Veckans avspark: West Ham vs Leicester
På lördag möts två lag med en lyckad Premier League-premiär bakom sig. Old School Football nostalgiladdar med att blicka tillbaka så långt som 1972 och två fighter mellan lagen inför svenska tv-tittare.
Den 11 mars 1972. Tipsextra var inne på sin tredje säsong. Lördagen innan hade Stoke vunnit över Chelsea med 2-1 och mannen med de gigantiska polisongerna – Terry Conroy – hade gett The Potters en tidig ledning som sedan kvitterats av Chelseas centertank Peter Osgood, bara för att rutinerade George Eastham (mannen som bidrog till att lönetaket försvann i början på 60-talet, när han drog Newcastle United inför rätta) skulle punktera matchen till Stokes fördel.
Talangfulla Leicester City
När Tipsextra-vinjetten ljöd den 11 mars väntade dock Leicester City mot West Ham United. Leicester som hade ett relativt framgångsrikt 60-tal bakom sig med några framskjutna placeringar i ligan, tre FA-cupfinaler och en ligacupvinst, men var precis åter efter en repa på två säsonger i andradivisionen. Laget skulle klara sig kvar med en mittenplacering och det fanns stjärnor som backarna Steve Whitworth, Graham Cross och David Nish. Den sistnämnde skulle slå Alan Balls övergångsrekord när Derby County och dess manager Brian Clough pungade ut med 225 000 pund senare under 1972. Nish skulle sedan vinna ligan med Derby och göra fem landskamper för England. Även Whitworth skulle få göra landskamper för England i samband med att dåvarande förbundskaptenen Don Revie petade Liverpools Emlyn Hughes 1975 för att testa nya förmågor i jakten på att råda bukt på lagets svagaste position. Från och med debuten mot Västtyskland den 12 mars 1975 fick Whitworth starta i sex av de kommande åtta matcherna. Det blev totalt sju landskamper och den sista spelades redan i november 1975. Följande år testade Revie tre yngre förmågor, Trevor Cherry (Leeds), Dave Clement (Queens PR) och Phil Neal (Liverpool). Det fanns inte längre plats för Whitworth.
Det var inte ont om talang i detta Leicester. På mitten styrde Jon Sammels och klubblegendaren Keith Weller. Den kanske bäste Leicester-spelaren genom tiderna. Lite osäker på om Weller spelade center eller drog sig tillbaka på mittfältet. Där fanns också vänsteryttern Len Glover vars genialitet kunde vara lika skapande som destruktiv. Och så förstås Alan Birchenhall humoristisk, elegant och målfarlig.
Eleganta West Ham United
Elegant var å andra sidan hela West Ham United. En välskött klubb med en stark lokal gemenskap och där fotboll skulle vara vacker och underhållande, om än inte alltid så vägvinnande. Kommande säsong skulle West Ham sluta som sexa i högstadivisionen. Bättre placering hade de aldrig haft och skulle inte få förrän 1985/86 då de blev trea, endast fyra poäng bakom vinnaren Liverpool FC och två poäng bakom tvåan Everton. I West Ham fanns stora stjärnor, såsom två VM-vinnare från 1966 vilka redan betraktades som legendarer. Bobby Moore skulle bli Englands meste landslagsman genom tiderna och det var också han som fick lyfta VM-pokalen i egenskap av lagkapten. Men det var West Ham-forwarden Geoff Hurst som avgjorde VM-finalen med sitt hattrick. Eleganten och spelfördelaren Trevor Brooking huserade på mittfältet med sin grace, finess och förmåga att spela lika bra med båda fötterna. Något han tränat upp med hjälp av en tennisboll som ung. Brooking jobbade sida vid sida med den borne ledaren Billy Bonds som snart skulle ta steget ned i backlinjen och överta kaptenskapet från Bobby Moore i en karriär som skulle spänna över tre decennier. Men där fanns också Harry Redknapp och mannen med den intressanta frisyren - kalt uppe på och en krans runtom - Bryan ”Pop” Robson. Clyde Best var en stor och kraftfull center från Bermuda som länge drog ett ensamt och kämpigt lass som den främste av en handfull färgade spelare i ligan.
11 mars 1972, Leicester vs West Ham 2-0
Mål: David Nish, 2
Leicester: Mark Wallington, Steve Whitworth, David Nish, Graham Cross, John Sjoberg, Rodney Fern, John Farrington (Malcolm Manley), Jon Sammels, Keith Weller, Alan Birchenhall, Len Glover
West Ham: Bobby Ferguson, John McDowell, Frank Lampard, Billy Bonds, Tommy Taylor, Bobby Moore, Harry Redknapp, Clyde Best, Geoff Hurst, Trevor Brooking, Bryan Robson
Kommentator: Fredrik Belfrage
Frank Worthington anländer
Följande lördag på Tipsextra förlorade Huddersfield borta mot Birmingham City, men i Hudds fanns en riktig lirare – Frank Worthington. Han skulle rätt snart hamna i just Leicester efter att han inte klarat den medicinska undersökningen hos Bill Shanklys Liverpool FC, tack var ett högt blodtryck, vilket var självförvållat och orsakat av ett mycket vidlyftigt leverne.
Sommaren och hösten gick. Åtvidabergs FF tog hem allsvenskan i fotboll. Årsskiftet närmade sig och den 30 december 1972 möts de igen. Även denna gång på Filbert Street. Det var dock inte meningen, eftersom den match som skulle ha spelats mellan West Bromwich och Leeds blev inställd, då ett virus härjade i något av lagen.
Det är svårt att inte låta bli att förbryllas av The Foxes laguppställning, som påminde mer om den riktigt gamla och offensiva 2-3-5, medan de flesta runt 70-talet nog spelade betydligt mer defensivt efter Sir Alf Ramseys succé i VM med England och uppställningen 4-3-3. Och många hamnade nog även i början av 70-talet snabb in i en 4-4-2-uppställning. Men det måste ju varit praktiskt omöjligt för Leicester, åtminstone i den andra matchen mot West Ham 1972 och om man ser till spelarna på plan.
John Farrington på högeryttern och Len Glover på vänster. Åtminstone Glover var oerhört offensiv, vilket stärks av att Frank Worthington gärna refererar till Glover som ett fotbollsgeni. Keith Weller längst fram, som dock mycket väl har förmågan att sjunka tillbaka till en mittfältsplats. Talar vi om en modern falsk nia? Som inrar eller forwards eller mittenmittfältare finner vi Alan Birchenhall och Frank Worthington. Den senare var ett sant fotbollsgeni och superindividualist. Vida berömd för sin eleganta stil på plan och extravaganta utanför plan. Farrington gav Leicester ledningen efter 45 sekunder, därefter gjordes två mål till av Frank Worthington och Trevor Brooking.
30 december 1972, Leicester vs West Ham 2-1
Mål: John Farrington (45 sek), Frank Worthington, Trevor Brooking
Leicester: Peter Shilton, Steve Whitworth, Dennis Rofe, Alan Wollett, Malcolm Manley, David Tomlin, John Farrington, Alan Birchenhall, Keith Weller, Frank Worthington, Len Glover
West Ham: Bobby Ferguson, John McDowell, Frank Lampard, Billy Bonds, Tommy Taylor, Bobby Moore, John Ayris, Clyde Best, Pat Holland, Trevor Brooking (Bernie Lutton), Bryan Robson
Kommentator: Bo Hansson
