Säs 1980/81: Osannolika mästare
Ipswich Town var laget på allas läppar. Managern Bobby Robson hade sedan 1969 byggt upp ett lysande fotbollslag som nu var redo att överträffa FA-cuptriumfen 1978 med en unik trippel. Istället var det Aston Villa som fick lyfta ligabucklan, Tottenham FA-cupen medan UEFA-cupen blev The Tractor Boys tröst.
De rusade fram på alla fronter. Ipswich Town var redo att utmana Liverpool. Laget bestod av idel landslagsmän. Skotske landslagsmannen George Burley som högerback och bredvid honom tre engelska landslagsmän i form av Russel Osman, Terry Butcher och Mick Mills. Rutinerade målvakten Paul Cooper vaktade buren som den ende som aldrig skulle göra en landskamp i detta Ipswich-försvar.
Så nära för Ipswich
På mittfältet dominerade andra landslagsmän som skotten John Wark tillsammans med holländarna Arnold Muhren och Frans Thjissen. Paul Mariner (England), Eric Gates (England) och Alan Brazil (Skottland) spelade oftast längst fram, men där fanns även plats för yttern Kevin O Callaghan (Nordirland) samt de rutinerade backarna Alan Hunter (Nordirland) och Kevin Beattie (England). Samtliga med landskamper! Det var endast reserverna Mich D´Avray och Steve McCall som bara kunde ståta med U21-landskamper för England. Ett nästan osannolikt lagbygge som under ett antal år var nära storhet och just denna säsong riktigt nära. Bågen spändes dock för hårt med tanke på truppens storlek, för även om det fanns massor med landslagsmän, tålde man inte många skador och det intensiva matchande slet hårt. I ligan blev det en andraplats efter överraskningen Aston Villa och i FA-cupen åkte man ut i semifinal mot Manchester City, men UEFA-cupen tog man hem.
Aston Villa ligamästare
Aston Villas manager Ron Saunders hade metodiskt – lite mer i skymundan i jämförelse med Ipswich – byggt upp ett riktigt bra lag. Den sista pusselbiten var den engelske landslagscentern Peter Withe som bildade ett extremt potent anfall tillsammans med Gary Shaw och den flinke yttern Tony Morley. På mitten styrde lagkaptenen Dennis Mortimer tillsammans med den extremt spelbegåvade egna produkten Gordon Cowans. Mittförsvaret var mycket stabilt med Allan Evans och Ken McNaught. I mål stod rutinerade Jimmy Rimmer. Det skulle bli en sådan där säsong för Villa, då allt undan för undan bara flyter på och till slut kunde de mycket välförtjänt höja ligabucklan och skjuta in en liten kil i Liverpools hegemoni. Ett Liverpool som tröstade sig med att ta hem Europacupen och ligacupen. Den senare turneringen först efter omspel mot West Ham United, vilka i sin tur lekt hem division 2.
Spurs tog hem FA-cupen
Tottenham Hotspurs följde sin vana att alltid vinna en pokal i början på decenniet. 1950/51 vann laget ligan med Arthur Rowes numera berömda Push and Run spel, vilket var föregångaren till den typ av brittisk totalfotboll som Liverpool briljerade i på 80-talet, men vårdades och utvecklades av Spurs-managern Bill Nicholson på 60-talet, vilket bland annat ledde till en ligaseger och FA-cuptitel 1960/61 och en ligacuptitel 1970/71. Ja, och 1980/81 tog man åter hem FA-cupen, vilket laget också skulle göra 1990/91, men sedan tog det stopp på den fina traditionen. Finalen mot Manchester City gick till omspel, och det var särskilt den andra matchen som än idag får anses som en av de stora FA-cupfinalklassikerna, där argentinaren Ricardo Villa avgjorde med ett mäktigt solomål i en sprakande 3-2-tillställning.
FA-cupfinalen 1981. Det sprakande omspelet.
Mästarna Aston Villa
Ipswich tar hem UEFA-cupen
Liverpools Europacupäventyr 1980/81
Ligacupfinalen mellan Liverpool och West Ham (omspel) 1981