Old Schoolprofilen: Alan Oakes
Begreppet “unsung hero” är vanligt förekommande inom den engelska fotbollen. En spelare som alltid funnits på plats med lojalitet och en fantastisk klubbkänsla. Det finns få fotbollsspelare i allmänhet och “Old-Schoolspelare” i synnerhet som det stämmer bättre in på än Alan Oakes. Vi har kommit fram till den sjätte av våra åtta City-mittfältare.
Fundamentet i framgångsåren med Joe Mercer och Malcolm Allison vid rodret var inte i första hand Colin,Bell,Francis Lee och Mike Summerbee. Det var snarare spelare som Tony Book och Mike Doyle som var “grunden”. Till den kategorin kan vi även räkna in dagens Old Schoolprofil, Alan Oakes.
17. Alan Oakes (680 matcher/34 mål)
“Mr Ever Present”. Så kallade Joe Mercer vid något tillfälle den lojale mittfältaren Oakes. Han kom till klubben 1958 och fick sin första säsong, förutom att spela fotboll även putsa den tyske legendaren Bert Trautmanns fotbollsskor.
Oakes, som var född i Cheshire 1942, gjorde sin ligadebut för Manchester City mot Norwich 1959. Den 17-årige Oakes fick hoppa in i andra halvlek och gjorde väl egentligen inget större väsen av sig. Föga anade publiken den dagen att de nyss hade bevistat den spelare som skulle komma att göra flest matcher i klubbens historia. När Alan Oakes 17 år senare gjorde sin sista match i “The Cityzens” mot Manchester United på Old Trafford så hade han gjort inte mindre än 680 matcher och 34 mål för klubben.
Den unge mittfältarens karriär kickstartade inte direkt. I takt med att City hade några tuffa år i början av 60-talet så hade även Oakes det tufft. Klubben åkte ur första divisionen 1963 och det var först med Joe Mercer och Malcolm Allisons inträde 1965 som både klubben och Oakes kunde lyfta på nytt. Med Allisons slipade taktik kunde Oakes blomstra som en sittande mittfältare, eller halvback som det kallades på den tiden. Han var en riktig lagspelare och en del av de som såg honom spela gör jämförelser med dagens spelare Fernandinho. En spelare som gör det som är bäst för laget och som gärna tar på sig det dolda och mindre iögonfallande spelet. Oakes tog på sig detta för att exempelvis stjärntrion Bell,Lee och Summerbee skulle kunna få ut maximalt av sin kreativitet. Oakes arbetsmoral och spelförståelse gjorde att han med största säkerhet var ett av de första namnen som Mercer plitade ner när det var dags för laguttagning.
1966 kom så klubbens återtåg till finrummet och Oakes bidrog med inte mindre än 51 starter i alla tävlingar. Väl uppe i division 1 så hade vare sig City eller Oakes för avsikt att bromsa in. Man växlade snarare upp och Oakes bärgade titelmedaljer i såväl ligan 1968 som Fa-cupen 1969 samt dubbla cupmedaljer i ligacup och Cupvinnarcupen 1970. Lägger man till Charity Shieldvinst 1968 och ny ligacupvinst 1976 så står det klart att Oakes inte bara är den spelare med flest matcher för klubben utan även en av de absolut mest framgångsrika i klubbens historia.
Säsongen 1975/76 blev Oakes sista i klubben och förutom ligacupvinsten så blev han framröstad som “Player of the year” för första gången. Ett minst sagt passande och värdigt avslut i föreningen.
Många av hans kollegor inom fotbollen, och då även utanför Maine Road, stämde in i hyllningskören angående Oakes. Den legendariske Liverpoolmanagern Bill Shankly skrev i sin biografi: “Alan Oakes is exactly the kind of player youngsters should use as a model” Målvaktsjätten Joe Corrigan fyllde på: “Alan was certainly Mr Dependable and the heart in our engine room”
I en tid när man inte spelade lika många landskamper som nu och där det dessutom var ganska tuff konkurrens om platserna blev Oakes helt utan landskamper. En spelare av hans kaliber hade idag haft “caps” till att fylla ett helt rum.
När Oakes lämnade Manchester City så provade han en managerkarriär under några år. Mellan 1976-1982 var han spelande manager i Chester. Han hade sedan kortare sejourer i Northwich Victoria och Port Vale. I den senare klubben fick han vid en skadekris hoppa in och spela vid 41 års ålder. I och med det hade Oakes spelat ligafotboll under fyra olika decennier. 1987 lämnade Oakes klubben i protest efter att ha blivit degraderad till ungdomscoach.
Oakes kommer från en riktig fotbollssläkt. Hans kusin Glyn Pardoe var lagkamrat på Maine Road under de fina åren i slutet på 60 och början på 70-talet. Hans egen son Michael var målvakt och har bland annat vaktat buren för Aston Villa under 90-talet.
Oakes själv, som av vissa benämndes som “The Quiet man of Maine Road”, kommer mest troligt alltid att låta tala om sig och vara historisk i Manchester City. Hans rekord på 680 matcher kommer stor sannolikhet att stå sig i all evighet. På något känns det både värdigt och rätt.
OldSchoolbetyget: 8
