Old Schooltruppen: Holland
Efter ett par dagar av VM är det dags att sätta tänderna i en ny Old School-trupp. Denna gång är det de ej kvalificerade Holland som är under historisk lupp.
När man läser in sig på de legendariska namnen i Hollands fotbollshistoria kan man inte riktigt förstå att de misslyckas med att komma före ett ganska mellanmjölksbetonat Sverige i VM-kvalet. Nu är ju skillnaden i slagkraft mellan Holland anno 1978 och anno 2018 högst betänkligt men det är ändå en klar reflektion man gör.
Här kommer de 23 namn som jag skulle plockat med till ett fiktivt “Old School-VM”
Målvakter:
1. Jan Jongbloed 24 landskamper/0 mål, DWS, FC Amsterdam,Roda och Go Ahead Eagles
Att säga att Jan Jongbloeds karriär i allmänhet och landslagskarriär i synnerhet var lite speciell är ingen underdrift. Den atletiske målvakten gjorde sin landslagsdebut 1962, då som målvakt i andra divisionens DWS. Sedan dröjde det hela 12 år innan den då 34-årige Jongbloed blev kallad till världsmästerskapet 1974. Den ordinarie målvakten Jan Van Beveren var skadad. Det fanns dock saker som tydde på att Jongbloed hade blivit uttagen även om Van Beveren varit frisk. Det första tecknet på detta var att Van Beveren inte gick ihop med storstjärnan Cruyff, samtidigt som Jongbloed och Cruyff var vänner. Den andra och mer viktiga orsaken var att Jongbloed var gammal utespelare och var duktig med fötterna. I det tämligen nyimplementerade “Total Football” tänket så passade Jongbloed perfekt då Michels önskade en målvakt som kunde spela som libero och som var skicklig med fötterna.
I VM så släppte Jongbloed endast in ett självmål av Ruud Krol innan finalen då han fick släppa in en straff av Paul Breitner och ett närskott av Gerd Müller.
Efter VM ville Ajax värva Jongbloed men 34-åringen tackade nej pga att det skulle påverka hans möjlighet till en fisketur som han hade som tradition varje vecka.
Vid VM 1978 spelade Jongbloed för Roda och blev som 38-åring åter uttagen. Efter ett förhållandevis svagt gruppspel petades Jongbloed till förmån för Piet Schrijvers men efter som denne skadade sig tidigt i mellanrundan så blev det en andra VM-final för Jongbloed.
Målvakten fortsatte spela fram tills han var 45 och lade handskarna på hyllan först efter att han fått en hjärtattack på planen. Då hade han gjort imponerande 717 matcher i Eredivisie.
22. Jan Van Beveren, 32/0, Sparta Rotterdam,PSV,Fort Lauderdale Strikers och Dallas Sidekicks
Att hålla sig väl med chefen och/eller den mest inflytelserika på en arbetsplats är knep som de flesta håller sig till i så där lagom dos. Denna strategi var dock inget för Jan Van Beveren.
Van Beveren kom fram i Sparta Rotterdam i mitten på 60-talet och efter ett par lyckade säsonger värvades han av PSV. Som landets allra förnämsta skottstoppare och linjemålvakt blev han snart förstavalet i det holländska landslaget. Eftersom han var en utåtriktad och verbal spelare som hamnade mitt i den kraftfulla dominansen av Ajax och Feyenoordstjärnor med Johan Cruyff i spetsen så hamnade han snart i konflikter. När landslaget missade VM 1970 så kritiserade han stjärnorna från dessa klubbar för att inte göra sitt yttersta.
Hans konflikt med Cruyff kom att bli långvarig och även om han var skadad inför VM 1974 så tydde det mesta på att han inte hade blivit uttagen ändå. Efter att han hade fått reda på att en stor del av den ekonomiska ersättningen i landslaget gick till stjärnor som Cruyff,Neeskens och Van Hanegem så startade han en revolt som inte sågs med blida ögon. Han var snart ute ur landslaget.
Även i klubblaget PSV slutade det med en konflikt. När tränaren Rijvers sparkades så vägrade han skriva på ett nytt kontrakt. Han avslutade sin karriär i USA där han sedan stannade fram till sin död 2011.
23. Stanley Menzo 6/0, Ajax,Haarleem,PSV,Lierse och Bordeaux
En stor personlig favorit från 80 och 90-talen. En atletisk och utåtriktad målvakt som hade en väldigt hög högstanivå men som aldrig riktigt hade jämnheten som behövdes för att bli en stabil faktor i det holländska landslaget.
Med rötterna i Surinam så kom Menzo fram på den holländska scenen i början på 80-talet. Efter några år som amatörspelare slog han igenom i Ajax. Han var ordinarie i över ett decennium, men när den sju år yngre Edwin Van der Sar kom fram i A-laget så var Menzo inte aktuell och tog steget över till PSV som backup. Han kunde dra igång sin karriär på nytt i Belgien ett par år senare, men han kom aldrig tillbaka till den nivå han hade haft när han var som bäst i Ajax.
I landslaget blev det bara sex matcher för Menzo. Han var uttagen till truppen både i VM 1990 och EM 1992 som tredjemålvakt. När det var dags för Menzo att ta över förstaplatsen i landslaget så tappade han sin klubblagsplats och det blev inte fler landskamper.
Efter karriären har Menzo, förutom att han under en period varit målvaktstränare i landslaget, även provat en managerkarriär utan någon egentlig lycka.
Försvarare:
2. Jan Poortvliet 19/1, PSV,Roda,Nimes,Royal Antwerpen,Cannes,Endracht Aalst och VCV Zeeland
Poortvliet var en snabb och offensiv ytterback som hade alla de fysiska attributen för att kunna vara en del av en ny generation “totalfotbollsförsvarare” efter det att 74-generationen delvis fasats ut. Men även om han naturligtvis var en habil spelare så höll han aldrig riktigt samma kvalite rent fotbollmässigt som sina företrädare. Han startade emellertid i VM-finalen 1978 som en ganska ung och oprövad spelare.
Hans landslagskarriär fick sitt slut 1982 efter endast 19 landskamper. Poortvliet var då 27 år.
Efter karriären har Poortvliet haft en karriär som manager. Hans största merit där var att han 2008 utsågs till manager i Southampton som då spelade i Championship. Detta var inte helt utan kontrovers då Poortvliet stod under kontrakt med Helmond Sport. Efter att en domstol fått avgöra hur mycket Poortvliet skulle få betala för att köpa ut sig själv så dröjde det inte mer än dryga sex månader innan Poortvliet fick sparken.
3. Wim Suurbier 60/3, Ajax,Schalke 04,Metz,Los Angeles Aztecs,Sparta,San José Earthquakes
En snabb och uthållig högerback som var en viktig del i det holländska totalfotbollsundret. Genom den gedigna utbildning som framförallt Rinus Michels bedrev så skapade Suurbier sig en spelförståelse som var avgörande för lagets förmåga att återerövra boll. Som försvarare var han ju en del av den sista länken i kedjan. Om den inte fungerade när de offensiva spelarna startade återerövringspress så hade hela taktiken rämnat.
På klubbnivå tillhörde han Ajax-kontingenten där han redan som 19-åring mer eller mindre permanent tagit högerbacksplatsen. Den skulle han behålla i 13 år innan han som 32-åring flyttade till Schalke 04.
I landslaget var han en instrumental del i de två silver som holländarna bärgade 1974 och 1978. I EM 1976 blev det en semifinalplats.
I slutet på karriären flyttade ytterbacken till USA där han gjorde några säsonger i Los Angeles och San José. Efter karriären så fortsatte han som manager i USA.
4. Frank de Boer 112/13, Ajax,Barcelona,Galatasaray,Glasgow Rangers,Al Rayyan och Al Shamal
Den något mer framgångsrika i ett av fotbollshistoriens bästa tvillingpar. Hans äldre tvillingbror Ronald var också landslagsman under många år.
En stabil och viktig försvarare i “den andra generationen”, dvs de som kommer efter Cruyff-erans inmarsch på fotbollsscenen. De Boer startade sin karriär i Ajax som vänsterback men blev snart central försvarare och behöll den platsen under hela sin karriär både i klubblag och landslag. Utrustad med god fysik och spänst så kunde han i kombination med ett välutvecklat spelsinne kompensera mot snabbare anfallare.
I Ajax hamnade han i bråk med klubbledningen efter att de vägrat hålla sig till ett muntligt avtal att om det kom ett bra anbud så skulle han få gå. Fallet avgjordes i domstol och de Boer vann.
För “the oranje” gjorde de Boer 112 landskamper, vilket var rekord under en period innan Edwin Van der Saar gick förbi.
Den stabile backen gjorde sin debut 1990 och var därmed inte med i det guldvinnande laget i EM 1988. Han spelade i 3 EM-slutspel och två VM-slutspel. Det blev aldrig bättre än semifinalspel för backen och i hemma-EM 2000 blev han något av syndabock då han i semifinalen missade två straffar, en under ordinarie speltid och en i den avgörande straffsparkstävlingen.
Efter karriären blev De Boer manager och har bland annat lett Ajax,Inter och Crystal Palace. På de två senare posterna blev han dock inte långvarig utan fick sparken pga uteblivna resultat.
5. Ruud Krol 83/4, Ajax,Vancouver Whitecaps,Napoli och Cannes
Oerhört mångsidig och begåvad försvarare som efter att ha startat karriären som offensiv mittfältare blev en idealisk ingrediens i Rinus Michels lagbygge inom det som skulle kalla totalfotboll. Först blev han känd som en konstant löpande och överlappande vänsterback med fina inlägg. Mot slutet av landslagskarriären blev han en de finaste liberospelarna som fotbollen skådat. Med ett enormt spelsinne och fantastiskt passningsspel ledde han som kapten Holland till en andra VM-final 1978.
Eftersom Krol var en del av Ajax-kontingenten i holländsk fotboll så var han med om att vinna inte mindre än tre raka Europacuptitlar. Den första finalen 1971 missade dock Krol pga skada men i de två andra spelade han en viktig roll.
Om Krol var en relativt trogen klubbspelare med bara fyra adresser i Ajax,Napoli,Vancouver och Cannes, så har han varit en riktig journeyman som tränare. Från slutet på 80-talet och framåt har han varit tränare i klubblag i Belgien,Schweiz,Egypten,Frankrike,Sydafrika,Förenade Arabemiraten,Tunisien och Marocko.
8. Frank Rijkaard 73/10, Ajax,Real Zaragoza och Milan
En av de mest mångsidiga spelarna i den holländska historien som tillsammans med Gullitt och Van Basten i någon mån blev bryggan mellan det gamla och det nya Holland.
Som många andra i sin generation så fick Rijkaard sin grundutbildning från gatufotbollen där han fick lära sig att använda båda fötterna och att använda sin fysik för att skydda bollen. Hans utbildning fortsatte i Ajax där han redan som 17-åring gjorde debut. Hans mångsidighet gjorde att han kunde användas både som defensiv mittfältare och mittback. Någon säsong spelade han även en hel del högerytter.
När det gäller Rijkaards spelstil så hade han få om ens några svagheter. En stor spelare en ändå med en balans och teknik av yttersta världsklass. Hans förmåga att läsa spelet var något som alla lag han spelade för hade stor nytta av. Under hela sin karriär var Rijkaard även en spelare som gjorde långa djupledslöpningar långt in i motståndarnas straffområde och bakom deras backlinje,
Klubbkarriären fortsatte, efter en kort utflykt i Portugal och Spanien, med spel i AC Milan som då var världens bästa klubblag. Tillsammans med Gullitt och Van Basten gav han Milan den spetskompetens som behövdes för att dominera den italienska fotbollen under de här åren.
I landslaget sticker två saker ut. Först och främst är det den fantastiska insats han gjorde under sommaren 1988 när Holland vann EM efter seger mot Sovjet i finalen. Den andra händelsen är det bråk som uppstod mellan Rijkaard och Rudi Völler i åttondelsfinalen i VM 1990. Rijkaard utdelade då en spottloska i matchens slutskede och blev varnad. Strax därefter blev han utvisad efter att ha dragit Völler i örat eftersom han ansåg att denne filmade.
Efter karriären vidtog en lång och framgångsrik managerkarriär med Champions Leaguesegern med Barcelona 2006 som topp.
15. Ronald Koeman 78/14, Groningen,Ajax,PSV,Barcelona och Feyenoord
Som en del i det fantastiska guldlaget från 1988 kommer Ronald Koeman alltid att vara en del av den holländska fotbollshistorien. Han hade dock vid den tidpunkten varit landslagsspelare några år och missat både EM 1984 och VM 1986. Hans debut gjordes för övrigt redan 1983 i en vänskapsmatch mot Sverige, som svenskarna vann med 3-0.
Med ett fantastiskt långt spel,svepande crosspassningar och fina skott så kom Koeman under hela sin karriär att ha en central plats i banan. Det var antingen som defensiv mittfältare eller-ännu oftare-som libero. Han var en mycket giftig frisparksskytt och också en säker straffskytt.
Hans klubbkarriär var spridd på fem klubbar. Efter att han kom fram i Groningen så hann han med att representera både Ajax och PSV innan han 1989 skrev på för Barcelona. Där gjorde han imponerande 67 mål på sex säsonger som mittback. 1992 avgjorde han Europacupfinalen för Barcelona mot Sampdoria.
Koemans karriär avslutades i Feyenoord innan han påbörjade en managerkarriär som fortfarande är aktiv. Efter att ha börjat som assisterande i Holland och Barcelona har han tränat klubbar som Ajax,Benfica,Valencia,Everton,PSV och Feyenoord. För närvarande är han förbundskapten i Holland.
17. Wim Rijsbergen 28/1, Zwolle,Feyenoord,Bastia,New York Cosmos,Helmond Sport och Utrecht
En urstark och fysiskt tuff försvarare som under VM 1974 var den ende som i princip hade enbart defensiva uppgifter. Han flankerades i mittförsvaret av Arie Haan som var en mittfältare i grunden. Detta gjorde att även om det var Haan som var uppsatt som libero så var det Rijsbergen som fick täcka upp när Haan var ute på strövtåg. I finalen blev Rijsbergen utbytt med 20 minuter kvar när holländarna jagade ett kvitteringsmål.
På klubbnivå tillhörde han Feyenoord under den tidigare delen av karriären. Efter en sejour i Korsikabaserade Ligue 1-laget Bastia så bar det av till USA där han kom att tillhöra New York under flera säsonger.
Förutom att vara urstark och tuff så var Rijsberegen emellanåt utrustad med ett eldfängt humör. Detta ledde till att han vid något tillfälle blev bötfälld av Cosmos och dessutom uttalade han sig vid ett flertal tillfällen kritiskt om det amerikanska systemet med slutspel. Rijsbergen tyckte att vinnaren av seriespelet var rättmätiga mästare.
Efter karriären har Rijsbergen en lång karriär som manager. Även här visade sig hans temperament och han blev faktiskt avstängd(!) av Trinidad och Tobagos förbund av disciplinära skäl. Där blev han inte långvarig.
18. Wim Jansen 65/1, Feyenoord,Washington Diplomats och Ajax
En välskolad allroundspelare som gjorde hela 15 A-lagssäsonger i sin moderklubb Feyenoord.
Utgångspunkten för Jansen var alltid försvararens men eftersom han var en spelare som var säker med bollen och som dessutom kunde läsa spelat bra så användes han allt som oftast som defensiv mittfältare. Två exempel när han användes som defensiv mittfältare var dels i Europacupfinalen 1970 med Feyenoord och VM-finalen 1974.
Efter ett par säsonger i NASL och Washington Diplomats återvände Jansen till holländsk fotboll och Ajax. Det klubbvalet föll inte väl ut och när Feyenoord och Ajax möttes 1980 så tvingades Jansen utgå för vård efter att ha blivit träffad i ögat av en snöboll.
Hans managerkarriärs stora höjdpunkt blev den enda säsong 1997-98 som han ledde skotska Celtic. Efter många år med Rangerssegrar förde Jansen tillbaka guldet till Celtic. Det han däremot är allra mest berömd för i Glasgow är att det var han som, med sin Feyenoord-kontakter, värvade Henrik Larsson.
Mittfältare:
6. Aron Winter 84/6, Ajax,Lazio,Inter och Sparta Rotterdam
En härligt dynamisk innermittfältare med hög lägstanivå och en fin uthållighet och bollkontroll som adelsmärken.
Som många andra förnäma fotbollsspelare under den här eran så hade han rötterna i Surinam. Med ett välutvecklat sinne för taktik och med goda ledaregenskaper skulle Winter bli en viktig del av landslaget i närmare ett och ett halvt decennium. Ett av de finaste tillfällena var när den mångsidiga mittfältaren, men en kraftfull nick efter hörna, kvitterade den brasilianska ledningen i VM-kvartsfinalen. Dock skulle det ju inte räcka eftersom Branco avgjorde i slutet.
Winters klubbkarriär kom i ett skede då PSV hade övertaget i kampen mellan de båda giganterna i holländsk klubbfotboll. Därför blev det bara en titel för Winter. 1992 flyttade han till Italien och spelade sju säsonger i serie A för både Lazio och Inter.
Winters goda ledaregenskaper och spelförståelse kom honom väl till pass när han efter karriären blev U19-manager både i Ajax och i det holländska landslaget.
7. Arnold Mühren 23/3, Volendam,Ajax,Twente,Ipswich och Manchester United
Som passningsleverantör till ett av de mest fantastiska målen i historien gjorde Arnold Mühren dels en avgörande insats för att EM-titeln 1988 skulle hamna i Holland, men accentuerade också vad hela hans fotbollsväsen handlade om. Det var spelförståelse,teknik och ett korrekt beslutsfattande som i en perfekt harmoni skickade iväg crossbollen som Marco Van Basten kunde dunka in på volley i finalen mot Sovjet.
I en era och period där Ajax, Feyenoord och senare PSV skulle vara stora maktfaktorer både i Holland och Europa så gick Mühren emot strömmen och valde att spela i Ipswich i England. Det är ingen tillfällighet att just de åren mittfältaren spelade för Ipswich så hade klubben en av sina bästa perioder i historien med Uefacup-titeln 80-81 som topp.
Mühren hade en atletisk och vältränad kropp och det var som 37-åring han var med och spelade EM-guldet till Holland. Året därefter lade Mühren skorna på hyllan.
11. Rob Rensenbrink 46/14, DWS,Club Brügge,Anderlecht,Portland Timbers,Toulouse
I en tid då Ajax och Feyenoord var inkörsporten om man ville slå sig fram i holländsk fotboll så valde Rob Rensenbrink en annan väg, den i det västra grannlandet Belgien.
Efter att ha formats i gatufotbollen och sedan i DWS Amsterdam så blev han värvad till Club Brügge 1969. Det var dock i storklubben Anderlecht som han skulle komma att bli legend efter att ha tillbringat nästan hela 70-talet i klubben.
Med en flytande,lekfull spelstil så var han en av de där spelarna som smekte bollen snarare än sparkade på den. Med en exceptionell snabbhet och förmågan att med små riktningsförändringar i hög fart lura sin motståndare så skulle han fira stora framgångar både i klubbkarriären och i landslaget.
I landslaget blev han den tredje länken i det fantastiska anfallet som även inrymde Johan Cruyff och Johnny Rep. Han var en viktig och bärande del i båda silverlagen från 70-talet även om insatsen 78 stod ut för Rensenbrinks egen del.
Under hela karriären så led Rensenbrink av sin introverta personlighet. Han hade svårt för att ta plats och att armbåga sig fram i den tuffa miljö som rådde i Holland på den tiden. Många anför det som ett av argumenten att han valde att “fly” till Belgien. Själv slår Rensenbrink bort detta. Hans förklaring är att han helt enkelt fick bättre betalt.
I VM-finalen 1978 hade Rensenbrink möjligheten att göra sig själv till en ännu större legend i holländs fotboll än vad som nu är fallet. På övertid, när alla väntade på förlängning, kom Rensenbrink först på en långboll från Ruud Krol. Han fick dock bara slänga ut en tå och träffade stolpen.
Som den något udda fågel som Rensenbrink trots allt var så har han efter karriären dragit sig undan helt i rampljuset. Han är bosatt norr om Amsterdam där han spenderar dagarna med att fiska och påta i trädgården. Kanske ett ganska sunt förhållningssätt?
12. Arie Haan 35/6, Ajax,Anderlecht,Standard Liege,PSV och Seiko
Det finns situationer från ens barndom som i någon mån fångade en så pass mycket att de formade ens syn på fotbollen. Arie Haans mäktiga skottuppvisning i Argentina kom i alla fall att styra vad jag själv skulle träna på timme in och timme ut som liten parvel.
Med en gedigen fotbollsutbildning i Ajax så skulle Haan, precis som många andra, komma att ha förmågan att bemästra fler positioner än en. Detta var något som Rinus Michels drog nytta av när han skulle forma sitt VM-lag 1974. Eftersom totalfotbollen byggde på ideliga platsväxlingar och att man kunde fylla i de luckor som gavs på planen när man utförde sin mäktiga press så valde Michels att placera mittfältaren som libero. Från den positionen kunde han ständigt fylla på och ge understöd där så behövdes.
Efter att pendeln i klubbeuropa svängt över i Bayern Münchens favör så valde Haan att 1975 flytta till Belgien och Anderlecht. Han spenderade sex otroligt framgångsrika säsonger med bland annat två cupvinnarcuptitlar.
I landslaget var han i VM 1978 tillbaka på mittfältet och utöver att han bildade ett dynamiskt och fantastiskt innermittfältspar med Neeskens så gjorde han två av de mest fantastiska målen i VM-historien. I mellangruppspelet så ställdes man mot bl.a Italien och Västtyskland. De båda världsmålvakterna Sepp Maier och Dino Zoff kunde hjälplöst titta på när Haan avlossade sin kanon från 35-40 meter. Målet mot Italien blev det som definitivt avgjorde matchen och därmed skickade holländarna till final.
Haan avslutade sin karriär först 1985 och har sedan under flera decennier verkat som manager över hela världen. Bland annat har han varit manager för en rad klubblag i Asien samt Albaniens och Kameruns landslag.
13. Johan Neeskens 49/17, RCH,Ajax,Barcelona,New York Cosmos,Groningen och Baar
Johan den andre blev ett smeknamn som för en del kanske inte låter så speciellt uppmuntrande. Men för Johan Neeskens var det inget förnedrande utan endast naturligt att veta att han hade en Johan i sitt lag och i sin närhet som var en ännu större fotbollsspelare.
En av de första riktiga “box to box” mittfältarna. Han besatt inte samma exceptionella fotbollsteknik som Cruyff men var en extremt intelligent spelare som tog till sig totalfotbollens och Rinus Michels idéer och genomförde dem till perfektion. Hans stenhårda närkampsspel i kombination med att avsluta anfallen själv och förmåga att skapa lägen för andra gör honom till en av Hollands största mittfältare någonsin.
I landslaget spelade Neeskens fram till 1981 innan han avslutade karriären efter 49 landskamper och 17 mål. Största enskilda ögonblicket är mest troligt när han dundrade in straffen i VM-finalens första minut 1974, alternativt när han på Cruyffs inspel gör 1-0 mot Brasilien i samma turnering.
I klubbkarriären följde han efter sin gode vän och vapendragare Cruyff till Barcelona. Där kom han även att återförenas med sin läromästare Rinus Michels som var tränare för spanjorerna. Det var även i Barcelona som han fick smeknamnet Johan den andre.
Efter karriären har Neeskens bl.a varit assisterande i holländska landslaget samt till Frank Rijkaard under dennes sejourer i Barcelona och Galatasaray.
16. Johnny Rep 42/12, Ajax,Valencia,Bastia,Saint Etienne,Zwolle,Feyenoord och Haarlem
Johnny Rep kom i början av 70-talet fram som högerytter både i Ajax och i det holländska landslaget. Han var en snabb och målfarlig spelare som kom att bli en viktig del av Ajax två senare Europacuptitlar 1972 och 1973.
Som högerytter bredvid Johan Cruyff så skulle han även komma att göra avtryck i landslaget. Hans debut gjordes 1973 och när VM i Tyskland drog igång var ynglingen ordinarie på positionen. Med ett fantastiskt skott och med en vilja och förmåga att skära in på mål så fort läget gavs.
Trots att han kompletterade storstjärnan Cruyff på ett magiskt sätt på planen så drog de inte jämnt utanför densamma. I intervjuer har han uppgett att om Cruyff inte gillade dig kunde du lika gärna byta klubb.
Landslagskarriärens höjdpunkt är de två VM-silver som Holland tog 1974 och 1978. Som en del i den fantastiska tremannakedja som kompletterades med vänsteryttern Rob Rensenbrink så erövrade man världen 1974. Fyra år senare hade Cruyff lämnat återbud till VM. Trots detta kunde Rep och Rensenbrink leda de offensiva styrkorna i det Holland som tog sig till final ytterligare en gång. Johnny Rep är till dags dato fortfarande den holländare som gjort flest VM-mål, 7 st.
Redan 1975 lämnade Rep Ajax. Det blev sejourer i bla Valencia,Bastia och St Etienne. I den sista klubben kom han att spela med den blivande världsstjärnan Michel Platini.
Efter karriären har Rep gått ut med att han periodvis både under och efter karriären haft problem med alkohol samt att han innan en europamatch på 70-talet tog amfetamin. Små managerjobb är vad Rep har fått inom fotbollen. Han avslöjar i intervjuer att han är ganska bitter på Ajax då de nekat honom möjligheten att arbeta som scout för dem.
19. René Van der Kerkhof 47/5, Twente,PSV,Apollon Smyrnis,Helmond Sport och FC Eindhoven
Ytterligare en av de där kvicka,flyfotade holländarna som nästan växte på träd under dessa åren. Kom tillsammans med sin tvillingbror Willy fram i Twentes ungdomsverksamhet i slutet på 60-talet och tog efter några års A-lagsspel steget över till PSV.
Eftersom Ajax och Feyenoord var de stora giganterna under dessa åren var det ganska svårt för Kerkhofbröderna att slå sig in i landslaget. Michels byggde på väl samspelta block och då fanns det initialt ingen plats i startelvan för René.
VM-finalen 1974 fick Kerkhof starta på bänken men efter att Rob Rensenbrink gjort en svag första halvlek så fick han komma in. Trots en fin insats kunde han inte göra något åt tyskarnas seger.
Fyra år senare var mittfältaren given i startelvan i det lag som slog sig fram till en ny final. Det blev dock kontroverser kring Kerkhofs medverkan. Mittfältaren hade en armskada som tvingade honom att spela med armen i gips under turneringen. Detta hade godkänts unde de tidigare matcherna men som ett led i en raffinerad psykologisk krigföring protesterade Argentina med detta och Kerkhof tvingades bandagera utsidan på gipset ytterligare inna finalen kunde blåsas igång. Tyvärr blev det inte heller denna gång något guld för Van der Kerkhof.
Van der Kerkhof avslutade sin karriär 1985 och tillhör de spelare som mer eller mindre helt har valt att dra sig tillbaka från fotbollen.
20. Willem Van Hanegem 52/6, Xerxes,Feyenoord,Az 67,Chicago Sting och FC Utrecht
11 september är ett datum som för människor runt om världen,på olika sätt, klingar ödesmättat. För Willem Van Hanegem blev det datumet behäftat med sorg ett halvt sekel innan World Trade Center. Det var detta datum 1944 som tyska bombplan bombade staden Breskens. Willem överlevde, men det gjorde inte hans far och ena bror. Detta blev en händelse som till stora delar kom att forma hela Van Hanegems liv och hans hat mot tyskarna var grundmurat. Senare under kriget dog även Van Hanegems syster och andra bror. Van Henegems hat mot tyskarna fick sin kulmen när Holland mötte Västtyskland i VM-finalen 1974. Han ska i en intervju ha sagt att det viktigaste är att vi förnedrar dem. Det slutade med att Van Hanegem fick lämna planen i tårar.
Som spelare kom han fram i Xerxes som en teknisk spelare med goda taktiska förmågor. Hans svaghet var, och förblev, hans brist på snabbhet. Det var nära att det inte blev någon proffskarriär alls då Van Hanegem var alldeles för tung. Det var först när den tyske tränaren Kurt Linder jobbade med den bollbegåvade mittfältaren som det blev en helhet kring Van Hanegem som spelare.
1968 tog Van Hanegem steget över till Feyenoord. Ajax scouter hade visat intresse, men Michels hade avfärdat honom som för långsam och endimensionell.
På De Kuip skulle snart Van Hanegem nå precis den legendstatus som Cruyff hade i Ajax. Det som blev Van Hanegems nackdel var att de bägge var för lika i sin spelstil och även om han var en fantastisk fotbollsspelare så kom han aldrig riktigt upp i Cruyffs nivå. Detta gjorde att hans plats i det holländska landslaget blev problematisk. För att få plats med dem bägge fick Van Hanegem allt som oftast en betydligt mer defensiv position än han var van vid. Detta hämmade hans prestationer.
Än idag är Van Hanegem av många ansedd som Feyenoords genom tiderna bästa spelare och han hade en magisk vänsterfot som gladde många.
Anfallare:
9. Marco Van Basten 58/24, Ajax och Milan
En världsspelare som ändå aldrig fick ut sin fulla potential pga sina otroliga skadebekymmer.
För att vara en stor forward hade Van Basten en extremt god bollkontroll. Han skyddade bollen och kunde med sina snabba accelerationssteg sätta sig i bra lägen. Han hade också en otrolig spänst vilket gjorde att han gjorde en hel del spektakulära konst och volleymål under sin karriär.
Under sin tid i Ajax gjorde han smått otroliga 128 mål på 133 matcher. Detta var ett statement som Silvio Berlusconi i Milan inte kunde motstå. 1987 köpte Milan holländaren och det blev ligatitel direkt. Van Basten hade dock redan börjat få skador och han spelade bara 11 matcher första säsongen. Det blev ytterligare två ligatitlar samt även två Europacuptitlar.
Skadorna skulle dock slita för hårt på Van Basten och hans sista klubblagsmatch i karriären blev i förlusten i Europacupfinalen mot Marseille 1993.
I landslaget var Van Bastens stora stund när han gjorde det fantastiska volleymålet i finalen mot Sovjet 1988. Van Bastens sista framträdande i den orange tröjan blev i EM-semifinalen mot Danmark 1992 där han missade en straff i straffsparksläggningen.
Van Basten kvarstod i Milans trupp fram till 1995 innan han gav slaget förlorat. Hans karriär hade alltså slutat vid 28 års ålder. Då hade han gjort 255 mål på 353 matcher i klubb och landslag.
10. Ruud Gullitt 66/17, Haarlem,PSV,Feyenoord,Milan,Sampdoria och Chelsea
Uppväxt med gatufotboll i Amsterdams förorter så lärde sig Gullitt både att använda sin kropp men också att utveckla en förstklassig teknik. Detta var något Gullitt drog nytta av under hela sin karriär.
Som 16-åring gjorde han debut i HFC Haarlem i Eredivisie. Snart blev det dags för större uppgifter och det var i Feyenoord som hans vägar skulle korsas av Johan Cruyff. Cruyffs aura och fotbollsförmåga satte djupa avtryck i den unge Gullitt och teknik och rörelse var något han skulle komma att bygga sin karriär på. Cruyff hade själv i en intervju ett par år innan sin bortgång argumenterat för att det var till Gullitt han lämnade över sin kungakrona. De två holländska ikonernas liv skulle sammanflätas ytterligare år 2000 då Gullitt gifte sig med Cruyffs brorsdotter Estelle.
I landslaget så var det uppförsbacke de första åren. Trots goda insatser av Gullit så missade Holland mästerskapen 1982,1984 och 1986. Inför EM 1984 var Holland i princip klara för slutspel. Men när Spanien slog Malta med 12-1 i sista gruppspelsmatchen så gick spanjorerna vidare istället.
Det var 1988 som skulle bli Gullitts stora föreställning. Efter att ha förärats med Ballon D`Or 1987 så var det Gullitt som skulle komma att leda “oranje” till guld efter storartat spel. Med en kraftfull nick så gav han Holländarna ledningen med 1-0 i finalen.
14. Johan Cruyff 48/33, Ajax,Barcelona,Los Angeles Aztecs,Washington Diplomats,Levante och Feyenoord
Att utse världens genom tidernas bäste spelare är som vi tidigare sagt en subjektiv verksamhet. Men i så objektiva ögon som det går att skrapa fram så får man nog säga att Cruyff i alla fall skulle platsat på en topp 5-lista.
Med en överlägsen fotbollshjärna och med ett nära samarbete med totalfotbollens fader Rinus Michels så blev Cruyff en maktfaktor inom den holländska fotbollen i början på 70-talet.Han hade en förmåga att tänka flera steg i förväg, lite som en skicklig schackspelare.
Som person var Cruyff däremot ganska kontroversiell även om han själv aldrig tyckte så. Då det skar sig med Ajax så valde Cruyff att 1973 flytta till Barcelona. Konflikter i landslaget med bl.a målvakten Jan Van Beveren och forwardskollegan Johnny Rep var också förekommande. Den introverte vänsteryttern Rob Rensenbrink har i intervjuer berättat att han kände sig betydligt mindre när Cruyff var på planen.
I landslaget så är det naturligtvis VM 1974 som sticker ut. Med ett fantastiskt spel så bekräftade Cruyff sin position som en av världens bästa spelare. I finalen kom Cruyff dock aldrig riktigt till och Tyskland kunde mycket pga Cruyffs relativt svaga insats segra. I VM 1978 så avstod Cruyff att delta efter att hans familj utsatts för ett kidnappningsförsök.
I karriärens elfte timme så spelade Cruyff dels i USA men även i både Ajax och Feyenoord. Vid 37 års ålder lade Cruyff skorna på hyllan. Efter några sabbatsår så återtog han livet inom fotbollen genom att överföra sina idéer och kunskaper i både Ajax och Barcelona. Mycket av 2000-talets Tiki-takaspel i Barcelona och Guardiolas idéer härrör från Johan Cruyff. Det är ju ett arv som är få förunnade.
2016 gick Johan Cruyff bort i lungcancer.
21. Dennis Bergkamp 79/37, Ajax,Inter och Arsenal
Mångsidighet,kreativitet,målfarlighet och skottstyrka. Det är alla begrepp som är synonyma med den elegante holländske anfallaren Dennis Bergkamp. Utöver detta ska man i ärlighetens namn säga att han även besatt mer än ett litet mått av elakhet. Vid ett flertal tillfällen i sin karriär var han inblandad i situationer där han utdelade ganska brutala efterslängar. Kanske ett resultat av att han blev ganska omilt behandlad under sin karriär.
Eftersom han fick sin fotbollsuppfostran i Ajax så fick han spela på alla positioner i ungdomslaget. Detta var något han kunde dra nytta av i sin roll som anfallare.
Efter tiden i Ajax gjorde han en ganska misslyckad sejour i Inter. Det var först 1995 som klubbkarriären åter tog fart. Under tolv säsonger nådde han ikonstatus på Highbury och gladde publiken med ett kreativt spel och högt målsnitt.
I landslaget kom Bergkamp fram efter VM 1990 och blev en viktig kugge i det landslag som lite överraskande förlorade finalen i EM 1992 mot Danmark. I VM 1998 gjorde han ett av de snyggaste målen i VM-historien när han vände bort en argentinsk försvarare innan han tryckte upp en yttersida i krysset.
Ett aber för Bergkamp under karriären var hans flygrädsla. Den blev inte mindre med åren och många var de gånger då han satte sig på ett tåg för att komma till bortamatcherna.
Kommentar
Det finns inte jättemycket källmaterial i skrift på internet men om man tittar på ett par av de dokumentärer som man kan hitta så växer det fram en bild av ett Holland som, under 70-talet, har dominerats och formats av Rinus Michels och hans idéer. Feyenoord och Ajax var grundpelarna och det är ju därifrån som majoriteten kommer.
Nästa generation är den som tog guldet i EM 1988 och som sedan spelade fram till VM 1994.
På målvaktssidan så har jag plockat med Jongbloed som inte var den där fantastiske skottstopparen men som med sin bakgrund som utespelare var given i totalfotbollssystemet. Jan Van Beveren var en stabil linjemålvakt och Menzo var en stor personlig favorit. Närmast i mina tankar fanns Piet Schrijvers och 90-talsgiganten Van Breukelen.
I försvaret så finns det många spelare som lika gärna kunde varit upptagna på mittfältet. Det är i stort sett dessa som hela tiden figurerat i mina tankar. Möjliga konkurrenter är 70-talets Rinus Israel och ytterbacken från 80/90-talet Adri Van Tiggelen.
Mittfältet har bara idel ädel fotbollsadel. Det man kan reflektera över är att det är väldigt offensivt. Rep och Rensenbrink var ju med dåtidens mått snarare anfallare än mittfältare. Jag funderade över Jan Wouters i mitten.
I anfallet så har jag plockat ut Van Basten,Gullitt,Cruyff och Bergkamp. Frågor på det?
Startelvan
Hur skulle man då formerat laget? Ja, det hade naturligtvis berott på motstånd och andra parametrar samt vilket spelsystem man hade tänkt sig. Här kan man tänka på lite olika sätt. För att få med de bästa spelarna så kan man köra 3-5-2. Då blir det kanske lite väl offensivt. Om man är beredd att offra någon riktig storstjärna så är 4-3-3 kanske att föredra. Jag hade formerat laget så här:
3-5-2
Jan Jongbloed
Koeman-Rijkaard-Krol
Rep-Haan-Gullitt-Neeskens-Rensenbrink
Van Basten-Cruyff
Kommentar:
Nyckeln i denna uppställningen är att Neeskens och Haan har syreupptagningen på max. Eftersom yttrarna Rep och Rensenbrink inte är några defensiva fenomen så måste samarbetet mellan Neeskens/Haan och trebackslinjen fungera smärtfritt. Nu är ju i och för sig tanken att spelet med det här laget ska vara på motståndarnas planhalva.
