Programenlig förlust mot Manchester United
Två mål av Wayne Rooney såg till att fredagen och Boxing Day följde manus och gav hemmalaget alla poäng när Newcastle kraschade sig igenom en fjärde raka förlust.
Newcastle
Till start kom Adam Armstrong som ensam forward, klubbens yngste startspelare i Premier Leagues historia med sina 17 jordsnurr. Annars bjöds vi en väntad startelva och en svårtolkad formation där Yoan Gouffran ena stunden såg ut att spela vänsterforward, i nästa "wing-back" i 3-5-2.
Newcastle (4231/352?)
Jak Alnwick - Daryl Janmaat, Fabricio Coloccini, Steven Taylor, Paul Dummett - Vurnon Anita, Jack Colback, Moussa Sissoko - Yoan Gouffran, Ayoze Perez, Adam Armstrong
Matchen
Newcastle började hyggligt och lyckades hålla sina motståndare på avstånd. Troligtvis skulle Yoan Gouffran haft en straff när han fälldes av Juan Mata utan att bollen var i närheten, men domare Mike Jones valde att ignorera händelsen. Därefter sköt Daryl Janmaat ett bra skott från avstånd som spanske David De Gea fick sträcka ut för att tippa över sin ribba.
Men det som var en hoppfull start skulle snart förbytas i en matchkaraktär och ett händelseförlopp som börjar bli lika förutsägbart som tjatigt. Adam Armstrong stod för en fin aktion på vänsterkanten, vek inåt i planen och sköt ett skott mot hemmalagets mål. Skottet blockerades dock av Phil Jones och landade vid motståndares fötter. En strålande passning av van Persie hittade Falcao vid bortre stolpen och bakom ryggen på en helt ointresserad Paul Dummet. Falcaos "glidtacklingspassning" gav Rooney öppet mål och Manchester United ledningen efter 23 minuter.
Tretton minuter senare slog Gouffran en passning i gapet på Juan Mata som kunde servera en helt omarkerad Rooney till 2-0. Spelmässigt var Newcastles hoppingivande inledning bortblåst och förgäves medan hemmalaget såg ut att vara kapabla till både två och tre mål ytterligare.
Den andra halvleken inleddes på nytt med förnyat Newcastlemod, bland annat fick vi se en tidig hörna och ett bra försök av Ayoze Perez. Sju minuter in dödade dock hemmalaget tillställningen totalt när Rooneys passning nådde en smart van Persie. Dennes nick var helt utom räckhåll för Jak Alnwick som återigen fick se flera bollar ramla in bakom ryggen.
Paul Dummett banade väg för Remy Cabella och Papiss Cissé bytte av en imponerande Armstrong (som sjukt nog beskylldes för 1-0-målet av vår manager efter matchen).
I matchens 86:e minut reducerade Newcastle. Phil Jones rev ned Jack Colback och Papiss Cissé placerade elegant in straffen i De Geas vänstra kryss. Tyvärr kunde inte målet sparka igång någon comeback.
En seger på sju matcher gör att vi står kvar på 23 poäng efter 18 omgångar. Kanske börjar varningsklockorna slå på Tyneside igen. Som The Guardians Jamie Jackson uttrycker det: Newcastle are in the collapse phase of the boom-and-bust cycle that is marking out Pardew’s tenure.
Matchen som sådan följer ett mönster. På förhand fick vi höra om innebörden av att vårda bollen mot de bästa lagen. Vid segrarna mot Manchester City (ligacupen), Liverpool, Tottenham och Chelsea har Newcastle haft mellan 30 och 38% av bollinnehavet. Att denna insikt nu skulle bära oss till poäng på Old Trafford verkade alltid som ett osannolikt scenario. Istället lyckades Newcastle visa upp delar av sitt tekniska och offensiva kunnande innan det första målet ramlade in bakom den hjälplöse Alnwick. Detta blev startskottet på en sedvanlig kollaps: vi tycks ständigt oförmögna att resa oss spelmässigt när första målet går emot. Plus går till Ayoze Perez som på nytt gör en strålande insats, och till Adam Armstrong som inte gör någon besviken mer än sin tränare.
Hur som helst stundar nu två matcher som kan sätta kursen för resten av säsongen. Under 2008/09 hade vi 22 poäng efter 18 matcher men drabbades under vårsäsongen av en hemsk formsvacka som sedermera slutade i degradering. Årets nedflyttningskandidater Burnley, Hull, Leicester, QPR, Aston Villa och förra veckans övermän Sunderland borde dock innebära att det inte ska bli tal om något allvarligt Championshiphot, men fjolårets vårsäsong får inte upprepa sig. Därför är det viktigt att bibehålla självförtroende och återfinna trygghet i försvarsspelet mot Everton och Burnley. Annars finns det anledning att befara ett ännu värre 2015 än det år vi precis genomlidit.
