Rangers accepterar bud på Kenny Miller
Rangers har gått med på ett skambud på ligans skyttekung, Kenny Miller. £700,000 är vad en skyttekung i SPL är värd, under nuvarande ledning.
I slutet av september kunde jag skriva en lättad artikel, med titeln "Rangers ekonomi har vänt". Efter försäkringar och förklaringar verkade det som om ekonomin hade vänt. Omsättningen hade ökat, kostnaderna gått ner. Man kunde till och med göra ett och annat nyförvärv.
I typ tre månader får man vara glad över att världen ser ljusare ut. Sedan blir det återigen en tvärvändning. Nu kan man inte förstärka truppen utan att sälja någon spelare. Och den man valt att sälja är Kenny Miller. På mindre än ett år har man sålt först ligans odiskutable skyttekung, och sedan, när den nye målskytten tar över samma plats säljer man också denne.
Fotboll är och förblir en idrott som går ut på att göra fler mål än motståndarna. Och ändå säljer man gång på gång de som faktiskt klarar av detta.
Det som gör mig mest sorgsen är det totala skambudet - 700 000 pund! Dundee United vill ha det dubbla och litet till för Goodwillie, och är dessutom tuffa nog att be vår klubb att stoppa upp sitt bud någonstans när de inte får de pengar de vet att deras spelare är värd. Varför klarar inte Rangers av att göra det, någonsin?
Nu verkar det som om Miller verkar ointresserad av en övergång, tills vidare. Men det är något vi hört förut.
Faktum kvarstår dock: när man som supporter hör representanter för sin klubb försäkra att vi är på väg uppåt, då måste vi uppenbarligen förutsätta att detta är propaganda, och skitsnack. När klubben försöker lugna är det dags att börja oroa sig. När klubbens representanter säger att detta är i klubbens bästa intresse, då kan man inte lita på det. Det är kontentan av det senaste årets utspel, och det gör mig ont.
Och, ja, jag skriver rent emotionellt. Om någon med mer rationellt sinnelag kan se någon ljuspunkt, så snälla, visa på den. Annars fortsätter jag fråga mig:
Har Rangers sålt ligaguldet, den fantastiska avslutningen på Walter Smiths karriär och hoppet om att det ekonomiska helvetet kanske är på väg att ge vika? Det återstår att se, men just nu känns det rätt mörkt.
Mathias Hellsten2011-01-10 09:58:32