Tarmo Kink lämnar Middlesbrough

Tarmo Kink anslöt i augusti 2010 från ett obskyrt ungerskt lag vars namn jag, gud förbjude, varken minns eller vill ödsla tid på att lära mig. Optimismen var trots hans mindre utbredda rykte ganska stor, då han liksom många andra faller in under den numera vedertagna kategorin "Youtube-värvningar". I klipp efter klipp kunde man se honom trampa in från höger och avlossa sin, vad det verkade, alldeles enastående utmärkta vänsterfot. Antagligen hade dåvarande manager Gordon Strachan fascinerats lika mycket som vi andra med intressen investerade i Boro. En dryg månad efter ankomsten hoppade han in och gjorde två fantastiskt vackra mål mot Burnley. Sedan har Tarmo Kinks vänsterfot fått rosta på diverse avbytarbänkar runt om i England, och emellanåt har den förfrusit på reservlagsåkrar. Två ytterligare mål blev det och omkring 20 matcher, innan kontraktet ömsesidigt avslutades idag. Ingen lär gråta, då Boro slipper betala hans sexsiffertaliga lön och Kink kan låta videoteknologin ta honom och tillhörande levebrödsupphållande fot långt, långt bort från Teesside.

 

Det finns egentligen inte så jävla mycket att tacka Tarmo för. Vid närmare eftertanke desto mer att ogilla honom för. En sak ska han dock ha tack för: hoppet han gav oss, hoppet om det där distansskottet innebärandes Premier League-uppflyttning, hoppet om att allt estländskt inte är skitigt, sjukdomsbärande och värdelöst.

Tack för hoppet, Tarmo!