Säsongen 2006/2007
När presidenten Aziz Yildirim lämnade posten i somras efter förra årets misslyckande gjorde han sitt livs misstag. Hans återkomst bidrog ju till ett sent tränarval och väldigt sena spelarköp. Tysken Christoph Daum kritiserades mycket, vem som helst kunde ha gjort det laget till mästare var kritiken från förra säsongen. Tysken tränade laget under tre säsonger (två ligaguld, en andraplats där man missade guldet sista matchen, två gånger tvåa i turkiska cupen). För vilket lag som helst så hade det varit succé. Men tränar du Fenerbahçe så är det bara förstaplatsen som gäller.
Europaspelen med Daum var inte godkänt, även om laget förlorade på små marginaler. Som tränare så gäller det att se till att marginalerna hamnar rätt.
Årets tränare brassen Zico Antonios Coimbra är fortfarande ett frågetecken. Behöver han mer tid eller är hans tränaregenskaper otillräckliga, återstår att se. Ge Zico mer tid säger jag. Han har tränat laget nu i tre månader, det behövs minst sex månader för att skapa ett nytt lag.
Inför säsongen så värvade man Kežman, Edu, Lugano, Deivid, Tümer och Uğur Boral. Dem fyra första har varit givna i startelvan. Tümer har spelat hälften av tiden, räknar man med Kerim från B-laget som har fått förtroendet av Zico framtills idag så har laget 5-6 nya ute spelare på plan i år. Alltså hälften av laget är nytt. Återigen det tar tid för spelare att anpassa sig för ett nytt lag, spel och land. Zico har fått mycket oförtjänt kritik. Spelarna då, är inget deras fel? Klart att det är. Exempelvis Appiah som blev vald till lagets bästa spelare förra året känner jag inte igen i år.
Visst Zico har inte visat mycket hopp om att han kan leda laget. Är det för sent att ge honom sparken? Vem ska ta över då? Hur lång tid behöver nästa tränare att anpassa sig? Kan nästa man garantera succé? Vi har inte råd med så många frågetecken. Zico får mitt stöd och förtroende till nyår. Spelas det då inte bra fotboll och om man inte är kvar i UEFA cupen, ja då blir det ”ciao” Zico.
Laget ligger nu tvåa i ligan hela 6 poäng efter årets överraskning, Vestel Manisaspor. Fotbollen som har spelat hittills gläder ingen. Personligen tycker jag att laget är väldigt starkt. Ett lag med stjärnor som Kezman, Appiah, Alex och Tuncay bör ligga etta i ligan med 6 poängs försprång. Efter förra veckans snopna Newcastle förlust känns det faktiskt som att laget är på rätt väg. Trots att Fener inte lyckades ta minst en poäng. Disiplin, arbetsmoral och lag spelet som vi fick beskåda ger oss hopp. Deffensiven får ett stort plus efter UEFA matchen. Kayserispor matchen var fortsättningen på bra fotboll och 4-1 vinsten var helt rättvis. Kayserispor hade ett farligt läge som slutade med mål.
2-0 mot Gaziantepsor var en tråkig match, Fener spelade med ett reserv betonat lag.
Reserverna gav inte Gaziantep ytor och målchanser men skapade själva heller inte mycket. Tuncays och Aurelios inhopp gav laget fart som avslutades med mål av Deivid och Semih under matchens sista tio minuter. Tümer var kvällens besikelse, han lyckades inte göra något positivt och saknade viljan.
Skall hundraårsfirandet sluta som det börjat, mardröm? Jag tror på det här laget, jag tror alltid på Fenerbahçe. Även om vi ligger under med 3-0 och det är 10 minuter kvar så fortsätter jag titta på matchen i hopp om en vändning. Jag tror alltid på Fenerbahçe.
Çağlar Önal 061023
