VM-listan: De största förbundskaptenerna plats 4-5
En förbundskapten är en ledare som visar ut en riktning. En vägvisare som ger förutsättningar för spelarna att nå det gemensamt uppsatta målet. Här listar vi plats 4 och 5 över de tio största förbundskaptenerna i VM-historien.
Två nya namn att lägga till vår förbundskaptenlista. Båda var stora ledare men var trots detta på olika sätt ifrågasatta och kontroversiella och då kanske främst efter deras ledargärning. Båda två hade kopplingar till "the dark side" under några mörka årtionden i Europa. Dras prestation och gärning inom fotbollen är dock det vi bedömer här och den är oomtvistad för bägge dessa herrar.
5. Vittorio Pozzo
Segra eller dö är väl ett incitament så gott som något för att maximera sin insats. Det var mer eller mindre under dessa former som Vittorio Pozzo och hans manskap lyckades ta sig fram till 2 efterföljande VM-guld i det Mussolinistyrda fascistItalien.
Värdet i Italiens två guld kan man diskutera hur mycket som helst. En fadd eftersmak blir det utifrån domarnas extrema “Italien-ögon” i 34-mästerskapet. Bland annat den svenska finaldomaren Ivan Eklind har anklagats för att ha varit mutad och skrämd av Mussolini att döma i Gli Azzuris favör.
I 38-mästerskapet så bar Italien svarta tröjor och gjorde fascisthälsningar, något som naturligtvis inte gör deras eftermäle till något vackert. Nu är det ju dock inte de politiska fundamenten som bedöms på den här listan utan förbundskaptenens faktiska prestation och om man sätter in Pozzos två guld i den politiska bakgrunden och för en stund reflekterar över vilken press både han och spelarna levde under så är det inget annat än en högkaratig prestation som italienarna stod för under dessa bägge mästerskap.
4. Sepp Herberger
Ett av kriget sönderslitet och stukat Tyskland, med ett folk som längtade efter att få sin stolthet och sin själ återupplivad, lyckades med det som globalt är känt som “Undret i Bern”. Man lyckades efter en heroisk insats vända ett 0-2 underläge till seger med 3-2 och miraklet var ett faktum. Ungrarna hade inte förlorat på fyra år och det fanns nog väldigt få som trodde att detta ens var möjligt. En man tvivlade dock aldrig och det var Sepp Herberger.
Efter en gedigen spelarkarriär med tre egna landskamper så blev Josef Herberger assisterande förbundskapten redan 1932. Efter den fascistiska propagandaolympiaden 1936 fick den då 39-årige Herberger ta över som högste ansvarig för “Der Nationalmannschaft”. Efter ett av politik (Österrikes annektering) havererat VM 1938 så fick Herbergers förbundskaptensroll ta en paus på hela 12 år. När Tyskland samlat ihop spillrorna efter kriget så återkallade man Herberger som coach.
Trots att Herberger hade haft fyra år på sig att bygga sitt lag inför VM 1954 så ansågs man bara vara en outsider då framförallt de “oövervinnerliga ungrarna” ansågs vara storfavoriter att ta hem titeln efter att man bl.a blivit de första någonsin att besegra England på deras hemmaplan 1953. I det första gruppspelet så ställdes tyskarna dessutom mot ungrarna och förlorade med hela 8-3. Här visade dock Herberger prov på sin fingertoppskänsla när han bänkade halva förstauppställningen. Han räknade kallt med att vinna de två resterande gruppmatcherna och på så sätt avancera till slutspelet.
Herberger var en strikt man som byggde sitt spel på att ha en stark disciplin, en stark fysik och en bra sammanhållning. Han pratade om att man behövde ha 11 vänner i ett lag. Herberger var också känd för att använda sig av en ganska enkel och ibland klichéartad retorik då uttrycken “Bollen är rund” och “Spelet varar i 90 minuter” sägs härstamma från den tyske förbundskaptenen.
I slutspelet så växlade tyskarna upp och med mittfältsstjärnan Fritz Walter som Herbergers förlängda arm på planen så avfärdade man Jugoslavien med 20 i kvartsfinalen och de starka österrikarna med 6-1 i semin.
Nu var man framme vid målet, en final mot Ungern och en tro på revansch. Händelserna på Wankdorf Stadium den 4 juli 1954 har dokumenterats på film vid inte mindre än tre tillfällen. Ungrarna gjorde två mål redan efter åtta minuter och undret såg ut att vara långt borta. Herberger hade dock bankat in en tro på att tyskarna kunde vinna och man kvitterade redan i den 18:e minuten efter två lika snabba mål. Det blev yttern Helmut Rahn som med sitt andra mål frälste både Herberger och det tyska folket.
När VM var över hade Herberger var det 22 år sedan Herberger först hade blivit inblandad i det tyska landslaget. Sagan var dock inte slut utan Herberger skulle leda landets finaste och bästa fotbollsspelare i ytterligare 10 år, bl.a med en fjärdeplats i VM 1958 och en kvartsfinalplats 1962. 1964 lämnade han över till den något mer tillbakadragna och försiktiga Helmut Schön, men det är en helt annan historia. Sepp Herbergers eget arv har blivit ifrågasatt och kritiserat då han 1933 blev aktiv medlem av Hitlers nazistparti och speciellt hans upptagande i den tyska idrottens Hall of Fame föll inte i god jord i alla cirklar.
Nu laddar vi för topp 3 på den här listan och där hittar vi en skrällkapten, en svenskbekanting och en förbundskapten som tog tre medaljer på fyra försök.
