VM-listan: De största matcherna plats 11-15

Det finns många parametrar att välja bland för att identifiera en riktigt stor match. På platserna 11-15 hittar vi mycket politiska bakgrunder men även stökiga uppladdningar, stulna halsband och oroliga magar. Här har vi platserna 11-15 på listan över de stora VM-matcherna.

Eftersom vi på den här sidan arbetar med ett Old School-perspektiv så håller sig våra VM-listor i mångt och mycket i spannet från VM 1950 till VM 1998 och det är inga undantag på den här delen av listan där vi hittar tre 70-talsmatcher, en 80-talsmatch och en från 90-talet. Enjoy!

15. Argentina-England 1986, 2-1

Om matchen mellan Västtyskland och Östtyskland 1974 var en av VM-historiens mest politiskt laddade matcher så var kvartsfinalmötet mellan England och Argentina 12 år senare inte långt efter. Rivaliteten mellan de bägge länderna hade ur fotbollsmässig synpunkt startat redan 1966 då man i Englands-VM också drabbade samman i kvartsfinalen. Argentinas lagkapten Rattin hade blivit utvisad för att han, som domaren sade: “såg ut som han skulle döda mig”. Efter matchen förbjöd Alf Ramsey ytterbacken George Cohen att byta tröja med en argentinare och han kallade desssutom motståndarna för “animals”.

Utöver den fotbollsmässiga rivaliteten så fanns Falklandskriget 1982 som en politisk “backdrop” som skulle påverka känslorna i båda länderna före mötet.
Om matchen mellan Västtyskland och Östtyskland var en ganska intetsägande och betydelselös match rent fotbollsmässigt så var sannerligen inte detta fallet med England-Argentina. Två av VM-historiens absolut mest berömda mål satte Argentina i förarsätet. Maradonas “Hand of God” mål gav Argentina ledningen och bara fyra minuter efter det så gav han Argentina en tvåmålsledning genom det dribblingsnumret som vi på listan över de största VM-målen placerade som nummer 1. England kämpade sig tillbaka in i matchen och framförallt den irrationelle yttern John Barnes skapade problem för Argentina. Närmare än ett reduceringsmål av Lineker med 10 minuter kvar kom man dock aldrig och Argentina hade, som Maradona sade, fått upprättelse för Falklandskriget fyra år tidigare.
https://www.youtube.com/watch?v=azQabU537Rs&t=108s

14. Brasilien-England 1970, 1-0

Vän av ordning tycker kanske att en simpel gruppspelsmatch inte har någon plats på en lista över riktigt stora VM-matcher, men just mötet mellan England och Brasilien i Mexiko-VM anses av många vara en av de där riktigt klassiska matcherna i VM-historien.

De bägge länderna hade inbördes delat de tre senaste VM-titlarna mellan sig då Brasilien vann 1958 och 1962 medan England var regerande världsmästare från 1966. Nu hade de hamnat i samma grupp och många såg fram emot mötet som en förpostfäktning inför en potentiell final.

England hade haft en skakig uppladdning då deras lagkapten och stjärna Bobby Moore hade anklagats för stöld av ett halsband när laget laddade upp i Colombias huvudstad, Bogota. Anklagelserna var till och med så grova att Moore fick sitta i husarrest i några dagar innan diplomatiska påtryckningar på högre ort fick loss lagkaptenen.

Matchen i sig spelades i ett högt tempo och engelsmännen, som av de flesta experter ansågs ha ett ännu starkare lag än det som vann guld fyra år tidigare, höll jämna steg med det starka brasilianska laget. Den enskilt mest berömda händelsen under matchen var när Pelé gick upp högt på ett inlägg och nickade stenhårt ner mot stolproten. Den engelske världsmästarmålvakten Gordon Banks dök ner mot stolproten och lyckades styra bollen över ribban. Bobby Moores kommentar när han gick fram till Banks efter räddningen: “What´s with you? Don´t give away any silly corners”!

Matchen slutade 1-0 till Brasilien efter att Jairzinho dunkat in det som skulle bli matchen enda mål. Efter matchen möttes lagets bägge storstjärnor Bobby Moore och Pelé i en omfamning på mittlinjen som blev förevigat och är ett av fotbollshistoriens mest berömda fotografi.
https://www.youtube.com/watch?v=Spm8_lXHwR0

13. Argentina-England 1998, 2-2

Del tre i den stora VM-rivalieteten mellan dessa bägge länder. De bägge tidigare mötena hade båda varit på kvartsfinalstadiet och då med varsin seger, England 1966 och Argentina 1986. Nu var det åttondel på programmet och ingångsvärdena var de gamla vanliga, rivalitet och politik. Argentinarna använde fortfarande Falklandskonflikten som bensin medan de brittiska medierna lanserade bilder på David Beckham med texten “Den här gången kommer matchen att bli ihågkommen för vad en spelare gjorde med sina fötter”. Detta var naturligtvis en tydlig passning till Maradonas “Guds hand”-mål 12 år tidigare.

Matchen började i ett rasande tempo och efter nio minuter var ställningen 1-1 efter att lagen förvaltat varsin straff. Kort därefter gjorde den då 18-årige Michael Owen ett av de där klassiska VM-målen när han sprintade ifrån det argentinska försvaret och lyfte in ledningsmålet. Ytterligare ett mål skulle dock falla innan halvtidsvilan och det var inte det 3-1 mål som Paul Scholes hade chansen att sätta utan det var en kvittering genom Javier Zanetti.

Andra halvlek startade med en situation som förändrade matchbilden ganska radikalt. Trots likaläget hade England varit det bättre laget i första halvlek. Nu skulle dock den då unge David Beckham få syna det röda kortet efter att ha gjort sig skyldig till en eftersläng på Diego Simeone. England hade faktiskt ett segermål inne, men Sol Campbells mål dömdes bort efter en omdiskuterad foul av Alan Shearer.

Förlängningen blev ett ställningskrig och matchen gick till straffsparkar. Pga Beckhams utvisning och det allmänna skadeläget i det engelska laget tvingades den engelske förbundskaptenen Glenn Hoddle skicka fram två rutinerade spelare men ovana straffskyttar i Paul Ince och David Batty. De båda missade sin straffar och då hjälpte det ju inte att David Seaman hade tagit en av Argentinas.
Eftermälet i England blev ganska tufft för Beckham. Han fick bära hundhuvudet och fick utstå både hot och se hur dockor av honom brändes. Han fick sin revansch fyra år senare när han i VM slog in en straff i gruppspelet mot….Argentina.
https://www.youtube.com/watch?v=IHCqp7Xbjdg

12. Västtyskland-England 1970, 3-2

Ytterligare en sån där stekhet kvartsfinal som av olika anledningar gått till världshistorien.
England och Västtyskland hade gått en holmgång i finalen fyra år tidigare och efter att England delvis tagit guldet pga ett tveksamt och omdiskuterat domslut i samband med Geoff Hursts 3-2 mål så var revanschlustan extra stor.

Att de bägge storländerna stötte på varandra redan i kvartsfinal berodde till stora delar på att England fått en tuff lottning och bara hamnat tvåa i sin grupp bakom Brasilien. England hade dock en mycket stark trupp och det ansågs på förhand vara helt jämnt om vem som skulle ta steget till semifinal.

England hade som tidigare nämnts haft en skakig uppladdning och inför kvartsfinalen kom nästa smäll. En av laget absoluta nyckelspelare, målvakten Gordon Banks, insjuknade i svår maginfluensa på matchdagen och kunde inte spela. Budet gick till Chelseas atletiske målvakt Peter “the cat” Bonetti.

Matchen började bra för Bonetti och England och man kunde gå ifrån till en 2-0 ledning efter mål av mittfältarna Alan Mullery och Martin Peters. Det var dock i samband med att spelfördelaren och stjärnan Bobby Charlton byttes ut som problemen började. I samma stund som Charlton lämnade plats för Manchester Citys Colin Bell så gjorde Franz Beckenbauer 1-2 på ett långskott som gick in under Bonetti på ett mycket retfullt sätt. När det sedan återstod åtta minuter så lyckades den kraftfulle centern Uwe Seeler nicka bollen baklänges i en båge över en hjälplös Bonetti. De bägge kombattanterna stod inför en ny förlängning. Den här gången skulle det visa sig att tyskarna skulle dra det längsta strået efter att måltjuven Gerd Müller gjorde ett av sina klassiska “femöresvändningar” innan han slog in målet som innebar semifinalbiljett för västtyskarna. 120 minuters stekhet fotboll i Leon hade slutat med tysk revansch i en av de riktigt klassiska VM-matcherna.
https://www.youtube.com/watch?v=Ps3JBN1vAe0

11. Västtyskland-Holland 1974, 2-1

En final som kvalar in bland de största matcherna snarare på grund av omständigheterna och historien snarare än att den var extremt välspelad.
Länderna hade olika system där Tyskland byggde sitt spel på att vara en kontrollerad maskin som malde ner sina motståndare. Man hade haft ett tufft gruppspel där man hade förlorat det politiska laddade möte mot Östtyskland. I det andra gruppspelet hade man, mycket på grund av den förlusten, fått en gynnsam resa till finalen och man var i god form. Holland å sin sida hade med sin starka Ajaxkontingent och förbundskaptenen Rinus Michels skapat ett attraktivt totalfotbollskoncept där alla spelare anföll och alla försvarade. Ideliga platsväxlingar och motrörelser var Holländarnas specialitet och man hade imponerat stort fram till finalen.

Ett annat starkt ingångsvärde var den djupt rotade anti-tyska känsla som det holländska folket hade med sig sedan den tyska ockupationen under andra världskriget.
Matchen började med ett furiöst tempo från holländarna och innan någon tysk ens hade rört bollen så låg den i nät bakom Sepp Maier. Johan Cruyff hade fått bollen på mittlinjen och satt fart. Hans framfart var så snabb att han inte gick och hejda och precis när han passerat straffområdeslinjen vältes han över ända av Uli Hoeness. Straffen togs med ackuratess av Johan Neeskens som dammade till bollen så att kritan från straffpunkten yrde i luften, holländarna var i förarsätet.

Många hävdar att denna sekvens var förödande för holländarna. Att göra mål innan tyskarna ens rört bollen skulle ha fått holländarna att, på ett undermedvetet plan, underskatta motståndet så till den grad att man förväntade sig att vinna. Hur det låg till med den saken ska jag låta vara osagt. Det som är ett faktum är dock att tyskarna vände på matchen i den första halvleken efter straffmål av Paul Breitner och ett riktigt “måltjuvsuppdrag” av Gerd Müller. Holländarna var frustrerade och stjärnan Cruyff så till den grad att han på väg ut från första halvlek tjatade till sig ett gult kort från domaren Jack Taylor.

Många ansåg det holländska spelet vara så vackert att det var som ur en saga. Nu slutar ju tyvärr inte alla sagor lyckligt och Holland är till denna dag utan det efterlängtade VM-guldet efter totalt tre finalförluster.
https://www.youtube.com/watch?v=tKpjsqs78rs

Jon Lidberg2018-05-15 13:14:00
Author

Fler artiklar om Old School Football