Från koja till slott...del 2
Aziz Yildirim och hans styrelse genomgick några tuffa år i början av presidentskapet. De sportstliga framgångarna uteblev då den störtsa fokusen låg på radikala förändringar i organisationen. Aziz Yildirim som starkt trodde på att en välutvecklad ungdomsverksamhet var nycklen till sportsliga framgångar, satsade stora summor pengar för att förbättra ungdomsverksamheten som i flera decennium har behandlats som ett styvbarn.
I och med flytten från Dereagzi till Samandira stod en hel träningsanläggning tom på en av de mest värdefulla platserna i Kadiköy, dvs längs flodmynningen som Dereagzi står får. Fenerbahce som inte har fått fram en egen produkt till seniorlaget sedan Müjdat Yetkiners dagar, såg Aziz Yildirim ett gyllene tillfälle att överlåta Dereagzi till ungdomsverksamheten.
Detta fick de unga spelarna att jubla såklart. Att få träna på en anläggning som redan var hypermodern med sina två fotbollsplaner och en inomhushall för styrketräning och diverse aktiviteter. De unga spelarna fick till och med egna rum som tidigare hade tillhört deras idoler i seniorlaget. Ett genidrag av styrelsen.
Alla dessa förändringar var väldigt tidskonsumerande för att det var inte enbart fotbollen som genomgick förändringar utan alla branscher såsom basket, volleyboll, rodd, boxning, simning, friidrott , bordtennis samt segling genomgick likartade förändringar. Aziz Yildirim visade klart och tydligt att Fenerbahce inte enbart bestod utav fotbollsverksamhet utan även att de andra branscherna förtjännde lika mycket satsning. Hur tidskrävande dessa förändringar än var så visste styrelsen att detta var det enda sättet att uppnå långsiktiga resultat.
I samma veva (under 1999) påbörjade Aziz Yildirim stadium projektet som ingen ens var beredd på. Landet genomgick ett av historiens största ekonomiska kriser men på ett mirakulöst sätt så lyckades Aziz Yildirim och hans kollegor ändå hitta sponsorer till stadiumprojektet. Att hitta finasiärer under en ekonomisk kris kräver sin talang samt övertalningsförmåga. Man kan nog lugnt säga att Aziz Yildirim lyckades förmedla den vision han hade för sitt Fenerbahce och att det inte skulle ta lång tid innan man kunde skörda frukterna av dessa långsiktiga investeringar,
Inledningsvis var tanken att endast kortsidorna skulle renovras. Dessa kortsidor skulle först rivas och sedan återuppbyggas. Migros och Telsim var företagen som skulle besponsra vardera kortsida. I återgäld döptes läktarna efter respektive företag samt att de fick öppna varsin butik på bottevåningarna. Långsidorna var dock inte med i projektet då det inte fanns pengar eller rättare sagt sponsorer för dessa läktare.
Att renovera läktarna på detta sätt var ett stort risktagande då laget fortfarande skulle använda arenan för sina hemmamatcher. Detta innebar minskad kapacitet och därmed även minskade inkomster samt supporterstöd. Ett risktagande som inte många människor på denna planet hade vågat ge sig inpå med tanke på att fansen ständigt kräver ligavinst samt framgång i europa.
Man kan lätt säga att stadiumbygget påverkade resultaten då det rent sportsligt gick dåligt för Fenerbahce under dessa år. Fansen i Turkiet som är kända för sin otålighet hade svårt att acceptera att laget inte vann några titlar och beskyllde Aziz Yildirim och hans kollegor för att vara byggherrar mer än styrelsemedlemmar. Det var inte ovanligt på den tiden att höra burop mot styrelsen under matcherna.
Samtidigt så gick det väldigt bra för ärkerivalen Galatasaray som dominerade ligan med fyra raka ligavinster och en Uefa Cup vinst. Galatasaray hade i och med dessa ligavinster för första gången i historien tangerat och även passerat Fenerbahce i antalet ligavinster sedan 1959. För många Fenerbahce fans var detta svårt att acceptera och det var kanske inte så konstigt att fansen krävde hans avgång. Galatasaray fansen döljde inte heller sin glädje av att se sin största rival ledas av en president som bara vara intresserad av nya projekt och desto mindre i att skapa ett konkurrenskraftigt fotbollslag. Galatsaray fansen sjöng gärna låtar om Aziz Yildirim där de visade honom sitt stöd för nästkommande val.
Tursamt nog så lät sig inte styrelsen, ledd av en bestämd president, att påverkas av Fenerbahce fansens protester, utan fortsatte att genomföra de planer de hade satt upp upp med en bestämdhet som senare kom att bli fansens största orsak till varför de numera älskar sin styrelse.
I skuggan av allt detta började man se fragment av framgångar i de övriga branscherna, som inte ovanligt nog aldrig får den publicitet de förtjänar. Sakta men säkert började satsingarna i samtliga branscher ge resultat men dessa framgångar kom alltid i skymundan av fotbollen som fullständigt dominerar medias och fansens intresse.
Fortsättning följer....
