emellertid inte väl då det till sist blev en maktkamp mellan de bägge. Det var uttalat att Allison skulle få ta över huvudansvaret efter Mercer. Det drog emellertid ut på tiden och det var först när Mercer 1972 flyttade till Coventry. Detta skedde efter att Mercer fått sin parkeringsplats och sitt kontor fråntaget sig. Mot sin vilja flyttades Mercer upp som General Manager. Det var då han valde att flytta till Coventry.
Managerröra
Efter att Malcolm Allison sedan lämnade redan efter ett år eftersom han inte längre kände att han kunde motivera spelarna så har managercirkusen i klubben varit total. Med undantagen av Tony Book mellan 1974-79 och i viss mån John Bond och Peter Reid så det en en lång rad ickefigurer som har haft posten. Billy McNeill hade varit en fantastisk spelare i Celtic men fick det aldrig att stämma som manager i City och Howard Kendall var inte ens ett år i kluben innan Everton kallade. Så har det även fortsatt efter 1992 och bara under 90-talet hade man 10 olika managers.
Old Schoolbetyget: 8
Meriter:
Om vi då ser till en sammanställning av det som kan kallas “major titles” så ser det ut som följer:
Ligavinster: 1968(5 poäng)
Fa-cupen: 1969(4 poäng)
Ligacupen: 1970,1976(6 poäng)
Cupvinnarcupen: 1970(3 poäng)
Totalt : 18 poäng
Den slutgiltiga Old Schooltruppen för Manchester City 1960-1992
1.Joe Corrigan (9)
13.Bert Trautmann(9)
23. Harry Dowd(7)
2.Tony Book(8)
3.Willie Donachie(8)
5.Dave Watson(9)
6.Mike Doyle(9)
12.Paul Power(7)
14.Glyn Pardoe(8)
15.Tommy Booth(7)
16.Ian Brightwell(7)
4.Paul Lake(8)
7.Mike Summerbee(9)
8.Colin Bell(10)
11.Peter Barnes(8)
17.Alan Oakes(8)
18.Kazimierz Deyna(8)
19.Asa Hartford(8)
20.Tony Coleman(8)
9.Francis Lee(9)
10.Neil Young(8)
21.Dennis Tueart(8)
22.David White(8)
Truppoäng:188
Sammanlagt med managerpoängen 8 och meritpoängen 18 kommer Manchester City upp i 214 poäng vilket ger en åttonde plats i vår Old School-tabell
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8. Manchester City 214
9.Aston Villa 212
10.West Ham 208
11.Ipswich 204
12.Chelsea 203
13.Derby 201
14.West Bromwich 200
15.Wolves 195
16.Stoke 187
17. Leicester 185
18.QPR 181
Gå gärna tillbaka i arkiven och titta på de andra trupputtagningarna. De är delvis skriven i en annan form men utgår från samma principer. Det har nu blivit dags för oss att lämna Maine Road och söka oss till en annan Old School-arena. Vi kommer att börja med en målvakt. Missa inte det.
