Old Schoolprofilen: Steve Sutton
Stora skor att fylla är såklart ett begrepp som går att applicera på många olika sammanhang men i fotbollen blir det sällan mer tydligt än när man ska ta över efter en landslagsmålvakt och firad stjärna. Det var just detta som målvakten Steve Sutton fick uppleva när Peter Shilton lämnade klubben 1982.
Steve Sutton föddes i Hartington, Derbyshire 1961 och visade under sin uppväxt tydliga talanger som målvakt. Detta fick till följd att den på talanger alltid alerte Peter Taylor bestämde sig för att ta en titt på honom.
23. Steve Sutton (257 matcher/0 mål)
Scoutad som centerhalv
När Peter Taylor reste för att kika på den omtalade målvaktstalangen så fick han märkligt nog se honom som-centerhalv! I “the county-game”, som var en sammandragning av talanger från närområdet, visade det sig att den ett år äldre och blivande målvaktsstjärnan John Lukic vaktade kassen. Sutton spelade centerhalv. Taylor tyckte sig se någonting i Suttons agerande som ändå intresserade. Kanske är det lika troligt att han, i kombination med vad han fick se, gick på de rapporter han tidigare hade fått angående Sutton. 15-åringen erbjöds en “trial” på City Ground.
Inställt elddop men kontrakt ändå
Efter att ha imponerat under sina första provträningar skulle 15-årige Sutton spela en match med Nottinghams reservlag för att slutligen kunna övertyga om att han var något att satsa på. Det bar sig emellertid inte bättre att Sutton på skolgården dagen innan bröt en tå. Det blev alltså ingen match för ynglingen.
Nu skulle det inte komma att spela någon roll utan Sutton fick med skräckblandad förtjusning vara med om det som större spelare och talanger än han har varit med om nämligen att Brian Clough kom hem och ringde på dörren hemma hos familjen Sutton. Steves far var en hängiven Derbysupporter och hade sett många matcher på Baseball ground under Cloughs storhetstid i den klubben. Med detta som bakgrund så hade Clough med sin charm inga problem med att övertyga vare sig Sutton eller Sutton Sr att det var rätt med en flytt till Forest. I April 1977 skrev unge målvakten på papprena och blev därmed officiellt Forest spelare.
Debut på Baseball Ground
Det är nog ingen vågad gissning att det var en extra stolt fader som fick se sin son göra debut i Forest A-lag på Baseball Ground av alla ställen.
Sutton fick under sin första säsong med en viss självklarhet spelat endast ungdoms och reservlagsmatcher. Det var ju trots allt landslagsmålvakten Peter Shilton han konkurrerade med. Det fanns emellertid ett undantag och det var i maj 1977 när Clough ringde den unge målvakten på fredagskvällen och undrade vad han hade för sig på lördagen. När Sutton svarade att det inte var något speciellt fick han order om att infinna sig med skor och handskar för det var match på gång.
16-årige Sutton fick följa med till Baseball Ground där Nottingham skulle spela i Derby-forwarden Kevin Hectors testimonial. Inför 21500 åskådare på läktaren fick den unge Sutton ta plats på bänken under första halvlek. I andra blev det så dags för honom att äntra banan och ta plats mellan stolparna. Inte det sämsta sättet att få göra debut!
Shilton läromästaren
Steve Sutton kom alltså in i klubben 1977. Inte nog med att han hade den store Peter Shilton framför sig. Han kom även in i klubben under en tid då man skulle komma att gå från att ha varit en blygsam division 2-klubb till att bli bäst i Europa. Det var på samma gång både utmanande men också lite skrämmande för en ganska blyg 16-åring från Hartfordshire.
Han såg till att suga åt sig så mycket kunskap från Peter Shilton. Sutton har i intervjuer berättat om hur Shilton var en metodisk och noggrann fotbollsmålvakt som tränade oerhört hårt både tillsammans med laget men också för sig själv. Shilton var ingen målvakt som tog ynglingar under sina vingar och aktivt delade med sig av sin visdom. Sutton var däremot extremt perceptiv och tog in hur Shilton arbetade med sitt fotarbete att snabbt komma i rätt vinklar för att stoppa skott och skära av inlägg. Suttons inställning var att om den 12 år äldre Shilton kunde “work his socks off” varje pass så skulle han också det.
Utöver att han stod i skuggan av nämnde Shilton så blev Forest alltså Europas bästa lag under den här perioden. Ligaseger följdes upp med Europacupsegrar både 1979 och 1980 och i den miljön skulle den unge målvakten ta sina första steg som seniormålvakt.
Sutton tvingades till tålamod och under de två sista åren i Shiltons Nottingham-karriär fick Sutton stå en match per säsong.
Shilton borta- men mer väntan
1982 lämnade Shilton till sist klubben och vägen ansågs öppen för Sutton. Han hade spelat ett par ligamatcher tidigare när Shilton varit otillgänglig och nu var fältet fritt- trodde man.
I en försäsongsturnering spelade man mot västtyska FC Köln och man låg under med 0-3 i halvlek efter bland annat två riktiga tavlor från Sutton.En klassisk utskällning från Clough följde och även om Sutton fick stå de tre första matcherna i ligan så stod det klart att firma Clough/Taylor inte ansåg att Sutton var redo. Man hämtade in den holländske landslagsmålvakten Hans Van Breukelen för 200000 pund. Det blev en del matcher med oregelbundna intervaller för Sutton men det var endast när Van Breukelen av olika anledningar inte var tillgänglig.
Van Breukelen stannade två säsonger i klubben och det var när Clough hade åsikter om att holländaren lämnade för att spela i landslaget som Van Breukelen lämnade Nottingham..
1984 värvade man en annan holländare i Hans Segers för att konkurrera om förstaplatsen men i det sällskapet så kände Sutton att han var den bättre målvakten. Med det självförtroendet i ryggen så stod han större delen av säsongen 1984/85 förutom när han hade ett längre skadeuppehåll.
Säsongen 1985/86 var den första som Sutton från start kunde känna att han till 100 % var förstakeeper. Det var en plats som han sedan skulle inneha under resten av decenniet. Även om de allra flesta från det fantastiska mästarlaget mellan åren 1977-1980 var borta så byggdes nu ett nytt imponerande Forest upp. I försvaret så hade Sutton bl.a imponerande pjäser som Des Walker och Stuart Pearce framför sig. Det blev en extra trygghet när Sutton nu kunde cementera sin plats.
Akrobatik och blixtrande reflexer
Steve Sutton var inte den längsta av målvakter och saknade nära nog en decimeter både på målvaktskollegor och-vad värre var-stora kraftiga centerforwards. Hans styrka låg sålunda inte i inläggsspelet. Där tog han ofta hjälp av sina spänstiga och aggressiva försvarare med landslagsmannen Des Walker i spetsen.
Suttons styrka låg i närspelet. Han var en imponerande skottstoppare med akrobatisk fysik och blixtrande reflexer. Dessa fick han till exempel visa under en ligamatch på White Hart Lane 1989. Tottenhams Chris Waddle kom fri strax innanför straffområdet och laddade med en riktig kanon. Sutton blixtdök och lyckades mota bollen. Returen gick dock rakt ut till framstormande Paul Stewart som fyrade av ett blixtsnabbt skott som Sutton lyckades vända i luften på och rädda. Nästa retur gick åter ut till Waddle som försökte nicka förbi Sutton men även där lyckades han parera.
En annan signifikativ sekvens för Suttons styrka var i finalen av Simod Cup som även ibland kallades Full Members Cup. I finalen mot Everton lyckades Sutton med en spektakulär dubbelräddning förneka Graeme Sharp att göra mål. Efter att ha lyckats med en i princip omöjlig reflexräddning upp i ribban lyckades Sutton även gripa tag i returen när Sharp rusade fram för att forcera in bollen. Nottingham vann finalen med 4-3.
Under den senare delen av 80-talet steg Suttons formkurva så pass brant att han på allvar nämndes bland de som borde få en chans i det engelska landslaget. Det blev aldrig så. Hans gamle läromästare Peter Shilton,Chris Woods och en ung David Seaman var en imponerande trio målvakter som belade platserna i truppen.
Kontraktsstrul och slutet på City Ground
Inför säsongen 1989/90 så började det hopa sig mörka moln på Suttons målvaktshimmel. Han hade tidigare på våren stått i mål i den tragiska Hillsboroughmatchen mot Liverpool den 15 april. Händelserna under den dagen, har Sutton i efterhand tillstått,påverkade honom mer än han först trodde.Walesaren Mark Crossley hade också slagit sig fram och utmanade hårt.
Dessutom hade Suttons kontrakt löpt ut och han kom inte överens med klubben om ett nytt. Skadeproblem för Sutton och även vid ett fall matförgiftning gjorde att Mark Crossley vann allt större mark.
Suttons sista ligamatch blev mot Sheffield Wednesday i maj 1990. Forest vann på Hillsborough med 3-0. Veckan innan hade han vaktat målet när klubben vann ligacupfinalen mot Oldham.
Sutton var kvar i klubben ytterligare nästan två år. Han satt på bänken under FA-cupfinalen mot Tottenham 1991 och lånades ut till både Coventry och Luton under hösten 1991.
Efter jul 1992 så skrev Sutton så till sist på ett nytt kontrakt, bara för att tre veckor senare säljas till Derby. Summan Sutton såldes för var 300000 pund. Han hämtade sina skor och sina tillhörigheter på City Ground en träningsfri tisdag. Han släpptes in av vaktmästaren och ingen annan var där. Att säga att han försvann utan ett ord är ingen överdrift.
Tillbaka till Forest
Efter att Sutton slutade sin aktiva målvaktskarriär 1998 har han tillhört ledarstaben i ett flertal klubbar. Bland annat var han målvaktstränare åt Paul Robinson i Leeds under tiden denne var förstaval i det engelska landslaget.
2006 slöt Sutton cirkeln och återvände till City Ground. Han blev nu målvaktstränare i den klubb som han själv fostrats i. Han har i intervjuer uppgett att han använde ett flertal av de metoder och tekniker han hade sett Peter Shilton använda 25 år tidigare. Han var först målvaktstränare i akademin men fick från och med säsongen 2013-14 en plats i staben kring Nottinghams A-lag och han var huvudansvarig målvaktstränare när han 2017 valde att säga upp sig.
Efter att han avslutade sin karriär inom Nottinghams ledarstab har Sutton bland annat fungerat som expert på BBC Nottingham Radio.
Old Schoolbetyget: 7
