Onödigt poängtapp hemma mot Wolves
Allt såg ut att gå enligt planerna när Newcastle enkelt fick hål på Wolves hemma på St James’. Men återigen mäktade laget bara med en godkänd halvlek och den här gången lyckades Wolves ta den poäng de så väl förtjänade i hemmamötet.
Ja, ni kanske minns bortamötet på Molineux under hösten. Även då tog Newcastle en 2 – 0 ledning som man sånär tappade när Wolverhampton fick en kvittering felaktigt bortdömd precis i slutet av matchen. Men den här gången lyckades man med comebacken. Det var dock efter att Newcastle tagit ledningen redan i den sjätte matchminuten genom nye Cisse. Detta efter att en Wolvesback sjabblat med bollen och Cabaye får iväg ett inlägg som Ba sånär klackar in, men returen når Tiote som skjuter ett skott som styrs in av nämnde Cisse. Redan här känns det som om matchen bara ska joggas hem av de svartvita. Ännu bättre känns det efter att Jonas drar in ett riktigt kanonskott upp i målvaktens högra kryss efter 18 minuter. Vid det här laget börjar matchen kännas som en ganska oinspirerande historia. Wolves gör inte mycket avtryck mer än ett par chanser som nästan är bra, främst genom Doyle, och Newcastle ser ut att kunna kontrollera matchen i stort, medan publiken verkar bekväm och sällsamt lågmäld. Ingen anade att poängen skulle bli delade.
Samma manskap klev efter halvtiden ut på planen för att respresentera de båda lagen. Men det skulle inte dröja länge innan gästerna skulle förändra matchbilden helt. Fem minuter in i den andra halvleken drar Jarvis iväg ett skott som får en olycklig båge då den styrs på Danny Simpson och Krul är chanslös i målet. Här känns det som om matchen kommer igång för första gången på allvar å det är Wolves som håller i taktpinnen. I 65e minuten byts Guthrie och Ben Arfa in på bekostnad av comebackande Ryan Taylor och målskytten Cisse. Det första som händer när de kommer in är att O’Hara slår en frisparks om efter lite flipper ramför Krul hamnar hos Doyle och 2 – 2 är ett faktum. Först då känner hemmalaget att det är dags att vakna och det är tydligt att laget kalkylerat på tre poäng och inte en. Det räcker dock inte. Forceringen är tämligen tam, framförallt sista tredjedelen. Ben Arfa är den som är närmast med två skottförsök som båda går precis utanför.
Att tappa 2 – 0 hemma mot ett bottenlag är aldrig okej. All cred till Wolvesspelarna som läget till trots inte borrar ner huvudena i marken och ger upp, de tar sig tillbaka. Men det ska bara inte tillåtas. 20 minuter in i matchen var frågan inte om skatorna skulle vinna, utan med hur mycket. Att då bara komma undan med 1 poäng är en fråga om Karaktär. Visst att gästernas mål är två så kallade skitmål, men det var inte helt oförtjänt. Att laget kommer ut som ett anat lag i halvtid är för övrigt ingen ny grej, utan något som pågått under hela säsongen. Ibland i positiv bemärkelse, ibland i negativ, och man kan fråga sig vad det beror på, även om det knappast kan bero på något positivt för Pardew. Att laget dessutom hade chansen att haka på Chelsea och Arsenal och samtidigt möjligen dra ifrån Liverpool och ärkerivalerna i Sunderland gör det hela mer oförklarligt. Borde inte motivationen rimligtvis vara på topp? Det är för övrigt något vi innerligt får hoppas att den är i kommande omgång då just Sunderland står för motståndet i lagets kanske viktigaste match för säsongen. Vinst där betyder inte bara dubbla derbysegrar under säsongen, utan även att laget tar sista chansen att haka på i kampen om fjärdeplatsen. Förlust och laget kanske tvingas börja se nedåt i tabellen i kampen om europaplatserna.
Startelva NUFC: Krul, Simpson, Williamson, Coloccini, Santon, Ryan Taylor (Guthrie 65), Cabaye, Tiote (Shola Ameobi 80), Gutierrez, Ba, Cisse (Ben Arfa 65).
Ej använda: Elliot, Perch, Obertan, Ferguson.
Startelva Wolves: Hennessey, Zubar, Berra, Stearman, Ward, Foley (Milijas 90), Henry, Edwards, O'Hara (Kightly 70), Jarvis (Hunt 85), Doyle.
Ej använda: De Vries, Craddock, Ebanks-Blake, Johnson.
Gula kort NUFC: Ameobi
Publik: 52,287.
Domare: Peter Walton
