Säsongen 1985/86 - när Liverpool tog The Double

Liverpool vann till slut ligan efter en nästan osannolik spurt. De landade två poäng före Merseyside-rivalerna och regerande mästarna Everton och fyra poäng före West Ham United. Det var dock Manchester United som tog kommandot inledningsvis. Det stjärnspäckade laget vars senaste ligaseger var så långt tillbaka som 1966/1967 under Sir Matt Busby och klubben hade år efter år burit på ett allt tyngre ok vad gällde fansens krav på en ligatitel. Pengar fanns, stjärnor fanns, men det ville inte riktigt klicka. Tyvärr blev det samma visa även denna säsong, då laget drabbades av skador och formsvackor på nyckelspelare, vilket resulterade i en fjärdeplats. Everton startade tveksamt, men fick upp ångan och tog egentligen över taktpinnen från United. Dålig koncentration i ett par matcher mot slutet ledde dock till att Liverpool seglade förbi i slutfasen.

Positiva överraskningar

West Ham var en positiv överraskning. Eleganterna från östra London såg till att knipa tredjeplatsen och var ju inte så långt bort från titeln. Trots lagets rika historia och fantastiska spelare genom historien kunde West Ham som bäst ståta med en sjätteplats tidigare. Faktum är att tredjeplatsen 1985/86 står sig än idag som The Hammers bästa placering genom tiderna. Storstjärnan Trevor Brooking hade lagt skorna på hyllan och nu drevs laget av en synnerligen vass forwardsduo i form av Tony Cottee och Frank McAvennie.

Andra positiva överraskningar var Sheffield Wednesday och Chelsea på femte respektive sjätte plats. Arsenal hamnade sjua, men hade i maj fått en ny manager vid namn George Graham. Don Howe fick sparken i mars och egentligen ville Arsenal värva Alex Ferguson med Graham som assisterande, men Ferguson ville avvakta till efter VM innan han tog något beslut, då han fortfarande var ansvarig för Aberdeen samtidigt som han hoppat in som skotsk förbundskapten efter legendaren Jock Stein plötsliga bortgång. Arsenal ville inte vänta, utan tillsatte Graham.
 

Stjärnspäckade Tottenham Hotspurs som under första halvan av 80-talet varit ett av topplagen och dessutom tagit hem två FA-cuper och en Uefa-cup hade en mellansäsong med en mycket blygsam mittenplacering och utan framgångar i någon cup. Följande säsong skulle de hamna trea och gå till FA-cupfinal, så det vara bara en temporär svacka. Allra dystrast var nog Ipswich Towns sorti från högstadivisionen. Laget som utmanat de stora under flera säsonger på 70- och 80-talet hade passerat toppen och var nu i en historisk nedförsbacke, från vilken de ännu inte tagit sig upp.

Lilla Oxford klarade ligakontraktet med ett nödrop, men skrällde rejält genom att ta hem ligacupen i final mot Queens Park Rangers. Vägen dit imponerade, då Oxford slog ut Liverpool i semifinalen och tidigare lag som Chelsea och Nottingham Forest.
 

Everton hade inför säsongen köpt Gary Lineker från Leicester City och han skulle inte göra någon besviken, även om han möttes med viss skepsis från fansen då hans ankomst innebar avsked för den dyrkade Andy Gray. Skytteligavinnare med totalt 38 mål, Player of the Year och sedan blev han även skyttekung i VM. Hade Everton varit mer fokuserade i slutet på säsongen kanske det slutat med en dubbel och Lineker skulle blivit en legendar. Nu blev det två andraplatser, även om det började riktigt bra i FA-cupfinalen mot Liverpool. Lineker gjorde första målet och Everton spelade riktigt bra ända till den 57:e minuten då Ian Rush kvitterade. Bara några minuter senare ökade Craig Johnston på till 2-1 och Rush avslutade målskyttet i en match som slutade 3-1.

Liverpool FC blev därmed det fjärde laget i historien att ta hem The Double (den riktiga). Vändningen på Wembley tydde på klass och karaktär, men den största bedriften var nog den fenomenala ligaspurten. Ett bevis på vilket otroligt lag managern Kenny Dalglish hade till sitt förfogande. Tidigare hade Preston North End lyckats med bedriften att ta The Double 1888/89, Aston Villa 1896/97, Tottenham 1960/61 och Arsenal 1970/71. Managern Kenny Dalglish kunde känna sig oerhört stolt över sitt lag, vilket kanske var ett av de absolut starkaste i Liverpools och ligans historia. Synd bara att de inte fick visa det i Europa.
 

FA-cupfinalen 1986
 

 

Ligacupfinal 1986